”Han måste göra mål nu”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-21
Ljungberg mot formen – gjorde allt utom fotboll
MANCHESTER. Beröm från höger och vänster till Fredrik Ljungberg efter hans starka 90 minuter mot City i går.
Men somliga blir aldrig nöjda.
– Han måste göra mål nu, säger West Hams manager Alan Curbishley till Sportbladet.
Freddie startade till höger på Hammers mittfält och var från första sekund a-pain-in-the-ni-vet-vad för hemmaförsvaret, särskilt för den tuffe och rutinerade vänsterbacken Michael Ball.
Ljungberg var snabbare och listigare, varvade rusher in i mitten med inspel från kanten, och det var också svensken som passade fram till Carlton Coles konstmål efter åtta minuter.
– Ljungberg (och Boa Morte) är strålande, de skapar massor av chanser för West Ham med sina snabba löpningar rakt in i straffområdet. De är mycket effektivare än Citys yttermittfältare, berömde den kroatiske förbundskaptenen Slaven Bilic i halvtid.
Stod upp i varje duell
Fredrik fortsatte på samma sätt efter paus, det var sprutt i benen och energi och kreativitet och en beslutsamhet vi inte sett på...ja, år och dag.
Spelaren som på senare tid fallit omkull bara nån tittat på honom tog nu närkamperna rätt upp och ner, stod upp i varje duell och fortsatte spela.
Det var den ”gamle” Ljungberg igen, uppenbarligen helt skadefri. Det är många, inte minst Lars Lagerbäck, som hoppas att det kan fortsätta så.
Vi är inte bortskämda med att Freddie spelar hela matcher och går av planen utan smärtor.
Han bytte så småningom till vänsterkanten och var farlig även där. Rycket förbi Citys högerback Corluka och skottet i gaveln hade kunnat avgöra allt i slutminuterna.
Skapar bra chanser
Sportbladet till Alan Curbishley:
Är det bara för att vi är från Sverige som vi anser att Ljungberg var West Hams bäste spelare i dag?
– Well... Freddie... han måste göra mål snart, han behöver det.
– Han skapar bra chanser, men han är en av dem som måste ta bättre tillvara på dem. Det positivaste är att han är i gång nu, han har inte spelat så många matcher, och det är förstås ett bekymmer att dyra investeringar som Kieron Dyer, Scott Parker, Craig Bellamy och Fredrik Ljungberg bara gjort en handfull framträdanden för oss.
Nån större hyllning blev det alltså inte från det hållet.
Vi andra vet ändå vad vi såg:
En Fredrik Ljungberg som äntligen, efter sju sorger och nitton bedrövelser, tycks vara i form igen.