”Då hade jag nog slutat på stående fot”

Fredrik Jönsson

Håkan Ericson tillbaka där allt började – på Viktoria Zivkov-stadion

PRAG. Han har fört Sverige till en EM-final.

Men Håkan Ericsons resa ­kunde ha tagit slut redan innan den började.

För två år sedan var han redo att lämna sitt jobb då halva truppen påstods vara emot ­honom.

– Om jag hade känt ett ­markant tryck hade det varit omöjligt att jobba. Jag är ingen ledare som säger ”så här gör vi, håll käften och kör”, säger ­förbundskaptenen.

helskärm

Det visste du inte om spelarna i U21-landslaget

Håkan Ericson är tillbaka på platsen där resan till EM 2015 ­började. Vid gårdagens träning kände han först inte igen sig, men sedan fick han en ”aha-upp­levelse”.

U21-landslaget tränade på ­Viktoria Zivkov, arenan där de spelade träningsmatch mot Tjeckien i november 2012 efter att ha misslyckats att nå EM 2013.

– Det var ett otroligt lyckorus. Jag såg den där kalla novemberdagen framför mig. Sedan står man där två år senare och ska ­spela en EM-final i Tjeckien, det är som att det vore regisserat, ­säger Ericson.

Han är förbundskapten för ett landslag som har fått ta emot mycket kärlek under mästerskapet i Tjeckien. Men så har det inte alltid ­varit för 55-åringen.

Var hårt kritiserad

Hösten 2012 – innan playoff till EM 2013 – ­påstods det finnas en spricka i U21-lands­laget. Fotbollskanalen hade gjort en anonym enkät där hälften av de 24 tillfrågade spelarna riktade negativ kritik mot Ericson, bland annat för hans fotbolls­filosofi och laguttagningar.

– Vi fick börja den där playoff-matchen borta mot Italien med ett möte där vi satte oss i ett rum och jag förklarade hur jag såg på situationen. De fick en och en halv timme på sig att gå in och prata utan att jag var med. Jag ­ville veta rätt upp och ner hur det låg till, berättar Ericson.

– Svaret blev: ”vi har ju suttit i möte med dig med spelarrådet och vi har sagt att det kan inte bli bättre. Vi trivs för jävla bra, vi är ett gäng som älskar varandra. Kör Håkan, vi vet hur det ligger till. Nu kör vi”.

Hade du slutat om du fått ett annat svar?

– Hade det inte varit så hade jag nog hoppat av på stående fot. Det går inte att ha en grupp som går och misstycker, där majoriteten inte lyssnar på vad man säger. Om jag hade känt att det var markant tryck, då tycker jag det är omöjligt att jobba. Jag är ingen ledare som säger: ”så här gör vi, håll ­käften och kör”. Jag vill ha en ­dialog med spelarna. Har man ingen dialog så får man ingen ­effekt heller.

”Har lagt det bakom mig”

– Jag har ganska mycket funderingar på hur den grejen gick till och konkreta bevis på hur det var också, men det har jag valt att ­hålla inom mig själv. Dels är det bra att träna sig själv att inte ­söka fel, utan du gör en egen analys och sedan går du vidare. Om jag hade gått ut med det jag fick reda på så hade det inneburit konsekvenser för vissa människor och det tyckte jag inte var ­läge att göra då.

Vill du göra det nu?

– Absolut inte. Det har jag lagt bakom mig.

Hur jobbigt är det att få sådan kritik?

– Det är ju så i det här jobbet, ibland upp och ibland ner. Jag försöker vara väldigt fotfast i båda riktningarna. Jag flyger ­inte iväg för det vi har gjort här, det här är en laginsats. Jag är ingen trollkarl på något sätt. Vi jobbar jävligt målmedvetet och sedan är det ju så att du gör alltid ett val av vissa spelare och de som inte kommer med blir missnöjda.

Arv efter pappa ”Åby”

Spelarna i U21-landslaget beskriver Ericson som en tränare som inte lämnar något åt slumpen. Han är väldigt detaljerad i sitt arbete och han har alltid en utarbetad plan beroende på matchbild.

Det har han tagit efter sin ­pappa Georg ”Åby” Ericson som var förbundskapten för Sverige på 1970-talet.

– Han var pedant. Han planerade allt, han dokumenterade allt. Det finns till exempel kvitton hemma på alla tankningar som han har gjort i hela sitt liv, ­alla tidningsutklipp någonsin och så vidare. Jag har kommit förbi pedantstadiet, men jag tror mycket på förberedelser, framför allt när det gäller fotbollsmatcher. Det är otroligt svårt att göra förändringar om du inte tänkt till innan och med­delat spelarna, det är svårt att komma ut med kommunikation när alla har ett adrenalinpåslag. Sedan är det teamets sätt att arbeta, vi är så in i helvete förberedda.

Har du lärt dig mycket av din pappa?

– Ja, det tror jag nog. Jag har sett båda sidorna. Han var ganska ­sågad efter Argentina-VM på ­olika sätt, men jag såg även hur hyllad han var. Det kunde gå 20 år och folk kom fram och ville ta kort och pratade om den ”folkliga ledaren”. Jag tror till slut att den goda kraften segrar.

– Men jag har faktiskt ett minne när det ringde ett hotfullt samtal från Tyskland, då var jag bara 14 år. Det var tufft alltså. Den kvällen minns jag verkligen. Annars är det bara positiva minnen.

Drabbad av depression

För Håkan Ericson kom den tyngsta smällen som tränare år 2000. När han styrde Nacka FF drabbades han av depression.

Då var han tvungen att få hjälp mentalt för att komma tillbaka till det vardagliga livet, och för att på något sätt kunna närma sig ­drömmen om att återigen vara tränare.

Han har fortsatt med mental träning sedan dess. Inför EM arbetade han tillsammans med sin mentor Lars-Eric Uneståhl för att få truppen i rätt mental balans.

– Då var det ett sätt att komma tillbaka från sjukdomen. Nu gör jag det för att utveckla mig som tränare och ledare. Jag har gått coachningskurser för att kunna coach människor och det är kopplat till Lars-Eric som är en världsguru inom mental träning. Han har blivit lite av en mentor, han har gett mig otroligt mycket visdom att kunna fokusera på målbilder och för att kunna se ­saker framför mig. Ingenting är omöjligt, det gäller att kunna vända på perspektiv på alla dess håll och kanter, säger Ericson.

När Sverige besegrade ­Danmark med 4–1 i EM-semi­finalen stod förbundskaptenen vid bänken med 38 graders feber.

– Du kan tänka ”vad fan ska jag ha feber nu för?” och dränera dig själv helt på energi. Eller så vänder man på det och frågar sig själv om man skulle vilja vara någon annanstans, ”kan du tänka dig ­vara här trots 38 graders feber?” Ja. Man utgår därifrån. Det är otroligt viktigt att ha ett sådant förhållningssätt.

– Det var likadant när vi hade omöjliga matcher i kvalet. Då ­visade jag en bild på statyn i Rio och sa att det är hit vi ska. Det är ljusår bort, men du måste ha den mentala bilden för att kunna förstå att det är möjligt.

Efter gårdagens träning på Viktoria Zivkov-stadion hoppas han på ett perfekt slut på EM-resan.

– Ibland är saker och ting ­meningen. Cirkeln är sluten på något sätt, säger han med ett ­leende.

Det visste du inte om spelarna i U21-landslaget