Kappelin: Striden som splittrar Roma
Publicerad 2012-10-10
Romas tifosi är helt upptagna med konfliken mellan Zeman och De Rossi.
VM-kvalet ger den andningspaus som behövs för fred. Eller uppbrott.
Ångesten lyste i Zdenek Zemans ansikte i söndags eftermiddag på Olympiastadion.
Den rynkige tränaren såg ut som ett uppskrämt djur som väntar på att bli anfallen av en större och farligare best. Ren och skär fasa blänkte i Zemans ögon.
Fasa för att inte hålla måttet i Serie A efter alla skriverier om hans comeback och efter så många år ute i kylan?
Rädsla för att inte klara av att den svåra psykologiska balansgång det måste vara att kontrollera spelarna, få dem att förstå hur han vill att de ska spela och få dem att gilla det?
Skräcken att förlora igen, efter den fruktansvärda förödmjukelsen mot Juventus i Turin den 29 september, där Roma krossades av Zemans ärkefiende med 4–1?
I söndags kunde man alltså på nära håll betrakta Zemans privata lilla helvete vid plankanten. Och inte långt därifrån satt Osvaldo och Daniele De Rossi, nedgraderade till åskådare av Zeman, men sarkastiskt flinande. ”För att spela måste man visa vilja och rätt inställning. Jag vill se motiverade spelare. Jag erkänner inte hierarkier som har byggts upp under föregående år”, motiverade Zeman.
Och det tog hus i helsike, i klubben och utanför. Vid det här laget är Romas tifosi delade i två läger: för Zeman eller för De Rossi. Argumenten för och emot dränker varje supporterforum, varje sportradiostation, varje lokal-TV i huvudstaden. Och det står i princip 1–1.
De Rossi – en senator
Osvaldo är ingen särskilt orolig över. Det kommer att lösa sig. De Rossi däremot tillhör senatorerna och inte bara i Roma.
Cesare Prandelli behöver en stark De Rossi i landslagets kvalmatcher mot Armenien och Danmark. Därför gick han ut och försvarade De Rossi och Osvaldo mot anklagelserna att de inte lägger ner någon energi på träningen. Det är väldigt ovanligt att tränare trampar in på varandras områden på det här sättet.
Men De Rossi är en spelare som berör, i och utanför Rom. Och det är nog många som gärna skulle se Zeman försvinna från Serie A. Innan han börjar få framgångar.
Innan han börjar säga vad han tycker igen.
Borde ha flyttat
I Roma måste man ha antingen Totti eller De Rossi på sin sida för att lyckas. Totti är oantastlig. Tottis uppgift är att vara Totti.
Med De Rossi är det annorlunda. Han är i dag Romas bäst betalda spelare, 6 miljoner Euro om året fram till 2017.
Klubben har betalt en förmögenhet för att hålla honom kvar. I somras var han på väg till Manchester City. Det var ett misstag att stanna i Rom. De Rossi är ur form, fysiskt och psykiskt.
Ett miljöombyte är förmodligen just vad han skulle behöva för en nytändning.
Nu befinner han sig i stället i sin gamla vanliga klubb med en tränare han inte trivs med och som behandlar honom utan den respekt han anser sig vara värd. Någon som utsätter honom och de andra för absurda träningspass som att ränna upp och ner som galningar för spalterna på träningsstadion. Om man lägger all energi på anfallet, vilket är Zemans filosofi, måste spelarna vara extremt snabba och vältränade.
Den formen har varken Roma i sin helhet eller De Rossi uppnått ännu. Men i söndags vann Roma, 2–0 mot Atalanta.
Gladiatorerna har förmodligen ligans sämsta försvar: långsamt, desorienterat, ständigt på fel ställe vid fel tillfälle. Men i anfallet blixtrar det till då och då. Erik Lamela gjorde mål tack vare en sagolik liten Totti-chipp och Michael Bradley ökade på Romas resultat i utmärkt samspel med Mattia Destro. Några få ljusglimtar i en ganska dålig match, men det tänder framtidshopp.
VM-kvalet är en välkommen vapenvila för både Daniele och Zeman. Klubben kommer att uppmana dem att sluta fred, men ännu är inte sista ordet sagt. Det känns som om det här verkligen kan bli en fråga om att vinna eller försvinna.
För Zeman.