Fansen har hjälpt till att gräva graven
Brenning: Europeiska superligan en självklar utveckling
Så var vi framme vid den europeiska superligan i fotboll.
Alla är förbannade – men ingen kan vara förvånad.
Det här är en grav förbunden, klubbarna och i allra högsta grad även fansen grävt tillsammans.
För intentionen hos storklubbarna att starta en ny europeisk superliga i fotboll kan inte komma som en överraskning för någon. Den här graven för allt det vackra som en gång fanns inom sporten har grävts länge och det är många som turats om att skopa.
Samtidigt går det att förstå den plötsliga paniken hos många fotbollssupportrar. För vart ska de vända sig för hopp? Till Fifa som just nu planerar sitt VM i Qatar? Till Uefa som splittrat sin stora turnering över 13 olika länder och krävt publik i dem alla mitt i en global klimat- och hälsokris?
Det är lätt att tro att det här är en kamp mellan pengarna och ideologerna men det är i grunden bara en kamp mellan pengarna och pengarna.
Provocerande att se fansen
Det är också provocerande att se fansen som nu beklagar sig. För det är trots allt samma fans som så länge klagat på fotbollsturismen när de fotbollsturistat, klätt sina barn i kläder som direkt hjälpt diktaturstater skyldiga till ofattbara krigsbrott och välkomnat sina turnerande favoritklubbar till Sverige med applåder när alla tillsammans tagit nästa steg mot den totala globaliseringen. Hand i hand.
Den här kontinentala superligan är ingen plötsligt uppryckning av fotbollens rötter. Den är bara det senaste spadtaget.
För vem kan ens spela förvånad över utvecklingen när storklubbarna ägs av enorma företagskonglomerat och skurkstater, nationella cupfinaler placeras i andra världsdelar och startelvor formeras helt utan inhemsk representation?
Är ett lag fortfarande engelskt bara för att busskortegen går på samma gator som tidigare trots att det nu är Jorge från Argentina som lyfter pokalen, Jonas som sjunger sångerna på svengelska från läktaren och George från USA som springer iväg med alla pengar?
Det verkar så, för alla har bara fortsatt heja. Heja och konsumera. Rule Britannia!
Men vad ska motivera den klubben att stanna i en ekonomiskt mindre fördelaktig regional liga när det enda inhemska de har kvar är sitt namn (eftersom det varit förbjudet att sälja det. Heja, RasenBallsport Leipzig!).
Allsvenskan medskyldig
Men Sverige då? Fina, fina allsvenskan med 51-procentsregeln! Googla gärna Hammarbys mångårige minoritetsägare Philip Anschutz, ta en lättöl på Platinumcars Arena eller häng med på någon av scoutingresorna till Afrika där allsvenska lag letar efter nästa barn de hoppas sälja vidare för mångmiljonbelopp.
Moralen är död, allt är till salu och då är det här vi hamnar. När marknaden får styra tar den sikte mot pengarna. Surprise, surprise!
Då blir skolbarn till produkter, sjuka till konsumenter och fotbollsklubbar till flyttbara handelsvaror.
Samtidigt är det svårt att inte skratta åt den absurda situationen att ”franska” Paris Saint-Germain nu är en av få storklubbar som motsätter sig en superliga. Den kanske mest kommersialiserade klubben av dem alla med två av världens allra starkaste fotbollsvarumärken (men bara fem fransmän) i truppen och staten Qatar som ägare. Men det som framförallt skiljer dem är att de inte är inne i fotbollen för pengarna, utan för sportwashingen, och relationen till den franska staten väger uppenbarligen tyngre än en superliga.
Qatar gick in i just PSG för att blidka sina franska allierade (Nicolas Sarkozy) och har så starka intressen i landet att de hade köpt Eiffeltornet om det bara varit till salu.
Det är det inte – för att det inte ägs av en fotbollsklubb. Hade det gjort det hade vi sedan ett par år tillbaka välkomnats till Qatar Airways Tower of Paris.
Men fotbollens hopp står inte till PSG. Nej, det enda som kan vända den här utvecklingen är att de pengar fotbollskapitalisterna jagar plötsligt försvinner. Med andra ord att alla supportrar vänder sina klubbar ryggen och slutar göra allt de älskar. Slutar se matcherna på plats och tv, slutar köpa tröjorna och slutar visa sitt stöd till företag (japp) ägda av skurkar.
Sedan min mejlkorg häromåret översvämmades av svenska Manchester City-fans som försvarade krigsbrotten i Yemen så är mitt hopp inte överdrivet stort att det kommer hända. Det skulle förvåna mig mindre om fansen som nu visar sin avsky snart står på superligans sida och häcklar föreningarna som inte fick plats.
Eller det mest troliga: att Uefa och klubbarna trots allt enas och stridyxan begravs ett par år. Men så länge fotbollen inte förändas i grunden kommer det här hotet ändå stå kvar och knacka på dörren.
Nu kan jag anklagas för att sitta på väldigt höga hästar med det är samtidigt alla omoraliska små ponnys som travat fotbollen rakt ner i fördärvet.
Graven är grävd. Så ligg i den!
Eller vänd din älskade klubb ryggen.