Frändén: Som vanligt fast mycket roligare
SAINT-ETIENNE. Det var sång, dans och gruvfotboll på kvällsschemat.
Så PSG tog på sig blåstället, tog hissen ner och gjorde jobbet.
Det gick som det brukar, men det var i alla fall riktigt roligt på vägen.
Pais Saint-Germain förlorade i helgen en match för första gången sedan Bastiljen stod i brand och Saint-Etienne kände medvind. Inte för att de hade någon statistik att luta sig mot; sedan Christophe Galtier, en av Europas mest genomsympatiska tränare, tog över skutan 2009 har de gröna slagit PSG en (1) enda gång på 18 försök. Bara de senaste två åren hade just PSG skickat ut dem fyra gånger ur de inhemska cuperna. Lägg till det Saint-Etiennes förlust i helgen mot Caen och en blytung sorti ur Europa League mot Basel förra veckan i matchens absoluta slutsekunder.
Men trots alla siffror på papper hade alltså PSG just åkt på stryk i Lyon, ett långt inkast härifrån, och visat att det går att rubba dem om alla stjärnor står rätt (och tuppen gal och det är fullmåne).
Skickade sms
Galtier hade före match tvekat om han skulle ringa sin Lyon-kollega Bruno Genesio för att be om råd.
– Men det blir kanske konstigt om man hör av sig mellan tränare för tips, så jag nöjde mig med att skicka ett sms och gratulera till segern, förklarade Galtier.
Den som vet något om fransk fotboll vet att Rhône-dalen är dess tidigare Mekka. Lokalrivalerna Saint-Etienne, en maktfaktor på 1970 och 80—talen och Lyon, vars storhetstid inträffade tjugo år senare, spelar fortfarande Frankrikes hetaste derby. För att tränarna i respektive klubbar ens ska tänka tanken om att be varandra om hjälp krävs en rejäl yttre fiende. Och det är här Paris Saint-Germain kommer in i bilden.
Paris öppnade målskyttet redan efter tio minuter, då Zlatan Ibrahimovic med kirurgiskt precision karvade fram en boll till en djupledslöpande Edinson Cavani, som sprang in 0–1 till bortalaget. ASSE var fyra ordinarie startspelare kort men bjöd inte PSG på några jätteluckor. Däremot hände absolut ingenting framåt att skryta med. De chanser man själva skapade renderade avslut så svaga att inte ens PSG:s juniorlag hade kommit undan med dem.
Fotbollsfrankrikes Goliat
Tio minuter före paus slog Zlatan Ibrahimovic återigen in en boll i straffområdet som Edinson Cavani snubblade lite på innan Marquinhos stötte in den i nät tre decimeter från mållinjen.
Man ska inte fastna i gammaltestamentliga metaforer i fotbollen om det inte är absolut nödvändigt; PSG är hela fotbollsfrankrikes Goliat, men säg inte till någon i det grådisiga gruvnästet Saint-Etienne att de är David, för så är det helt enkelt inte rent historiskt. Däremot är ju styrkeförhållandena som de är mellan lagen 2016. Det ska egentligen inte vara någon match.
Men AS Saint-Etienne har en superkraft som PSG saknar; de har en hemmapublik som skriker hjärta och lungor ur sig från ståplats i en stad där matcherna på Geoffroy-Guichard-stadion inte bara är en av trehundra helgförströelser att välja mellan, utan den enda legitima.
När PSG var på besök här senast påtalade flera av spelarna hur gärna de skulle se en liknande hemmapublik i Paris. President Nasser al-Khelaïfi, som metodiskt och medvetet bytt ut PSG:s gamla supporterbataljoner genom att höja biljettpriser, förbjuda oönskade läktarelement och bygga ut vip-logerna, höll med.
Slutar inte sjunga
I Saint-Etienne slutar publiken inte sjunga för petitesser som tvåmålsunderläge, och strax före paus fick de skrika sig hesa igen. Layvin Kurzawa fällde Kévin Malcuit i straffområdet och hemmalaget fick straff. Valentin Eysseric klev fram med vilopuls och tryckte in reduceringsmålet bakom PSG:S cupkeeper Salvatore Sirigu.
Det var match igen, det var förvisso kallt som fan, men det var fotboll och dans, sång och oväsen på arenan som står värd för EM i sommar. Det var ju så här det borde vara jämt, tänkte PSG:s spelare eventuellt. Sedan dödade inbytte Lucas matchen med sitt 3–1-mål.
Nu blev det som det brukar, Paris Saint-Germain simmar vidare i franska cupen, och om exakt en vecka står Chelsea för motståndet. Det kommer att bli väldigt annorlunda och mycket mer spektakulärt, men det kommer inte att vara så här roligt.