Thorén: 17-åringen som kan avgöra allt
Uppdaterad 2016-12-06 | Publicerad 2016-11-17
HALMSTAD. Pressade Helsingborgsspelare kunde åkt hem lättade och med en större fördel inför sista matchen.
Istället fick de med sig en stark vetskap om Halmstad BK:s lagmoral.
Och insikten om att det kan stå en 17-åring mellan dem och ett förnyat allsvenskt kontrakt.
Efter slutsignal sänkte Helsingborgstränaren Henrik Larsson huvudet.
Han lär ha suckat lite för sig själv.
Det fanns detaljer i spelet som inte fungerade, det fanns strukturer som inte satt förrän efter 25 minuter.
Helsingborg kom till Örjans vall med pressen på sig och en Hallenius-härva i Henrik Larssons knä (den tar han dock lätt på själv vad det verkar).
Laget sträckte upp sig, flyttade fram och tog hand om initiativet, men missade chansen att vända hem i medvind trots att HBK hade en spelare utvisad. Mittbacken Frederik Helstrup Jensen linkade till bussen med tejpad näsa och stukat självförtroende efter självmålet.
Ville markera närvaro
Ändå fanns tydliga tecken från start att Helsingborgs IF ville markera närvaro.
Målvakten Matthew Pyzdrowski (mycket utmärkt för övrigt) rusade mot den stora tillresta klacken före avspark och eldade stämningen med en knuten näve, 40 sekunder in satte Jordan Larsson högsta fart och avslutade pressförsöket med en lätt knuff på HBK-målvakten Stojan Lukic.
Hemmaspelarna lät gästerna ta hand om gesterna.
Sedan spelade HBK fotboll.
Det var inte lätt på ett underlag som släppte som locket på en mannagrynspudding, men Halmstad BK gjorde det bra både på bredden – Jesper Westerbergs inlägg och Sead Haksabanovics teknik och speed – och på djupet via Fredrik Olsson och Alexander Ruud Tveter. I Halmstads anfall finns både snabbhet och targetspel, men sämre avslut.
Superettanlaget var klart bäst den första halvtimman.
En spelare som gör skillnad
Fredrik Olsson inledde med en jättechans men satte sitt skott i skopan på HIF-målvakten Matthew Pyzdrowski, en stund senare prickade Sead Haksabanovic kryssribban, hade Helsingborgs-keepern inte fått fingrarna på den bollen hade bollen seglat in.
Halmstad BK, anförda av just denna vassa fotbollstonåring, spelade avslappnat, varierat och Helsingborg föll tillbaka, förlorade närkamperna och initiativet i matchen.
Men HIF tog sig tillbaka och Johan Mårtenssons skott tvingade Adan Kojic att rädda på mållinjen.
Efter paus flyttade Helsingborg fram positionerna, tog över taktpinnen ofta med en energifylld och hårt arbetande Jordan Larsson på topp. Adam Erikssons drömträff innebar 1-0 och utvisningen av Halmstad BK:s Adnan Kojic bäddade för en större ledning, men istället tvingades Anton Wede byta skor efter en stämpling och i ett läge där han kanske borde fått frispark ställde HBK om. Antonios Rojos inspel stötte Frederik Helstrup Jensen i eget mål.
Matchen slutade 1-1.
Det som talar för Helsingborg på söndag är samma saker som talade för laget inför matchen i Halmstad.
Det som talar mot den klassiska klubben är att pressen blir ännu större hemma på Olympia.
Där ser Sead Haksabanovic, 17, möjligheter för sitt Halmstad.
Han själv är en spelare som kan göra skillnad.
Som Ljungberg på sin tid
För tre år sedan var jag på en distriktsträning för 14-åringar i Halland. Det krävdes inte många övningar för att urskilja en spelare med en alldeles unik talang. Sead Haksabanovic sprang ifrån sina jämnåriga spelare och behandlade bollen med en teknik som var både mjuk och mogen för en så ung spelare. Det var ett sådant där ögonblick som man kommer ihåg, vi visste nog alla där på och kring planen att detta var en spelare som vi skulle få se mer av.
Jag fick höra att ambitionen redan då - trots att det fanns gott om locktoner från internationella storklubbar – var att stanna i Halmstad BK och utvecklas i lugn och ro. Som Fredrik Ljungberg gjorde på sin tid.
Som 17-åring är han en etablerad A-lagsspelare som känt på både allsvenskan och superettan.
Han har kontrakt ytterligare ett år med Halmstad BK.
På söndag kan han själv vara med och påverka att det blir en allsvensk säsong.