Lukaku har tystat tvivlarna
Uppdaterad 2021-05-26 | Publicerad 2021-02-21
Om du ser en sak när du ser dig själv i spegeln samtidigt som hela världen verkar se något helt annat – vad gör du då?
Romelu Lukaku såg till att hans egen verklighet var den som gällde.
Idag är det omöjligt att uppfatta honom som något annat än den spelare han vill vara, den spelare han faktiskt är.
Egentligen har Romelu Lukakus tillvaro alltid kretsat kring två saker: Förväntningar och ifrågasättanden.
Så som han själv berättar historien var han bara 6 år gammal när han insåg vad som krävdes av honom i livet. Det var då han förstod vad fattigdom var – och det var då han tog på sig ansvaret att ta sin egen familj därifrån.
Ibland var elektriciteten i lägenheten avstängd, ibland fanns det inget varmvatten. Ibland hade de inte ens råd att äta sig mätta.
Romelu Lukaku var bara 6 år gammal, men hade redan 39 i skostorlek. Han var en stor pojke, och han ställde tidigt höga krav på sig själv.
Rädda familjen? Ge honom tio år eller så. Ge honom bara en boll framför fötterna så skulle allt ordna sig. På en fotbollsplan fanns det inget som kunde stoppa honom, det var så han alltid hade känt.
Själv var han övertygad om sin kraft, sin förmåga, sin potential. Andra såg på honom på andra sätt. Ofta återvänder Romelu Lukaku själv till hur motståndarföräldrarna krävde att få se ett födelsebevis innan han ens släpptes ut på planen till pojklagsmatcherna.
Väldigt många hoppades väldigt mycket på den storvuxna killen från Antwerpen, men väldigt många kastade även misstänksamma blickar efter honom.
Förväntningar och ifrågasättanden. Historien om en karriär, ett liv.
Som 16-åring hade Romelu Lukaku vunnit den belgiska titeln med Anderlecht, och själv toppat skytteligan på vägen dit. Han hade debuterat för a-landslaget, och spelat in en realityserie om sitt liv för statstelevisionen. Därtill hade han såklart skrivit sina första proffs- och sponsorkontrakt, och därmed i praktiken tryggat familjens ekonomi för all framtid.
Förväntningarna var redan infriade, men för den sakens skull försvann inte ifrågasättandena. Lukaku levde enbart på sin fysik, hette det. Även om det bevisligen funkade hemma i Belgien skulle han minsann bli avslöjad i en bättre liga.
Så lät det då – och på ett sätt har det fortsatt låta likadant ända sedan dess. Det är ingen överdrift att påstå att Romelu Lukaku länge gått runt med känslan av att vara vantolkad, felporträtterad och missförstådd.
I sina egna ögon har han alltid varit en explosiv, spelklok och hyfsat teknisk målmaskin. Det har gjort ont i honom när han tvingats inse att många andra har reducerat honom till en tung, klumpig och ja... ganska dum targetforward.
Tagit examen och pratar sju olika språk
– Jag minns en kommentar från en journalist om hur Manchester United inte borde värva Lukaku eftersom jag inte var en ”intelligent” fotbollsspelare. Den kändes.
Utanför fotbollsplanen har Romelu Lukaku hela tiden särskiljt sig genom att fortsätta läsa och lära. Inte som någon sorts backup-plan – innan han lämnade tonåren hade han tjänat mer pengar än han någonsin kommer kunna räkna – utan för att han själv värdesätter bildning och personlig utveckling.
Parallellt med sin fotbollskarriär har han tagit en examen i pr- och turism, och lärt sig prata sju olika språk mer eller mindre flytande. Han är en smart, tänkande människa som anstränger sig för att maximera sin potential – och det är precis så han vill uppfattas som fotbollsspelare också.
– En massa människor försöker få mig till en spelare jag inte är. Det handlar aldrig om min teknik när jag jämförs med andra anfallare. Jag är en bra dribbler, jag kan göra en överstegsfint, jag kan gå förbi motståndare. Men på grund av min storlek så tror de att jag är den här traditionella bjässen på topp som knyter upp försvarare, håller i bollen och sedan släpper den vidare till de mer kreativa spelarna. Men jag är inte alls den sortens kille.
Att lyssna på när Romelu Lukaku pratar om sin fotboll har alltid varit fascinerande. Han studerar sig själv, reflekterar kring det han uträttar på planen och klarar av att beskriva sin tankeprocess för andra.
Sommaren 2018 låg han bakom de två mål som i förlängningen tog Belgien till VM-semifinal. I åttondelsfinalen mot Japan klev han över bollen i den 94:e minuten, då han insåg att Nacer Chadli hade ett ännu bättre läge bakom hans rygg. I kvartsfinalen mot Brasilien iscensatte han kontringen som gav 2-0; han transporterade bollen 50 meter, överstegade sig förbi Fernandinho och släppte sedan iväg Kevin De Bruyne.
Inspirerad av LeBron James
– Många andra spelare tittar på bollen när de accelererar. Själv slår jag den ganska långt framför mig för att kunna observera vad som händer runt omkring mig. Mot Brasilien hade jag flera olika alternativ, men jag valde att passa Kevin eftersom jag såg att Marcelo backade på hälarna och var ur balans. Mot Japan löpte jag först inåt i banan för att rensa korridoren för Thomas Meunier, och sedan mot den första stolpen för att ge Nacer ytan bakom mig. Du måste ge dig själv möjligheten att scanna av terrängen framför dig.
Romelu Lukaku är den sortens spelare som avsiktligt tar en extralång touch för att köpa sig en halvsekund – för att hinna läsa av spelmönstret – och som därför klarar av att ta rätt beslut i slutet av en 50-metersrush.
I England uppfattades han annorlunda, på ett sätt som ofta närmade sig det rent rasistiska stereotypiserandet. Det hette att han var lat, långsam och lufsig. När han till sist lämnade Manchester United gick Gary Neville ut på Twitter och refererade till en överviktig spelare – ”han väger över 100 kilo!” – som smittade omklädningsrummet med en oprofessionell inställning.
Visserligen hade Romelu Lukaku haft en sorts matsmältningsproblem under en period, men själv såg han sig vare sig som otränad eller oprofessionell. Han har investerat i en sorts höghöjdstält för återhämtning, som han såg att LeBron James använde sig av i NBA. Han har köpt hem både ett eget isbad och kompressionsbyxor. Han kände helt enkelt inte igen vare sig spelaren eller människan i spegeln som engelsmännen satt upp framför honom.
– Jag blev en syndabock, någon som kunde vara anledningen till alla problem i klubben. De sa att jag var lat, att jag inte sprang, att jag inte gjorde det eller det. De kallade mig långsam, sa att jag inte kunde hänga med i tempot som Man United spelade i. ”Långsam? Jag...?”.
Inför sin första Serie A-match postade Romelu Lukaku en selfie av sig själv och sitt sexpack på magen. ”Not bad for a fat boy”, löd bildtexten på Instagram. Efter en dryg månad i sitt nya land spelade sedan hans Inter mot Juventus hemma på San Siro, och inför avspark småsnackade Lukaku lite med Cristiano Ronaldo, som vid det laget hade spelat i Italien i ett drygt år.
– Han sa att det här var den defensivt tuffaste ligan i världen, att det var den svåraste ligan som fanns att göra mål i. Och om Cristiano Ronaldo tycker att det är svårt – då måste det verkligen vara svårt.
”Skällde ut mig inför hela laget”
Antonio Conte hade försökt värva Romelu Lukaku redan sommaren 2014, och sedan testat igen och igen med jämna mellanrum. Italienaren gillade mycket med den här kraftfulla anfallaren, men framförallt älskade han bredden i hans repertoar.
En luns till targetspelare? Tvärtom, om något så tyckte Conte att det felvända spelat var Lukakus sista stora svaghet – allt annat hade han redan.
– Han sa till mig: ”Blir du bra med ryggen mot målet så är det över. I så fall kommer ingen att kunna stoppa dig”.
När de två till sist började arbeta tillsammans så var det också i den ändan de började.
– Under mina tre första månader i Italien var det enda jag gjorde att spela med ryggen mot målet. På varje träning satte han Andrea Ranocchia i ryggen på mig, och sa till honom att köra för fullt. Och varje gång jag tappade bollen så började hela övningen om.
Tröstlöst? Tvärtom så gillade Romelu Lukaku hela det oförlåtande upplägget. Han uppskattade en tränare som verkligen försökte utveckla honom. Hårda och tydliga krav innebar inga problem – bättre det än de gränslösa förväntningarna eller det grundlösa ifrågasättandet.
– I en av mina första matcher för Inter mötte vi Slavia Prag i Champions League. Jag var skräp den dagen, och Conte skällde ut mig inför hela laget. Något liknande hade egentligen aldrig hänt mig under hela min karriär. Han trampade på mitt självförtroende, men samtidigt så väckte han mig också. Och han gör likadant mot allihop, oavsett vem det är. Alla är jämlika.
När Romelu Lukaku väl lärt sig att behärska det felvända spelet tillräckligt bra så gick Antonio Conte över till de mer taktiska detaljerna. Forwardsfenomenet var nästan färdigbyggt vid det här laget, men det återstod ännu lite putsande och finslipande.
– Är jag i fel position så visar han det på video inför hela laget. Det gör mig ingenting. Jag är inte här för att vara känslig – jag är här för att förbättra mig och hjälpa mitt lag att vinna. Och jag lär mig snabbt.
”Pratade inte på fyra dagar”
Ett av Antonio Contes främsta kännetecken är en intensitet som genomsyrar varenda detalj, varenda sekvens. Just den hållningen är även något som Romelu Lukaku med tiden tagit till sig mer och mer av. Inter har försett honom med ett eget konto på det digitala analysverktyget Wyscout, där det finns specifika klipp av honom själv i relation till både hans lagkamrater och hans motståndare.
– Taktiskt får jag aldrig ha fel, inte när det kommer till mina positioner och mitt sätt att röra mig. Varje gång Inter anfaller vet varje spelare vad som förväntas av honom, vilka beslut han ska fatta. Och om du då missar något med din tajming eller din teknik så riskerar du hela upplägget. Varje boll räknas, du får aldrig missa något. Aldrig.
Förra säsongen var Inter en enda poäng ifrån Serie A-titeln, ett enda mål ifrån Copa Italia-finalen, en enda halvlek ifrån att vinna Europa League. Romelu Lukaku gjorde 23 mål i ligan, och 7 mål på 6 framträdanden i Europa.
Han gav laget ledningen i finalen mot Sevilla – en straff framfixad genom en egen 70-metersrush – men matchen avgjordes sedan då han stötte in ett självmål i egen bur.
– Efter den matchen pratade jag inte på 4 dagar.
Räknar du ihop alla övergångssummor genom hans karriär – de dryga två miljarder kronor som Chelsea, Everton, Manchester United och Inter sammanlagt betalat för honom – så är Romelu Lukaku den tredje dyraste spelaren i världshistorien.
Lätt hånfull ton av Zlatan
Han är 27 år gammal nu, men hans bedrifter står fortfarande inte i proportion till hans begåvning. Faktum är att den där belgiska ligatiteln han kammade hem som 16-åring är den enda bucklan han någonsin vunnit.
– Ibland förlorar du, men du måste använda förlusterna för att lära dig att vinna. Förlusterna måste föda tävlingslust, hämndbegär och vinstbegär. Att vinna kräver karaktär, utmattning, att du spränger dina egna gränser.
Förra säsongen blev en nästan-säsong för Inter, men Antonio Conte är inte en nästan-tränare. Hela hans väsen kräver segrar, och nu ska han dra med sig sitt lag till andra sidan tröskeln. Först ska Romelu Lukaku över, sedan ska resten av gruppen följa efter.
– Jag vet vilket ansvar jag har i det här laget, så även om det går dåligt så har jag inte rätten att hänga med huvudet eller ge upp. För om jag gör det så kommer det att påverka gruppen.
Exakt varför konfrontationen blev så hätsk i cupkvarten förra månaden vet vi inte – men det är nog ingen vågad gissning att tro att den där intervjun som Zlatan Ibrahimović gav till Gazzetta dello Sport häromåret fortfarande ekade i Romelu Lukaku.
Det var då Ibrahimović med lätt hånfull ton avfärdade sin gamla lagkamrat från Manchester United, raljerade över hans bollbehandling.
– Jag ska säga en sak om Romelu: Förvänta dig inte bra teknik från honom. Hans styrka är ren kraft. Om han bara hade lyssnat på mig. I Manchester United slog vi vad: ”Du får 50 pund av mig för varje hyfsad förstatouch”. Han svarade: ”Vad får jag ifall alla är bra?”. Jag sa bara ”ingenting” – man han skulle helt enkelt bli en bättre spelare.
”Conte har tagit mig till en ny nivå”
För teckentydare fanns det sedan mycket att hämta i Milano-derbyt förra våren, första gången de två spelarna möttes sedan de lämnade England. Inter vände ett 2-0-underläge, Romelu Lukaku stängde matchen med sitt 4-2-mål, firade triumferande med en hörnflagga och publicerade sedan ett inlägg på sociala medier: ”There's a new king in town”.
Han känner sig redo nu. Svagheterna är bortgnuggade, styrkorna accentuerade. I en France Football-intervju runt årsskiftet beskrev Lukaku sig själv som en av världens fem bästa anfallare – och han är beredd att ta en titelfajt mot precis vem som helst.
När han ställer sig panna-mot-panna med alfahannen på andra sidan så gör han det för sin egen status och för sin egen självkänsla – men han gör det samtidigt också för att flytta fram gränserna för sitt lag och för sin grupp.
Romelu Lukaku spelar inte fotboll för sig själv, har aldrig gjort det.
– Conte har tagit mig till en ny nivå, men mitt mål har alltid varit att vara bästa tänkbara lagkamrat. Här i Milano förstår alla jag tänker när jag spelar, att jag försöker synka ihop med lagkamraterna. Supportrarna inser det, och jag måste även tacka mina lagkamrater som klarat av att identifiera vilken spelare jag är.
Förra helgen gick Inter upp i serieledning, och Romelu Lukaku stod för en fullfrontsinsats mot Lazio. Han gjorde själv sitt 300:e mål som proffs – delar nu även Serie A:s skytteliga – och han både höll i bollen och sprang med bollen och hjälpte sina egna lagkamrater samtidigt som han pulveriserade motståndarförsvararna.
Han är klar och färdig med förminskningar, förlöjliganden, ifrågasättanden. Idag är det omöjligt att titta på honom och se en begränsad targetspelare med dålig touch och tveksam spelförståelse. Det du ser idag är hela paketet – Romelu Lukaku som komplett, Romelu Lukaku som vi alltid har förväntat oss honom.
– Jag är en striker, jag började som 16-åring och jag har alltid gjort mål. Men nu känns det som att nästan alla uppfattar att det finns en intelligens i mitt spel också. Och det gör mig superlycklig.
Allt inför fotbolls-EM
Stor guide med allt inför EM 2021: Spelschema, tv-tider och arenor
Här är Sveriges trupp till fotbolls-EM: Fakta om alla spelare
Alla nyheter om EM i fotboll 2021
