Tvingas sluta – endast 27 år gammal

Martin Tolén

Efter tre hjärnskakningar på kort tid: "Jag orkade inte ens med mina egna barn"

helskärm

Tre hjärnskakningar under drygt två års tid tvingar Björn Kindahl att lägga av – endast 27 år gammal.
– Man fick väl sig en extra tanke när man inte ens orkade med sina egna barn, säger Björn.

I år blev det bara sju matcher i Karlskogatröjan för Björn Kindahl.
Det blev också de sista någonsin för den defensiva centern.
Nu är karriären över på grund av sviterna från tre hjärnskakningar under två års tid.
– När det var som värst låg jag bara i sängen. Jag orkade ingenting och hade ont i huvudet hela tiden. Det var inget roligt läge, säger Björn Kindahl.
Med barn hemma, äldsta sonen fyller fyra år, var det en tuff period vid sidan av isen.
Under tre-fyra månader mådde Björn som sämst och var  sängliggandes mer eller mindre hela dagarna.
– När jag inte ens orkade med mina egna barn så förstod man att det här håller ju inte. De kom och ville leka men jag orkade helt enkelt inte. Det var väl då beslutet växte fram att det finns annat här i livet. Man borde orka leka med sina egna barn när man är 27 år, fortsätter Björn.

Vill se respekt på isen

Nu ska han i stället satsa på en civil karriär, som kan bli inom BIK Karlskoga, men vill se en större respekt på isen för att förhindra att fler spelare går samma öde till mötes.

– Någonting borde hända men vad vet jag väl inte. Men det måste bli mer respekt på isen, när man kommer från sidan och trycker upp en armbåge i ansiktshöjd så borde man ju kunna förstå "att det här kommer inte sluta bra" innan man tacklar. Men att förhindra det helt går nog inte, det är en snabb sport med hård is och hård sarg. Men kanske att hockeyn går för fort numera, man hinner inte tänka till innan man tacklar.

I dag är dock Björn på benen och mer eller mindre helt återställd från sina hjärnskakningar. Orken finns där och lusten att leka med sina barn finns där igen.

– Det känns skönt att man kan fortsätta leva ett vanligt liv nu. Det har det inte varit under de där tre-fyra månaderna när man mådde som sämst och man har ju hört spelare som blivit sängliggandes i ett år. Jag kände att det räckte nu, jag ville inte bli en av dem som blir liggandes ett år, tre-fyra månader räckte.