Fagerlund: Tuffa utmaningar väntar för Arteta och Ancelotti
Mötet mellan Everton och Arsenal den 21 december 2019 slutade 0–0.
Mycket mer än så kommer inte den här tillställningen på Goodison Park bli ihågkommen för.
Vi tackar Duncan Ferguson och Fredrik Ljungberg för tappra försök – till de två ersättarna säger vi bara lycka till.
Efter 45 spelade minuter var det svårt att sätta fingret på vad som var märkligast med lördagens tidiga möte på Goodison Park.
Att det stod ”Everton-Arsenal” på resultattavlan var lika förbryllande som att hemmalagets startelva överlag var starkare. ”West Bromwich-Brentford” hade passat bättre in sett till kvaliteten på matchen (inget ont om någondera av klubbarna, men ni fattar poängen).
Hade det inte varit för att både Mikel Arteta och Carlo Ancelotti verkar vara två sympatiska herrar borde de ha klivit ner till respektive omklädningsrum i halvtid och ruskat om sina nyblivna spelare. Det hade inte skadat att testa.
Ancelotti är ingen Pep eller Klopp men...
Många viftar bort Evertons nya manager som passé. 2020 handlar om att ha en tydlig patenterad idé om hur fotboll ska spelas som tränaren i fråga sedan bär med sig världen över.
Carlo Ancelotti är inte den sortens tränare. Han slänger ett öga på materialet han har att jobba med och formar därefter ett system som tillfredställer både ledning och spelare. På det sättet har han skapat ett av planetens mest imponerande CV.
Everton behöver visserligen ingen skön snubbe till tränare (spelarna sades ha stor respekt för Marco Silva ända in i det sista och det hjälpte ju föga). Men även om det är svårt att veta hur långt Ancelotti kan ta klubben framstår det som ett förnuftigt val i nuläget. Det hade trots allt kunnat bli David Moyes i stället (inget ont om honom heller, men... jo).
Ljungberg älskar sina unga spelare
Dagens motståndare har det kämpigt på skadefronten och spelare som underpresterar. I hemlighet var Fredrik Ljungberg säkert exalterad över att han fick ännu fler ursäkter att trycka in ynglingar i startelvan.
Av Bukayo Saka, Gabriel Martinelli, Emile Smith-Row och Reiss Nelson hade den sistnämnde det särskilt tungt stora delar av matchen. Döm av förvåning när det var Smith-Rowe som fick lämna plats för Joe Willock med halvtimmen kvar att spela. Samtidigt drog bänkade Alexandre Lacazette upp blixtlåset på överdragsjackan än högre (han fick snällt vänta till minut 78).
Under den första halvleken lyckades Arsenal alldeles för sällan hitta in bakom Evertons backlinje. Efter paus blev det bättre och i den vevan tvingades en kepsklädd Jordan Pickford flaxa till för att hålla Callum Chambers nick undan nätmaskorna.
Arsenal höll i alla fall nollan
För att inte bli allt för cyniskt hanterade Arsenal motståndarnas omställningar betydligt bättre jämfört med många tidigare matcher. Viljan att springa hemåt när man tappade bollen var generellt större vilket också minimerade hemmalagets chanser.
Granit Xhaka var en av de som utmärkte sig positivt. Kanske på grund av att han ska ha meddelat lagkamraterna att han snart drar på sig Arsenal-tröjan för sista gången. Vilken syn man än har på någondera av spelarna som sägs vara missnöjda är det en sorglig sits Londonklubben har satt sig i.
Ingen kommer minnas 0–0-mötet mellan Everton och Arsenal på längre sikt. Det var bara en match någonstans kring jul när båda klubbarna var i desperat behov av att hitta sig själva. Baserat på det här har Carlo Ancelotti och Mikel Arteta två oerhört tuffa utmaningar framför sig.