”Både skrämmande och spännande”
Uppdaterad 2018-07-26 | Publicerad 2014-03-26
Mild om nya livet, anteckningsboken ingen får se – och arga supportern som ringde upp för att tacka
GÖTEBORG. Efter att ha haft fotboll som yrke i 26 år som spelare och ledare lämnar Håkan Mild, 42, i dag fotbollen bakom sig.
Allsvenska premiären mot AIK på måndag ser han kanske på en stream på plats i New York, han kommer inte recensera hur det går för IFK Göteborg och en familjetragedi lärde honom att få perspektiv på vinster och förluster.
– Jag vet inte hur mitt nya liv blir. Det är både skrämmande och spännande, säger han.
Det ljusa arbetsrummet, med fönster mot Kamratgårdens innergård och fotbollsplaner, är välstädat och kalt. Nästan alla personliga saker bortplockade.
Håkan Mild har snart lämnat byggnaden.
I dag slutar en institution i svensk fotboll, både älskad och ibland illa omtyckt, som spelare och ledare i 26 år.
Från hårdtacklande genombrottsman i allsvenskan, VM 1994-hjälte till omstridd sportchef i IFK Göteborg.
Du får ursäkta, Håkan, sportjournalistikens mest klassiska fråga – hur känns det?
– Ja...jag vet inte. Jag känner verkligen att jag har tagit rätt beslut, men vad jag ger mig ut i vet jag inte riktigt.
– Jag kommer inte gå och se på några träningar, men jag hoppas se så många matcher som möjligt. Men det kommer inte att styra min tillvaro längre. Jag har inga uppdrag inom fotbollen kvar.
Jag hade nog varit lite…orolig.
– Jag får se hur jag känner det om några veckor. Det är sådan jag är. Det finns väl inget värre än om jag hade slutat, sedan suttit här på Kamratgården, fikat, kollat en träning och haft åsikter om hur laget eller klubben borde skötas.
– Jag har varit med om så många som varit på det sättet under så många år.
”Hjärtat kommer alltid vara hos Blåvitt”
– Mitt hjärta kommer alltid vara hos Blåvitt, men jag har sagt till folk här på kansliet: märker ni att det är mig journalisterna ringer för att få åsikter – skjut mig, putta mig nedför klippan! Jag vill inte bli sådan.
Rent konkret kommer Milds nya vardag innebära studier på affärsskolan IHM, pluggande hemma och jobb på hustrun Katarinas glassföretag Lejonet&Björnen.
Rycker du in som lekledare när Lejonet&Björnen har barnkalas?
– Skulle det vara riktig kris så får jag hoppa in. Det hade varit roligt. Jag får vara beredd att hjälpa till överallt. Men främst är det något projekt jag kommer jobba med där. Det är Katarina som blir min chef nu.
Hur ser du AIK-IFK Göteborg på måndag?
– Då är vi i New York när en kompis fyller 50 år. Jag kommer försöka streama matchen, om den inte krockar med något annat som får gå före nu – för första gången i mitt liv.
När Håkan Mild lämnar svensk idrott förlorar fotbollen också en av dess mest engagerade före detta spelare och ledare. Det kan såväl tidigare motståndare, domare eller andra klubbledare vittna om.
På senare år har framtiden för allsvenskan varit ett av Milds käraste diskussionsämnen.
Blåvittlegendaren och IFK Göteborg vill minska antalet allsvenska lag, från 16 till 12, och fördela om bland annat tv-pengarna till klubbarna.
”Svensk fotboll har märklig inställning”
Vem tar den debatten nu när du slutar?
– Det är samma sak där, jag vet inte. Men jag tycker att svensk fotboll har en märklig inställning just nu. Gemensamt har vi beslutat att målet är att svensk klubbfotboll ska klättra och bli bland de 10-15 bästa i Europa, att vi ska ha lag med i Champions League – men åtgärderna som krävs för att komma dit säger en majoritet nej till. Det blir väldigt motsägelsefullt.
– Om topp-15 är visionen så är pengar ett konkurrensmedel. Då fungerar det inte med 32 elitklubbar, då måste vi smalna av. Våra spelare måste ha tuffa matcher hela tiden. Alla svenska klubbar måste acceptera sina roller inom fotbollen.
– Det är helt okej att tycka att dagens allsvenska är en bra produkt, men det är ju inte vad vi slagit fast som målsättning. Svensk fotboll är redan segregerad.
– Yngre ser hellre på Barcelona eller Premier League på tv och massa unga spelare provspelar utomlands. Då är det väl bättre att vi skapar något här hemma som får de unga att titta på allsvenskan och tränar vidare i ett allsvenskt topplag?
Systern mördades
Håkan Milds känsloutspel har dämpats med åren. Troligen inte mest på grund av ökande ålder, utan snarare av personliga upplevelser.
I september 2007 mördades hans då 20-åriga lillasyster Madelene i sin studentlägenhet i Jönköping.
– I förhållande till vad som hände med min syster så blir en förlorad fotbollsmatch inte hela världen. Det har gett mig perspektiv.
– När man sitter i den riktigt tunga stunden, efter att vi kommit sjua för tredje året i rad, så har jag ju kunnat fråga mig, vad fan sitter jag här och deppar för? Upp på hästen och kör igen. Det är inte det värsta som kan hända. Det är småfrågor jämfört med riktiga saker som händer i livet.
– Utan att bagatellisera fotbollen och alla människor som lever för den. För det gör ju, eller har jag gjort också. Fotbollen engagerar, men ibland skadar det inte med perspektiv, säger Mild.
Men just i april 2014 väcks hans allra mörkaste känslor och ilska till liv igen.
Mannen som mördade hans syster dömdes till tio år i fängelse för mord. Nu har det gått drygt sex och ett halvt år sedan mannen fängslades och han släpps ut i friheten efter att ha avtjänat två tredjedelar av strafftiden.
– Det är ett jävla skämt. Madde hade hela livet framför sig. Han kommer ut och har inte ens fyllt 30 år. Han skulle även betala ett skadestånd till vår pappa. Det har han inte klarat av. Han har haft många permissioner och kunnat utbilda sig under tiden i fängelse.
– Vem är det som blivit straffad egentligen? undrar Mild.
Är det här en fråga, brott och straff, som du kommer engagera dig i nu?
– Nej, det orkar man inte, det är extremt destruktivt för dig själv. Jag kommer säga vad jag tycker om frågan kommer upp, men jag kommer inte engagera mig i någon organisation.
”Tänker inte ge några goda råd”
Ger du några goda råd till din efterträdare (Mats Gren)?
– Jag tänker inte ge några goda råd. Han får jobba efter sina tankar och det han tycker är viktigt. Det handlar om kapabla människor.
– Men en sak har jag lärt mig under de här åren som sportchef, och det är givetvis påverkat av vad som hände min lillasyster: resultaten för laget får inte bli himmel eller helvete. Det måste finnas en balans där man ser saker på ett sunt sätt. Det går inte att åka med i den karusellen för då blir det svårt att sköta jobbet.
Kan du tänka dig att komma tillbaka i fotbollen i någon roll i framtiden?
– Ja, det skulle väl inte vara omöjligt med tiden. Jag är mycket stolt över det som jag varit väldigt delaktig i att bygga upp i IFK Göteborg och allt jag lärt mig i hur man sköter en förening.
– För åtta år sedan hade klubben 100 000 kronor i eget kapital, nu är det över 20 miljoner kronor. Vi har värvat spelare, men sålt för 170 miljoner kronor. Vi har fantastiska faciliteter med nya Kamratgården och vi håller på att bygga upp en otrolig multianläggning på Änglagården.
Har du fått många reaktioner på att du slutar?
– Det har varit en del. En supporter som skällt som fan på mig under många år hörde av sig och tyckte det var trist att jag skulle sluta. Det var lite rörande när han skrev det.
Vad är det viktigaste som du tagit med dig när du tömt arbetsrummet?
– Mina anteckningsböcker, definitivt. Jag antecknar mycket när jag har möten. Jag har säkert 20 fulltecknade anteckningsböcker. Det är ganska roligt att se tillbaka i dem. Det är det viktigaste som jag sett till att få med mig hem.
– Ibland har jag varit rädd för att jag glömt bort någon sådan anteckningsbok och att någon spelare skulle hittat den.
Är det detaljerat?
– Ja, det är det, kring ekonomi, spelare, om organisationen. Allt möjligt.
Vilket tidsdokument över svensk fotboll.
– Ja, men det kan du glömma, haha! Ingen kommer att få titta i dem. Det är mina personliga anteckningar och rör ju andra människor, säger han bestämt – och då vet man ju vad som gäller.
Dessutom behöver ju inte sista fotbollskapitlet om Håkan Mild vara skrivet än.