Fagerlund: Dalkurd obekymrade över att vara laget utan land
Fagerlund: ”Alla vet hur Östersund spelar numera””30 matcher på bortaplan? Vi har 30 matcher på hemmaplan” sa Azrudin Valentic och log.
Nej, Dalkurd verkar inte det minsta bekymrat över att vara laget utan ett eget land, eller snarare stad.
I Östersunds fall väntar vi med att avfyra nödraketerna ett tag – men det är nog inte fel att kika så att de faktiskt fungerar.
Det kändes ju lite konstigt, måste erkännas.
I Gävles moderna men grå betongbunker, Gavlevallen, skulle det spelas allsvensk fotboll trots att stadens lag huserar i divisionen under.
Kommunen är glad eftersom det inbringar pengar (Dalkurd betalar runt 100 000 per match i planhyra), och även om nykomlingen har blivit lite som folket de representerar så verkar de tillfreds med lösningen att pendla mellan Uppsala och Gävle.
För de har ju supportrar överallt ändå, Dalkurd, även om betydligt fler kurder verkar vara bosatta i Stockholm jämfört med Gavlevallens territorium. Det var glest med folk på läktarna, bortsett från några färgklickar här och var – men vad gör det när tusen kurder kan låta som tiotusen?
– 30 matcher på bortaplan? Vi har 30 matcher på hemmaplan, sa Azrudin Valentic på presskonferensen efter matchen.
Han har nog rätt.
Strand var som ett plåster på Sema
Det är för tidigt att börja skjuta nödraketer men visst har Graham Potter en del att fundera på i bussen tillbaka till Jämtland. Att hans Östersund stängdes ner effektivt av Djurgården var en sak men ska det verkligen kunna ske mot en nykomling som Dalkurd?
Å andra sidan har Azrudin Valentic på förvånansvärt kort tid lyckats banka in sin fotbollsfilosofi i huvudena på de vitklädda spelare. Dalkurds styrkor har alltid varit lika med tyngd, värdig bollbehandling och en stark defensiv men den nya tränaren har slängt in än mer organisation och taktik i smeten. Receptet innehåller inte någon parkerad buss framför Abdulaziz Demircan, utan om att bryta ner motståndaren genom snabba omställningar på få tillslag.
Simon Strand var som ett plåster på Ken Sema, att skaka av sig honom verkade omöjligt utan att halva huden skulle följa med i draget. Hur Mohamed Buya Turay kan se så loj ut och samtidigt vara så briljant är en av allsvenskans största gåtor, men Dalkurds ledning är nog lättad över att anfallaren redan har påbörjat avbetalningen som uppges vara högre än vad många andra klubbar vågade satsa. När han med fem minuter kvar högg som en kobra på en retur och skickade in 3–0 var det som att hela Östersund slutligen accepterade det injicerade giftet och erkände sig besegrat.
Som sagt, i ÖFK:s fall väntar vi med att avfyra nödraketerna. Men det är nog inte fel att kika så att de faktiskt fungerar.
———
Få hade nog trott att Patrick Winqvists piké skulle smälta in väl med Tele2 Arenas konstgräs, men det var precis vad som hände. Att Djurgården är mer bekvämt mot ett större motstånd råder det ingen tvekan om, och att Trelleborg på förhand avfärdades som en för trång tröja var väl ganska rimligt. Men lika envis som Winqvist är med sina pikéer, lika envisa är uppenbarligen hans spelare när det gäller att få med sig poäng hem till Skåne.
Djurgården bör nog fundera över varför deras bästa målskytt än så länge är en mittback med brassestavningen Danielson. Kanske kan det armeniske nyförvärvet med epoknamnet Jura vara svaret som klubben söker.
———
”Är Rasmus Elm bara frisk” är kanske den mest utslitna meningen i Kalmar-ordboken, men i mötet med Elfsborg visade han varför det tåls att upprepas en gång till. Framspelningen till Papa Dioufs segermål hör hemma långt utanför allsvenskans gränser och är ännu ett bevis på varför den yngre brodern Elm aldrig borde sluta kämpa.
Experternas tips: så slutar Allsvenskan 2018