Frändén: Stoppa matchen!
Sverige saknar Premier League-spelarna och Janne Andersson, Danmark kommer i bästa fall kunna skramla ihop till ett C-lag.
Inför morgondagens match har en redan prekär situation förvandlats till regelrätt buskis. Covid-19 är lika mycket en pandemi som en politisk fråga så låt oss bemöta den med ett eko från förr: Stoppa matchen!
Det är många som lever med känslan att livet går på sparlåga just nu. Låt oss konstatera att det inte gäller det svenska herrlandslaget i fotboll.
Europa har fått sin fruktade andra virusvåg, Janne Andersson är covid-isolerad, Premier League-spelarna hålls hemma av klubbarna och på onsdag ska landslaget spela vänskapslandskamp mot ett grannland som känts mer som fiende än vän under coronapandemin.
Idrottsmän brukar vilja utöva sin sport till i princip vilket pris som helst, det är nästan alltid omvärlden som reagerar och ropar stopp. Ledarna brukar befinna sig någonstans däremellan. Janne Andersson slipper frågor på ämnet för stunden, eftersom han alltså sitter i karantän efter att en familjemedlem blivit smittad. Peter Wettergren får leda laget i Köpenhamn och han kan lika bra börja vänja sig, för i Nations League-mötet med Kroatien på lördag är Andersson avstängd efter utbrottet mot domaren i Lissabon häromveckan.
Sverige ska, enligt Wettergren, försöka hitta tillbaka till grunderna efter målkalaset bakåt mot Portugal senast. Sveriges landslag åker till Köpenhamn med en decimerad elva för att möta ett av Europas just nu bästa landslag.
Liknar mest en friluftsteater
Danmark, på trettondeplats på Fifas världsrankning just nu och med en seger mot England i bagaget, kommer till start som ett spöklag. Om Janne Andersson har det kämpigt kan han alltid tänka på Danmarks förbundskapten Kasper Hjulmand som får klara sig utan minst femton spelare. Sju av dem hör hemma i brittiska klubbar.
– Jag har talat otroligt mycket i telefon sedan jag i lördags morgon fick veta att Boris Johnson varit i gång. Sedan dess har det bara varit en lång koordinering av olika tänkbara scenarion, säger Hjulmand som tycks ha startat någon sorts diplomatisk cell på det danska fotbollsförbundet.
Han tycker att det brittiska beslutet ”saknar logik”. Kasper Schmeichel, som är en av de drabbade danska spelarna, menar att de nya brittiska karantänreglerna gentemot Danmark handlar om ”politik”. Det är nog en ganska god beskrivning av läget, om än inte på det sätt som Schmeichel tänker.
Efter det unilaterala karantänsbeslutet från Storbritannien meddelades på tisdagförmiddagen att Hoffenheim-mittfältaren Robert Skov testat positivt för covid-19. Nu sätts åtta spelare plus förbundskapten Hjulman och hans assisterande Morten Wieghorst i karantän. Sveriges landslagsledare Stefan Pettersson kunde bara skratta åt de senaste uppgifterna när Sportbladet nådde honom.
Det här mötet liknar på förhand mest en uppsättning av en friluftsteater där dörrar slår upp och igen. Viktiga rankningspoäng står på spel i mötet med Danmark, men det kommer förstås inte att bli någon vanlig kraftmätning grannar emellan. Det är inte rättvist att spela fotboll under de här förutsättningarna.
Hur många är femton miljoner minkar?
Jag har ställt frågan inför varje landslagssamling med smittade medspelare och arenor som gapar tomt på slutet: Vad är poängen med det här?
Och svaret som mumlats tillbaka har varit någonting någonting tv-avtal. Med samhällskriser kommer nya matematiska kalkyler. Jobben och ekonomin mot folkhälsan. Besöksnäringen och restaurangbranschen mot en vårdpersonal som snart inte orkar längre. Europa ligger illa tilltygat och flämtar under en andravåg av covid-19. Och vi vet ungefär vad det kostar att inte spela de här matcherna, i uteblivna intäkter för fotbollsförbunden, i tv-bolag som står på bar backe.
Det finns också frågor vars svar är nästan filosofiska, men som man måste ställa sig ändå: Vad kostar det att fortsätta spela europafotboll under de här omständigheterna? Hur många är femton miljoner minkar? Hur många bultar finns det i Öresundsbron?
Att skicka runt landslagsspelare som försökskaniner i Europa under en fullskalig pandemi är tveksamt från början. När det nu rör sig om två landslag som saknar förbundskaptener på plats varav den ene har svårt att ens skramla ihop till en startelva gränsar det till det absurda.
Man ska vara försiktig med att ropa på bojkotter inom idrotten. Det finns ofta en poäng i att mötas som är större än det rent sportsliga.
Mot Danmark finns inga sådana motiv. Det finns överhuvudtaget inga skäl än de strikt ekonomiska att genomföra den här matchen. Det borde inte vara överordnat i den här situationen.
Det står vare sig fascister eller generaler och hejar på den här matchen och ändå får vi spola tillbaka bandet 45 år för att hitta en rimlig uppmaning till Uefa: Stoppa matchen!