Pojken som aldrig kommer bli vuxen
Uppdaterad 2019-08-08 | Publicerad 2016-04-30
På söndag kan han bli odödlig – men han kommer aldrig få bli en man
I Peter Pan kallas det ”Landet Ingenstans” – för Kasper Schmeichel är det ”Landet Överallt”.
Platsen där ingen tillåts bli vuxen.
På söndag ska dansken kliva ur sin pappa Peters skugga men 29-åringen vet att han ändå aldrig kommer tillåtas att bli en man.
– Jag är 29 år, är gift och har två barn men alla ser mig fortfarande som någons son. De ser mig som ett barn.
”Jag vidarebefordrar gärna din förfrågan men det är osannolikt att Peter skulle vilja kommentera sin son”.
Jag läser raderna i mailet från Peter Schmeichels agent ett par gånger. Jag hade hoppats få ställa två frågor om att målvaktslegendarens son Kasper på söndag kan kröna sin karriär med en Premier League-titel i sin pappas gamla hemmaborg Old Trafford. Arenan där 52-åringen på 90-talet vann allt värt att vinna med Manchester United. Där han med trippeln 1998–99 inte bara skrev in Manchester United i historieböckerna utan även sig själv som sin tids kanske allra bäste målvakt.
Kasper Schmeichel är också väl bekant med sin pappas meriter. Han växte bokstavligt talat upp bland dem.
”Hört samma ord viskas”
Redan som tioåring lyfte Kasper sin första EM-pokal när han under EM-invigningen i England 1996, med dansk tröja och Brian Laudrups grabb vid sin sida, poserade med den danska titeln från 1992 och hemma i huset i Manchester brukade pojken leka fotbollsstjärna med Peters medaljer. Tio år senare kan Kasper Schmeichel nu återvända till sin gamla hemstad och vinna en egen engelska mästerskapsmedalj – men det är ett ämne ingen i familjen Schmeichel vill tala om.
Peter har avböjt alla intervjuer i ämnet och de som känner Kasper väl beskriver hur sonen sluter sig så fort pappan kommer på tal.
– Alla tror att det har gjort allt lättare men det är precis tvärtom. Min värld, den värld jag växt upp i, är väldigt annorlunda. Folk har klivit över gränsen ända sedan dagen jag föddes på grund av min pappa. Alla vill snacka med dig. De flesta spelarna tvingas anpassa sig till det först när de blir proffs så de första 18 åren av deras liv är som alla andras. Men för mig fanns det med redan i mina allra första minnen, sa Kasper i december till Daily Mail i en av få nya intervjuer i ämnet.
– Det har gjort att jag alltid är på min vakt. Jag kanske inte är så lätt att komma nära men det beror bara på att jag, ända sedan jag var åtta år, har haft folk som bara hängt bakom målburen. Jag har hela tiden tvingats höra samma ord viskas bakom min rygg: ”Det är Peter Schmeichels son”.
Sanningen är att pappa Peter också lastar sig själv och sitt namn för att Kasper inte gjort fler säsonger i Premier League. För fotbollsgudarna vet att sonen har fått plöja sin egen väg genom fotbollsdjungeln – men han har tack och lov haft med två svenskar som lojala vägvisare.
”Hatade att inte spela matcher”
29 år gammal har Kasper Schmeichel fortfarande bara två egna seriesegrar. En med Notts County i engelska division 4 och så andradivisionstiteln med Leicester City säsongen 2013/14. På meritlistan finns istället spel i småklubbar som Darlington, Bury, Falkirk, Cardiff och Coventry. Allt sedan den, på grund av pappa Peter, så uppmärksammade debuten i Manchester City i augusti 2007.
Dåvarande managern Sven-Göran Eriksson gav den då 21 år unge Schmeichel chansen och dansken imponerade inledningsvis med fyra raka nollor och en prestigefylld derbyseger mot Manchester United. Men tålamodet är kort i fotbollsvärlden och efter en olycklig 3-3-match mot Fulham valde Eriksson att testa en annan målvakt. Han hette Joe Hart, hade fördelen att vara engelsman, inte heta Schmeichel i efternamn och har sedan den dagen aldrig släppt platsen mellan Citys stolpar ifrån sig.
Med möjligheten till speltid tillsynes borta, där svenske Andreas Isaksson fick reservplatsen bakom Hart, rådde målvaktstränaren Tim Flowers den unge dansken att pröva sina vingar.
– Jag hatade att inte spela matcher. Jag hatade när det blev lördag och jag inte hade en match. För mig handlade allt om att få spela. Jag saknade det verkligen. Jag saknade det så mycket att jag egentligen inte brydde mig om var jag skulle spela. Jag ville bara ha fotboll, säger Kasper.
”Visste att han var en bra målvakt”
Valet föll, för många mycket oväntat, på lilla Notts County i League Two – motsvarigheten till division 4. Där kallade gamle tränaren Sven-Göran Eriksson som i juli 2009 själv lockats att ta över rollen som sportchef i klubben med löften från nya ägare om ett outtömligt bankvalv och Premier League-ambitioner.
En som minns tiden väl är ”Svennis” högra hand Tord Grip.
– Vi kände Kasper sedan City och visste att det var en bra målvakt. Vi hade ju sett honom i träning länge och han var seriös. Båda målvakterna vi hade i City (Schmeichel och Hart) hade fantastiska fötter. De var bra på in- och utsparkar och gjorde att vi kunde sätta igång spelet. Så när vi kom till Notts County sökte vi honom och fick dit honom också. Det var i och för sig ett misslyckat projekt men han ställde upp. Han är en väldigt fin människa och en väldigt duktig målvakt, säger Grip.
Men satsningen visade sig vara ett gigantiskt luftslott. Efter att de utlovade miljonerna uteblivit lämnade Eriksson och Grip i februari 2010. Kasper Schmeichel märkte själv att något var fel när laget plötsligt slutade flyga till bortamatcherna och istället tvingades åka buss genom England. Detta samtidigt som dansken var lovad en lön på motsvarande 175 000 kronor i veckan.
När säsongen var över valde Schmeichel att riva sitt eget kontrakt och ge upp motsvarande 36,5 miljoner kronor för att rädda klubben.
”Är en knäpp på näsan”
Nästa klubbadress blev Leeds United i Championship där dansken omedelbart imponerade stort när han bland annat såg till att Leeds skrällde till 1-1 mot jätten Arsenal i FA-cupen. Dansken blev snabbt en publikfavorit i den klassiska klubben men skulle inte bli långvarig. Redan efter en säsong blinkade ett bekant telefonnummer på Kasper Schmeichels display.
Sven-Göran Eriksson och Tord Grip hade i oktober tagit över ett Leicester på nedflyttningsplats i samma division och lyft laget till mitten av tabellen. Efter att ha räddat kontraktet första säsongen skulle svenskduon sedan bygga ett lag för att utmana om en plats i Premier League. En av de första de vände sig till var återigen Kasper Schmeichel.
Snart fem år senare är Sven-Göran Eriksson och Tord Grip sedan länge borta från Leicester. Kvar finns bara truppspelarna Dany King samt Jeff Schlupp och köpet för drygt tio miljoner kronor från Leeds United Kasper Schmeichel. En trio som sedan svenskarnas dagar varit med och förvandlat Leicester från ett skakigt lag i Championship till en sensationell titelkandidat i Premier League.
– Det är fantastiskt, det måste jag säga. Väldigt roligt. Det är också extra roligt när det kommer lag utan den riktigt stora plånboken och får vinna. Det är en liten knäpp på näsan åt storlagen, säger Tord Grip.
Du som följt Kasper genom hela hans karriär. Ligger det något i Peters ord att han hade spelat i Premier League längre om han inte hetat Schmeichel?
– Det vet jag kanske inte. Men vi var förvånade över att han inte fick chansen tidigare i det danska landslaget. Han stod en bit ifrån det när vi hade honom och det trodde vi berodde på efternamnet. Vi tyckte det var underligt och trodde att hans pappa nog spelade lite roll där. Men för oss hade det aldrig någon betydelse vad han hette i efternamn eller vem hans pappa var.
Hur ser du på jämförelserna?
– Jag känner inte Peter så där väldigt väl, han var väl och hälsade på några gånger. Men de var olika till sättet. Peter var mer dominant samtidigt som Kasper är lite mer tillbakadragen. Det är en kille jag verkligen unnar en ligaseger.
”Blir faktiskt värre och värre”
Men trots att Kasper Schmeichel bevisat sig som en av ligans bästa målvakter och bland annat fanns med i Chelsea-ikonen John Terrys val till årets lag så handlar rubrikerna i brittisk press fortfarande om Peter. Söndagens potentiella ligaavgörande beskrivs nästan uteslutande som målvaktens chans att till sist kliva ur sin pappas gigantiska skugga.
Efter 29 års kamp vet Kasper också själv att det är en fajt han aldrig kommer kunna vinna.
– Jag trodde att det skulle bli bättre men det blir faktiskt värre och värre för varje månad. Jag vet inte varför men av någon anledning är folk mer intresserade av det än någonsin tidigare. Det har aldrig heller hjälpt mig i min karriär. Det har varit precis tvärtom. Jag tror också att jag hade spelat längre i Premier League om det inte var så här. Problemet nu är att jag är 29 år, jag är gift, jag har två barn men folk ser mig fortfarande som någon annans son. De ser mig fortfarande som ett barn.
Kasper Schmeichel beskriver en händelse från tidigare under säsongen efter att Leicester hade spöat Swansea med 3-0 i december. På väg in till Marriott Hotell bad en supporter om Schmeichels autograf.
– Du spelar bra, men du kommer aldrig bli lika bra som din farsa, sa supportern.
Kasper Schmeichel hade hört det förut och han hade sitt standardsvar: ”Tack, grabben. Kul.” Där brukade det sluta. Där brukade Kasper Schmeichel svälja sin stolhet, dra av ett leende och gå vidare. Men inte den här gången.
”Nu har du fått dra ditt skämt. Är det nog? Bra. Kan jag gå nu? Tror du inte jag hört det där förut? Jag har hört det där i 15 år.”
”Tänker inte acceptera det längre”
– Jag har alltid låtit det passera men jag har kommit till en punkt i mitt liv nu där jag är 29 år gammal, själv en pappa och tänker att ”nej, jag tänker inte acceptera det längre”. Min pappa hatar det lika mycket. Och han är hänsynslös. När vi var ute och käkade middag för några veckor sedan kom en kille fram och skakade hans hand och sa ”du är en legend. Din grabb spelar också bra men han kommer aldrig bli lika bra som du”.
– Min pappa bara stirrade på honom och sa ”Bara gå. Du tror att du kan komma hit, förolämpa min son och tro att du ska komma undan med det”. Det har gått så långt att om någon vill komma fram och snacka med mig... Okej, men prata med mig. Försök inte göra dig lustig på min bekostnad. Jag snackar gärna med alla som kan uppföra sig men jag tänker inte ställa upp på det här längre.
På söndag kan Kasper Schmeichel vinna sin första stora titel. Han kan göra det i sin pappas gamla hemmaborg. Han kan bli odödlig som en av de avgörande hjältarna i den största skrällen i Premier Leagues historia.
Men Kasper Schmeichel vet också att – oavsett hur mycket han önskar att situationen vore annorlunda – så kommer han att göra det som Peter Schmeichels son.
– Folk blir förvånade när jag säger att jag är 29 år. De tror verkligen inte på det. Min pappa försökte skydda mig från allt det här. Nu är jag precis likadan. Min fru hatar det här livet. Och jag vill inte att mina barn ska behöva stå ut med det här.
– Men en vacker dag, när jag fyllt 40 år och förhoppningsvis fortfarande spelar fotboll, kanske jag äntligen kan se mig som en vuxen människa.
Källor: The Mirror, Daily Mail, The Guardian, The Sun.