Flinck: Malmö bjöd på ett skolboksexempel
BORÅS. 86 sekunder.
Längre tog det inte för Malmö FF att svara upp mot det tunga favoritskapet i årets allsvenska.
Nej, Borås Arena är inte en fruktad Elfs-borg längre.
Ja, Malmö FF är regerande mästare, har varit obesegrade under försäsongen och i vinter tagit sig till cupfinal.
Men MFF är laget att slå för alla i allsvenskan och dominanten att jaga till och med innan vi har en fullständig tabell. Och cupmatcher i all ära – allsvenskan är allsvenskan och premiärer alltid premiärer.
Då går det inte annat än att imponeras av hur MFF tog sig an denna premiär.
Efter 86 sekunder hade Mattias Svanberg smällt dit 1–0 i bortre krysset på en vänstervolley.
Då hade Elfsborg fått låna ”lädret” i 14 sekunder, blott fyra gulsvarta spelare hade rört bollen med någorlunda kontroll och de tre första av dem passat den bakåt i planen.
Den fjärde var Kevin Stuhr Ellegaard som efter ett tillbakaspel pressades nästan ner på mållinjen av Markus Rosenberg, skickade långt så att MFF kunde ta tillbaka bollen vid mittplan och bygga upp det anfall som gav en skånsk drömstart.
Påläst MFF
Det har redan pratats mycket om MFF:s tidiga press och höga återerövringsspel men i första halvlek av den här premiären var det faktiskt en mäktig uppvisning i ämnet; ett skolboksexempel. Förutom en tiominutersperiod i första halvlek, då Elfsborg också kvitterade, hade boråsarna svårt att få bollen över mittlinjen under kontroll. MFF:s press var bitvis perfekt synkroniserad och efteråt pratade Rosenberg om hur pålästa de hade varit:
– Vi visst att de ville spela bakifrån och att de ville rotera som han (Jimmy Thelin) gjorde i Jönköping, där det egentligen inte finns några positioner utan spelarna får röra sig hur de vill så länge tar sig ur det. Vi hade pratat mycket om att vi skulle hitta våra positioner och inte följa spelarna så mycket och pressa dem. Där fanns det lägen att sno bollen.
Kom på kanterna
I tv-intervjun just före avspark avslöjade Magnus Pehrsson att hans lag ville komma runt på kanterna ”för där är deras svaghet”.
(Visst har Pehrsson allt mer vuxit in i den malmöitiska självsäkerheten, kalla det kaxighet om ni vill, i år?)
Så skapade MFF också nästan alla sina chanser från kanterna. Inte minst ute till vänster där Elfsborgs nye högerback Robert Gojani, som kom som mittfältare från J-Södra, hamnade fel gång på gång före paus, i sin flytande roll där han ska/kan bli central mittfältare när Elfsborg har bollen, och Arnor Traustason radade upp frilägena. Men Ellegaard stod i vägen för de flesta och det var först när målet var tomt som Arnarson lyckades trycka in 2–1 efter 23 minuter.
Håller med Hasse Backe
MFF:arna var inte alls nöjda med spelet efter paus, som mer påminde om en premiärhalvlek där man började spela upp centralt, tappade det fina kantspelet och tankarna om att slå vakt om tre poäng smög sig in.
Det kan man förstå om de jämför med sin första halvlek, där man borde ha säkrat segern med att gjort tre-fyra mål.
Men samtidigt kontrollerade man matchen fram till den 93:e minuten när Simon Lundevall, trots bara tio elfsborgare på plan efter Stefan Ishizakis utvisning, kom helt fri och Johan Dahlin fick visa att han är en av allsvenskans absolut bästa målvakter och hade varit given i VM-truppen om han hade varit fyra-fem år yngre (sedan håller jag med Hasse Backe om att 31-åringen borde vara med ändå).
Kan han peta Svanberg?
Rosenbergs, Pehrssons och de andra ledande MFF:arnas mantra i år är flexibilitet och rotation i truppen. Spelarna ska kunna användas på flera olika positioner och man kommer att skifta spelare beroende på motstånd och matchplan.
Rosenberg tippar att 15–16 spelare kommer att ha spelat ungefär lika mycket när säsongen summeras. Det kommer förstås att krävas om man ska ”ta trippeln” (allsvenskan, cupen och gruppspel i Europa). Skador, sjukdomar och avstängningar kommer att ”lösa” många av Pehrssons angenäma problem i laguttagningen. Men det går inte att komma ifrån att det blir väldigt intressant att se hur han gör på innermittfältet när Oscar Lewicki är tillbaka efter sjukdom mot AIK på måndag. Kan han peta Mattias Svanberg?
Och kan han fortsätta hålla Carlos Strandberg på bänken? För Alexander Jermejeff var planens bäste spelare denna kväll och förutom att Markus Rosenberg är Markus Rosenberg var ikonen direkt inblandad i de båda målen.
Om MFF-spelarna hade uppvisning i återerövringsspel i 45 minuter hade MFF-supportrarna uppvisning i bortastöd i 90 minuter.
– Det var som att spela på hemmaplan, sa Traustason om de 3500 tillresta MFF-fansen som utgjorde nästan en tredjedel av alla åskådare på plats och skapade en härlig premiärstämning.
Elfsborg?
Kändes trubbigt. Trots att MFF inte kom upp i nivå i andra halvlek och man bara var ett mål från ett kryss på hemmaplan skapade man inte en enda riktig farlighet innan Lundevalls jätteläge på stopptid. Å andra sidan hade det räckt att yttern hade satt det...
Malmö FF:s guldmålningar