Bank: Jag håller med Dejan – Grekland är svårare
ATEN. ”Svårare än mot Spanien” sa Dejan Kulusevski, och det var den sortens lögn som var lite sann.
Att vinna mot Grekland är inte svårare.
Att möta Grekland är det.
Det blåser så att det sjunger i fönstren i Aten, och under ett dygn på marken har jag träffat fler nöjda kattungar (två) än belåtna fotbollssupportrar (noll). När den svårt ifrågasatte förbundskaptenen John van’t Schip möter pressen är bara ett par lokala journalister på plats, och den första frågan handlar om hur nederländaren ser på att tilliten mellan landslaget och folket är bruten och att det här riskerar att bli hans sista match som förbundskapten.
van’t Schip (väldigt lik Jean Reno) spänner käkarna, det grekiska förbundets presschef klipper av direkt.
– Ingen kan göra sig till talesman för alla supportrar, det är bara din åsikt.
(Om blickar kunnat döda hade vi fått inleda presskonferensen med en tyst minut).
Men det är alltså här grekisk landslagsfotboll befinner sig, de har varken förlorat eller vunnit i kvalet, de har haft färre avslut på mål än Gibraltar och Andorra, och varje gång van’t Schip pratar om ”processer” ökar vindstyrkan i Aten ett snäpp till. Jag minns honom mest för det där Ajax-inlägget han slog till Stefan Pettersson i Genoa, men det är liksom ingen merit som fotbollsfolket bryr sig om i Aten längre.
Fyrbackslinje? Fembackslinje? FCK-krigaren Zeca tillbaka efter sin avstängning? Processer? Äh, det är resultat som räknas nu.
Håller med Dejan
Det slår mig att portugisgreken Zeca under sina fyra år som landslagsspelare haft lika många förbundskaptener (tre) som Sverige haft på tjugo år. Den här gången väntar ett par tusen desillusionerade hemmasupportrar på elefantkyrkogården Olympiastadion, frågetecken på flera grekiska positioner, en tränare som hänger på repen – men ja, jag håller med Dejan Kulusevski:
Det här är svårare.
En normalbegåvad treåring hade kunnat räkna sig fram till hur uppgiften såg ut mot Spanien. Lågt bollinnehav, en hög förstapress att lösa, kontringsfotboll och en utmaning som bestod i att försvara kompakt men aggressivt och anfalla kvickt och konstruktivt. På Olympiastadion i Aten måste Sverige tolka motståndaren live, och hantera antingen elva retade lejon eller elva desillusionerade gamnackar, i någon sorts formation och med något slags attityd.
– Den som vill mest kommer att vinna matchen, sa lagkaptenen Victor Nilsson Lindelöf.
Och det är ju sånt man säger. Sverige är här för att skaffa sig ett utgångsläge som är en fuktig dröm, de kommer med den bästa insatsen i mannaminne i ryggsäckarna, och vilar säkert tryggt i att de kan avgöra det här utan att bry sig så mycket om vad Grekland gör.
Janne Andersson gör som väntat, det blir inga revolutioner i startelvan, bara förändringar där han måste. Mattias Svanberg har inte satt några himlar i brand i landslaget, men har absolut potential att bli en ny Albin Ekdal. Om Emil Krafth inte hinner ansluta i tid från familjens förlossningssal kliver Mattias Johansson in och kan göra ett fullgott ersättningsjobb.
Raka byten, samma uppställning.
Men en helt annan uppgift.
Då kan vi börja drömma
Jag ser fram emot att se det här nya, unga laget, ta sig an den. Kulusevski, Alexander Isak, Emil Forsberg och Viktor Claesson visade senast att de kan sätta ihop små geometriska figurer på små ytor, och de behöver göra det igen på ännu mindre ytor (och ännu högre upp) här. Kontringar kommer att finnas med som vapen, men knappast vara själva grunden i matchplanen.
En galamatch mot Spanien på hemmaplan gör ju inget fantastiskt lag – men om de kan visa att de kan hantera det här också på samma sätt… då är det inte bara kvalgruppen som ser vidöppen ut. Om vi har ett gäng 20-nånting-spelare, med pappa Zlatan Ibrahimovic i bakfickan, som löser olika matchbilder med den sortens övertygelse och kvalité – då kan vi börja drömma hur stort som helst.
Bara inte än.
Vi är i Grekland, det var de som lärde världen vad som händer om man förhäver sig och glömmer sina begränsningar.
Flyg för nära solen och se vingarna singla ner mot Egeiska havet. Sätt Lindelöf-uppspel till Kulusevskis fötter framför en taggig backlinje och flyg vidare mot nya horisonter.
Och om spelet hackar? Då får det se ut som det vill, så länge som Sverige slår Grekland. Som Petter Hansson brukar säga.
