Det fick förödande konsekvenser för dem
Fredriksson: Det är bara att vänja sig vid de heta känslorna
LINKÖPING. Det var grinigt i FC Rosengård efter det nya poängtappet som skickar upp rivalen Göteborg i topp.
Och det är nog bara att vänja sig vid alla heta känslor.
Precis allt kan hända när serien nu ska avgöras.
På Sportbladet har vi valt att kalla den stundande rysaren ”de tre slagen”; guldstriden, kampen om Europa och fighten för överlevnad. Att tredjeplatsen från och med det här året också resulterar i Europaspel, och att Linköping och Kristianstad går en hård kamp om det, gör ju att flera delar av tabellen lever i år.
I toppen är det som väntat giganterna Göteborg och FC Rosengård som distanserat övriga med hästlängder, men duellen mellan de båda är glödhet.
Det är tydligt att EM-kvalet fick förödande konsekvenser för Rosengård som till skillnad mot Göteborg, som hade de flesta på bänken då, hade en hel hög med bärande landslagsspelare.
Borde ha vunnit
Den höga belastningen på spelarna har tagit ut sin rätt, och efter att Caroline Seger och Nathalie Björn inledde på bänken senast var det Anna Anvegård och Jelena Cankovic som inte bedömdes ha 90 minuter i benen mot Linköping.
Medan Göteborg har sprungit hem sex poäng efter uppehållet är Rosengårds två poäng nästan i överkant sett till utvecklingen i de båda matcherna.
Men i ärlighetens namn borde FC Rosengård ha vunnit matchen mot Linköping med den dominans man stundtals hade. Efter hemmalagets chockledning i slutsekunderna av första halvlek gjorde de 2–0 av bara farten i andra, så visst var uppförsbacken lång för Rosengård trots att de kunde skicka in storspelare efter storspelare och ett tunt LFC krigade på med i princip samma uppställning hela matchen.
En markering av Seger
När 2–2 lyste på tavlan och slutsignalen ljöd utbröt ett tumult på arenan i Linköping, och vi som såg matchen från sidlinjen hade första parkett.
Flera irriterade FC Rosengårdsspelare stormade fram till domaren för att klaga, medan lagkaptenen Caroline Seger stod intill med ryggen mot.
En markering mot domaren, kändes det som då, men sedan kom Linköpings defensiva urkraft Petra Johansson fram och det var tydligt att en rasande Seger väntat in just henne.
Det går att förstå kaptenens irritation kring kontringssituationen i matchen och Johansson är som hon själv beskriver det (mitt i prick) en grinig jävel på plan. Lika mycket går det att förstå Johansson som sportsligt ville tacka för matchen.
Själv väljer jag att se det hela som den perfekta bilden av hösten som väntar. Där det står mycket på spel för i princip alla, där varje poäng är värd att göra sitt allra yttersta för och där besvikelsen svämmar över om man inte lyckas.
Från sidan blir det tre slag som ingen borde vilja missa.