”Är kärlek att stå ut med en partner med den looken...”

Per Bjurman

Douglas Murray om nära vännen Joe Thorntons jakt på bucklan

PITTSBURGH. Han har väntat i arton år, spelar sitt livs hockey och skulle få den ultimata revanschen efter decennier av orättfärdiga sågningar.

Men det är inte bara därför så många i hockeyvärlden hoppas att Joe Thornton får lyfta Stanley Cup-bucklan om en vecka eller två.

Det 36-åriga skäggmonstret  råkar vara en exceptionellt älskvärd person också.

Få vet mer om det än svenske vännen och förre lagkamraten Douglas Murray, som har stjärnan på besök i Stockholm varje sommar och är gudfar till hans son.

– Joe är en genuint snäll och generös människa som månar om alla. Det finns ingen som känner honom som inte skulle bli överlycklig om han fick vinna, säger ”Dogge”.

Det finns mycket som sticker ut i den stjärnspäckade Stanley Cup-final Pittsburgh Penguins och San Jose Sharks utkämpar just nu, men dess främsta kännetecken, själva dess symbol, är nog de kaliforniska jätteskäggen.

Sharks-duon Joe Thornton och Brent Burns har under ett års tid sparat ut veritabla buskar i ansiktet och åker omkring på isen som två absurda versioner av Star Wars-karaktären Chewbacca.

– De ser inte kloka ut, skrockar svenske vännen och ex-lagkamraten Douglas Murray på telefon från Stockholms skärgård.

– Jag sa det åt Burns hustru när jag hälsade på i San Jose tidigare i våras, att det verkligen är sann kärlek att stå ut med en partner med den looken. Men hon och Joes fru lär få vänja sig. Det har ju gått bra under det här slutspelet. Då rakar de sig aldrig...

De båda hajarna gör avtryck i finalen på andra sätt också – särskilt gamle Thornton.

”Ingen som bryr sig mer”

När han, 19 år efter debuten i NHL, äntligen nått hela vägen till sina drömmars mål är det den 36-årige bjässen från Ontario som anför hajstimmet med sin pondus, sin kraft och sina formidabla passningar.

– Ja, han spelar sitt livs hockey nu. Det är fantastiskt, fortsätter Douglas Murray.

– Han får det han gör att se så enkelt ut men han jobbar extremt hårt för att få det att se ut just så.

Den här vårens succé är särskilt remarkabel då det alltid varit ”Jumbo Joe” som fått skulden för Sharks långa rad av misslyckanden i slutspelet genom åren.

Omvärlden har uppfattat det som att han, den tydlige ledaren i kollektivet, vikit ner sig så fort det blivit skarpt läge.

”No Show Joe”, började somliga till och med kalla honom för några år sedan.

– Men det där har aldrig varit sant. Okej, när vi åkte ut i första rundan mot Anaheim 2009, efter att ha vunnit serien, var han kanske inte så bra. Men det var ingen annan i laget heller. Vi slarvade bort den serien, säger ”Dogge”.

– Men annars har jag aldrig sett honom dålig i ett slutspel. Många tar hans lekfulla personlighet som inteckning för att han inte är tillräckligt tävlingsinriktad, men det stämmer verkligen inte. Jag umgicks ständigt med honom under mina år i San Jose och jag kan ärligt säga att jag aldrig träffat någon som bryr sig mer. Han ägnar ofantlig tid och energi åt att försöka bli bättre och att vinna.

”Han har skapat ett lugn”

Så vad är skillnaden i år, varför lyckas han och Sharks just nu?

– Till att börja med har han ett väldigt bra ”supporting cast”. Alla stjärnor behöver det. Se på Patrick Kane och Jonathan Toews i Chicago. Visst, de är dyngbra, men de har också haft fantastiskt stöd runtomkring sig. Likadant är det med Crosby i Pittsburgh. Han kan inte ta Penguins till final på egen hand. Han behöver det lagbygge han har runt sig nu.

– Sedan har nye coachen, Pete DeBoer, betytt mycket. Jag känner honom inte närmare, men under mina besök i år har det blivit tydligt att han skapat ett lugn som aldrig funnits i laget tidigare. De har en helt ny, behaglig arbetssituation som ger stadga och jämnhet och självförtroende. De är inte längre så jävla ”streaky” som vi var när vi kunde spela 22 matcher i rad utan att låna ut pucken och sedan hamnade i svackor...

Därför kan Joe Thornton slutligen få kröna sin långa karriär med titeln han drömt om hela livet.

Inget skulle glädja hans vänner och bekanta mer. Inte bara för att han förtjänar det efter lång och trogen tjänst – eller för att det skulle innebära revansch.

De vill bara se en sällsynt älskvärd människa nå sitt ultimata mål.

Gudfader till Thorntons son

Douglas Murray – som alltjämt hör till närmsta kretsen, är gudfar åt snart 3-årige sonen River och varje sommar har hela familjen Thornton på diskreta besök i Stockholm – kan tala länge om kompisens godhet.

– Han är verkligen en genuint vänlig och generös människa som månar om omgivningen och finns där för den som behöver honom. Han tar hand om alla sina vänner. Utan att någonsin vilja ha uppmärksamhet för det. Han är helt befriad från flash och behov av att synas. Han blir besvärad bara man tackar för att han bjudit på middag, säger Dogge.

– Var så säker, det finns ingen som känner honom som inte skulle bli överlycklig om han fick vinna.