Jennifer Falks sensationella resa till toppen
Publicerad 2020-11-07
TORSLANDA. Den sensationella karriären kunde tagit slut under en tung filt, men Jennifer Falk fann vägen till ljuset även när det var som mörkast.
– Det har varit en resa, säger den 27-åriga målvakten inför Kopparbergs Göteborgs guldmatch.
Gruset har ersatts av konstgräs på ett flertal planer, annars är mycket sig likt från Jennifer Falks unga år på Torslandavallen utanför Göteborg.
27-åringen bor i sina barndomstrakter, i väntan på att flytta in det nyrenoverade huset, hemma hos sin far Magnus och det är inget hon har något emot.
Det var här allting började och två dagar före guldmatchen i Linköping ser Kopparbergs målvakt, en nyckelspelare för serieledaren, ut att trivas fint på mark hon tidigare trampat dagligen på. Det är hit vi åkt för att förstå den brokiga stig som Jennifer Falk har följt.
– När jag tänker på det nu är jag jätteglad för här är fantastiskt med fotbollsplanerna, handbollshallen och tennishallen på samma ställe, säger hon och ser sig omkring.
Uppvuxen i en familj som mellanbarnet hade hon två bröder att tampas med. Och det skedde dagligen.
Storebror Patrik är klubbchef i Torslanda IK. Han ansluter och släpper in oss på A-planen som ligger grön, men aningen sank efter oktoberregnet.
Han berättar om tävlingarna vid måltiderna, till bilen, kring pingisbordet hos farföräldrarna och tennismatcherna på gräset i trädgården som klipptes för att ge en Wimbledonkänsla.
– Vann jag berättade jag gärna det, vann hon så sa hon ingenting för hon var så ödmjuk, säger han.
– Det var därför det var så viktigt att vinna, jag orkade inte höra på dig.., skrattar Jennifer.
2020 är året som alla pusselbitar fallit på plats. Jennifer Falk har hållit nollan nio gånger i damallsvenskans 20 matcher. Resan fram till guldläge och EM-biljett har inte varit enkel, men när det gått tungt har Jennifer Falk funnit en lösning.
Som den när axeln värkte och gjorde det omöjligt att spela tennis.
– Det bara strålade ut i armen. Jag slutade bara, det kändes som att jag bara bestämde mig över en dag. Det var med blandade känslor. Det var nästan liten en lättnad, för det var så mycket press i tennisen samtidigt som det var jättetråkigt, säger Jennifer Falk.
Det var i den tidiga tonåren och hon tillhörde ungdomseliten, rankad fyra i sin åldersklass, efter några intensiva år. När Jennifer var elva år blev hon tvåa i Sverigefinalen i Kalle Anka cup, när hon var 14 år blev det SM-guld i dubbel.
– Jag tränade tennis fem gånger i veckan när jag var åtta år, säger hon.
Hur skulle du beskriva dig själv som tennisspelare?
– Aggressiv. Det hade dåligt tålamod och gillade att slå hårt. Jag fick gärna på nät. Serve, en hård forehand och fram på nät.
Efter skadan fanns fotbollen runt hörnet. Jennifer hittade rätt som offensiv mittfältare i flicklaget och kastades snart in i A-laget.
– Jag var på planen en dag och körde frisparkar med min pappa när damlaget spela match. Men de saknade spelare så jag fick åka med och jag fick lite speltid. Sen dagen efter frågade de om jag ville spela med dem, berättar Jennifer Falk.
Efter ett tag väntade dock nya problem. Smärta i ljumskar och höfter innebar att hon inte kunde springa mer än en halvlek. Att ge upp fanns inte på kartan, Jennifer fann en annan lösning.
– Jag har alltid tyckt att det varit roligt att stå i mål och stod när vi körde cup inomhus här i Torslanda. Jag funderade på om jag inte skulle byta och ställa mig i mål, mina tränare och lagkompisar tyckte inte det men jag bestämde mig för att bli målvakt. Då var jag kring 18 år, säger Jennifer Falk.
Beslutet förvånade inte familjen. Hemma i farfars trädgård står två tallar. De hade utgjort ett naturligt mål för Jennifer när hon var liten.
– Vi lekte prick och hon stod ofta. Farfar sköt gärna skott på henne, men det gick inte att göra mål. Det var kanske därför jag inte blev någonting, jag gjorde heller aldrig mål på henne...., säger storebror Patrik.
Som oskolad målvakt gjorde Jennifer Falk en del märkliga räddningar. Men hon hade med sig attityden från tennisbanan. De snabba fötterna, den offensiva spelstilen blev hennes vägvinnande stil. Straffområdet var hennes domän. Ibland blev det fel, men eftersom åren har gått har värderingarna blivit mer känsliga.
De första åren var omtumlande på sitt sätt. Hon fick en chans att gå till allsvenska Jitex och kastades direkt in i mål på grund av en skada. Efter en period i Mallbacken landade hon i Göteborgs FC.
Var borta tio månader
Tiden i Kopparbergs har varit en berg- och dalbana. Både på grund av skador och konkurrens. Första säsongen, 2016, fick hon stå 15 matcher, 2017 blev det bara fyra. Sen var olyckan framme.
I en duell blev hon olyckligt knockad i huvudet av en lagkamrat. En mardröm med sviter efter en hjärnskakning väntade. Det tog tio månader.
– Jag blev helt slut bara av en promenad. Jag var trött och snurrig. När det var som värst kunde jag lägga mig med huvudet under en filt för att det skulle vara mörkt. Ljud och ljus var jättejobbigt för mig länge, även efter att jag började spela fotboll, berättar Jennifer Falk.
Framtiden kändes dyster, hon fick ta dag för dag och får fortfarande ont om hon nickar, men annars är alla men borta.
– Jag är glad att jag tog mig igenom den tunga tunga tiden och kunde börja spela igen, säger hon.
Väl tillbaka hade hon svårt att ta förstaplatsen i Kopparbergs Göteborg.
– Jag kom tillbaka innan serien startade 2018 men fick typ inte spela på hela året och mådde skit. Jag kände att jag hade svårt att få chansen. Jag kände att jag blev äldre och äldre och kände att jag inte spelade någonting. Det var tufft.
Funderade du på att byta klubb?
– De tankarna fanns ju. Men jag stannade, jag ville spela i Göteborg och tänkte att jag tar fajten en gång till. 2019 fick jag spela ganska mycket.
Med Loes Geurts på skadelistan inför den här säsongen har Jennifer Falk gjort sig oumbärlig i Göteborgsmålet.
Säsongen har varit fantastisk och förtroendet avspeglar sig på spelet.
– Hon styr ganska mycket över vad hon ska göra, hon anpassar sig inte efter vad som händer. Hon är ute och agerar innan det blir en målchans. Hon har alltid haft en bra bollkänsla, säger brodern.
– Förtroendet har gett mig en trygghet i mig själv, säger Jennifer.
Framgångarna i klubblaget har bäddat för landslagssuccén. Under hösten tog hon i kamp med Rosengårds Zecira Musovic till sist platsen i mål i den avgörande EM-kvalmatchen mot Island.
”Skulle betyda jättemycket”
Efter matchen fick Jennifer Falk frågor om hur det kände att hennes far, som är en trogen supporter, inte fick uppleva matchen på plats. Det blev ett känslosamt svar och det blir det igen när vi till slut landat inne på Torslanda IK:s kansli.
– Han har alltid stöttat mig jättemycket men ändå aldrig pushat mig. Han säger alltid att jag är bra även om jag är dålig. Han har alltid funnits med. När det blev att vi inte fått ha publik var han snabbt framme och frågade om han kunde hjälpa till på något sätt eller jobba, säger Jennifer.
Under säsongen har pappa Magnus tagit uppdrag i klubben som vice bårbärare för att finnas nära under dotterns matcher.
Matchen i Linköping får Magnus Falk se på tv.
Jennifer ser verkligen fram emot att få återvända med det efterlängtade SM-guldet till Göteborg. Det kan ske redan på lördag och skulle betyda enormt mycket för en 27-åring som vandrat en lång väg, men vars målvaktsera fortsatt är väldigt ung.
– Det skulle betyda jättemycket att vinna. Det är svårt att föreställa sig, det skulle vara stort, säger Jennifer Falk.
Alla matcher i damallsvenskan sänds på Sportbladet Play.