Asahara: Dags att ta denna Barçaupplaga på allvar
En till synes välmående Lionel Messi slog rekord i stil och visade varför han går utanför den ekonomiska logikens regler när en stjärntrupp ska sommarrenoveras.
Men hur dyr och omfattande behöver egentligen renoveringen vara?
Det är dags att börja ta även denna Barcelonaupplaga på fullaste allvar.
Vi kan väl börja med rekordet som slogs.
När Lionel Messi, med kaptensbindeln på armen, traskade ut på Anoetastadion så gjorde han sin 768:e tävlingsmatch i Barcelonatröjan – fler än någon annan.
Ett rekord som sticker ut i den livssamling av rekord som den lille argentinaren hunnit samla på sig genom åren.
Och också ett ganska tydligt svar på varför ett ekonomiskt krisande Barcelona är så angeläget att förlänga hans minst sagt lukrativa kontrakt.
Lionel Messi för Barcelona är mer än några siffror på ett papper. Han är mer än bara lagets allra mest lysande stjärna genom tiderna. Han är också klubbens synonym till framgång.
Och visst ser han, trots allt som sagts, ut att trivas skapligt i detta Barcelona?
Eller ja, vem skulle inte trivas i det Barcelona vi fick se under söndagen?
768 anledningar
Intrycken från 6–1-pulveriseringen av Real Sociedad lär garanterat vara en fördel än en nackdel när nygamle presidenten Joan Laporta och hans kollegor ska sätta sig ned med Messi och entourage och förhandla avtal i sommar.
För trots allt är allt Lionel Messi önskat sig ett slagkraftigt Barcelona.
Vilket är just den aspekt som väckt de stjärnprydda spekulationer som florerat inför transferfönstrets öppnande.
När Laporta tillträdde på ordförandeposten med pompa och ståt tidigare denna månad så var det som att de där ekonomiska bekymren plötsligt var som bortblåsta i de spanska mediernas medvetanden. Nu pratas det inte längre om att slå sönder spargrisar för att hitta lite växel att lösa Eric Garcia och Memphis Depay med. Nu pratas det om att betala agentarvoden till David Alaba-representanter och att köpa loss Erling Braut Haaland för miljardbelopp. Detta samtidigt som den kostsamma Messiförlängningen rakt och öppet är en målsättning för den tillträdande regimen.
Som sagt så kan man se 768 anledningar till att man vill behålla sin talisman, kosta vad det kosta vill.
Det finns dessutom anledning att behålla vissa andra stjärnor också.
Ett slagkraftigt Barcelona
Antoine Griezmann fyllde 30 under söndagen. Detta mindre genomtänkta, miljarddyra nyförvärv som behöver säljas för massa pengar i varenda Haalandekvation som gjorts. Han gjorde 0–1 när han påpassligt stod på rätt plats vid rätt tillfälle på en målvaktsretur. Med tanke på hur alert och pigg han faktiskt sett ut allt som oftast sedan årsskiftet så var det ingen överraskande målskytt. När Ousmane Dembele, en annan miljardvärvning som beskrivs som potentiellt bytesfoder, satte 0–5 efter en soloräd genom ett obevakat straffområde så var det minst lika väntat.
Lionel Messi då? Han firade sitt nya rekord med att diktera villkor, assistera framstormande ytterbackar, yttersidelyfta in ett 0–4-mål på en helt magisk Sergio Busquets-macka från mittcirkeln och sen sluta matchcirkeln med att nästintill förnedrande placera in 1–6 efter en än mer magisk passningskombination.
Så när slutsignalen gick så var Real Sociedad inte bara bollinnehavsdepriverat över en hel söndagsafton utan också fullkomligt överkört.
Men framförallt var det en glimrande insats av ett Barcelona vars titeldrömmar, tro det eller ej, faktiskt fortsatt lever i allra högsta grad. Ännu en fjäder i hatten för ifrågasatte Ronald Koemans minst sagt vägvinnande 3–4–3-skifte samt ännu en styrkedemonstration av en unik 18-åring vid namn Pedri.
Med andra ord, detta Barcelona är slagkraftigt som det är.
Värt att påpeka...
Nu ska vi naturligtvis inte förvilla oss i lovord och glömma bort allt vad Champions League-uttåg och desto skralare, tidigare ligainsatser heter. Vissa renoveringsbehov finns fortfarande. Men är de Erling Braut Haaland-stora?
Samtidigt som vi ställer oss den frågan så gjorde Alexander Isak det han kunde i ett stukat ”La Real”. Han knuffade undan Frenkie De Jong, testade Marc-André Ter Stegen och stod i princip för det enda av värde som en David Silva-lös hemmaoffensiv skapade (Ja, förutom underbarnet Ander Barrenetxeas läckra 1–5-reducering) . Barcelonakopplingen har dragits förr. Den svenska hyllan känns trots allt mer lättåtkomlig, realistisk och rimlig än den hajpade norska.
En föga tröst för Alexander Isak en afton som denna. Men ändå värt att påpeka.