Hammarström: ”Jag tog enorma risker”
25 år som NHL-scout – bästa matchen, resorna bakom järnridån, jobbiga avskedet med ”Foppa”
Publicerad 2017-11-17
GÄVLE. Sedan början av 1980-talet har Inge Hammarström, 69, åkt runt och scoutat spelare åt NHL-klubbar.
Nu – efter närmare 7 000 matcher – börjar han se slutet.
Många härliga minnen, men också några svarta ögonblick:
– En mamma med tre barn. Ett av barnen kom ut i vägen och blev överkört mitt framför ögonen på mig och dog. Det är något jag aldrig glömmer, säger han.
Inge Hammarström är redan på plats på kaféet i centrala Gävle. Han har beställt in kaffe och en biskvi och klipper snabbt av diskussionen om att jag ska få betala:
– Jag har råd att betala själv, säger han.
Då faller sig frågan naturligt, har du blivit rik som scout?
– Nja, rik blir man inte. Vi som har hållit på ett tag har bra betalt, inget snack om saken, men det går givetvis inte att jämföra med spelarna.
Vad tjänar svenska toppscouter?
– Det vet jag inte. Men har de hållit på ett antal år ska de ligga runt 100 000 US-dollar om allt står rätt till.
Som spelare var Inge Hammarström en av dåtidens största svenska stjärnor. Bofast i landslaget och tillsammans med Börje Salming flyttade han 1973 till mäktiga Toronto Maple Leafs som ett av Sveriges första NHL-proffs. På meritlistan finns bland annat fyra SM-guld med Brynäs och VM- och OS-spel med Tre Kronor.
Den aktiva karriären tog slut 1982.
I slutet av spelarkarriären, och åren därefter, arbetade och delägde den vindsnabbe ytterforwarden en mäklarbyrå.
Att han kom in som scout var delvis en slump.
– Min gamla manager Toronto, Jim Gregory, var chef på Central scouting i Nordamerika. Det här var då många NHL-klubbar inte hade någon egen scoutingorganisation och Central scouting lämnade likartade uppgifter till alla klubbar.
Nu ville Jim Gregory dra igång en liknande verksamhet i Europa.
Frågan gick till Hammarström och den numera legendariska scouten, finländaren Göran Stubb, som nu är 82 år och fortfarande jobbar som scout.
Från Sibirien till Seattle
Tillsammans med Göran Stubb började Inge Hammarström att scouta europeiska spelare för NHL-klubbarna. En uppgift han skötte vid sidan om mäkleriet.
Första stora turnering var junior-VM 1984 i Norrköping och Nyköping.
Sedan följde en hel del resor runt i Europa. En person han stötte på flera gånger var Philadelphia Flyers dåvarande general manager Bobby Clarke.
Och 1989 blev Hammarström chef för Flyers scouting av spelare i Europa. En klubb han sedan blev trogen i 20 år.
Då var han en av de första heltidsanställda svenska NHL-scouterna.
– Första frågan innan jag tackade ja var till min fru Ann-Sofie: ”Ställer du upp att sova ensam 100 nätter?” Hade hon sagt nej hade det bara varit att glömma det.
Under de mest aktiva åren på 90-talet såg Hammarström runt 240 matcher per säsong och snittade 130 övernattningar. ’
”Jag tog enorma risker”
Rekryteringsområdet på den tiden sträckte sig från Sibirien i öst till Seattle i väst.
– Det fanns inget U18-VM på den tiden, bara EM. Enda chansen att jämföra europeiska juniorer med nordamerikanska var att resa runt.
Många av resorna gick till dåvarande Sovjetunionen. Att resa och leva bakom den så kallade Järnridån på 80-talet var någonting helt annat än dagens Ryssland.
– Jag tog enorma risker. Man åkte tåg ibland och de försökte bryta sig in i kupén och det var inte så roligt. Och de här gamla flygplanen. Det var överlastat och överbokat och man visste att det mest var en tidsfråga innan något skulle hända.
Vad var det värsta du upplevde?
– Vi var på väg till Spartaks rink för att se en match och då stod en kvinna med tre barn vid ett trafiklyse mellan filerna på motorvägen. Ett av barnen råkade komma ut i vägbanan och blev överkört precis framför ögonen på oss och dog. Det är något jag aldrig glömmer.
Valde bort Jaromir Jagr
De första åren med Philadelphia Flyers blev minst sagt händelserika. Inte minst några uppmärksammade val i NHL-draftens förstarunda.
Under VM i Bern 1990 fanns en då 18-årig Jaromir Jagr med i det tjeckiska laget. Jagrs möte med Kanada i den turneringen är en av de matcher Hammarström än i dag minns allra bäst från sin tid som scout.
– Vi (Philadelphia) missade Stanley Cup-slutspelet det året och hade en handfull spelare med i Kanadas lag. Bland annat stjärnor som Rick Tocchet och Keith Acton. Men när Jagrs ungdomskedja var inne på isen tryckte de ner Kanada i egen zon i nästan varje byte.
Efter matchen gick Hammarström hem till hotellet och ringde Bobby Clarke:
”Bobby, sa jag. Det finns ingen i årets draft som är i närheten av Jagr”.
Inför draften var Hammarström och Flyers ägare Ed Snider ute och åt middag med Jagr och hans familj:
– Ed frågade Jaromir var han skulle spela nästa år:
”Jag ska spela i NHL”, kom det blixtsnabbt från den unge tjecken.
– Då tittade Ed Snider på mig och frågade:
“Inge, do you think he can play?”
”Tomorrow”, svarade jag. ”I morgon kan han spela i NHL och sju dagar i veckan”.
”Det var helt jävla sanslöst”
Men när det var Flyers tur i draften föll valet på Mike Ricci. Pittsburgh var nästa klubb att välja och de tog Jagr.
– Det var en enorm besvikelse. Jag hade sett Ricci en hel del i kanadensiska juniorligan, men det fanns ju ingen – varken Ricci eller någon annan – som var i närheten av Jagr på min karta. Om Flyers valt Jagr hade man säker suttit med ett antal Stanley Cup-titlar nu.
En anledning till Flyers beslut var att Bobby Clarke, efter en dispyt med ägarna, under sommaren hade lämnat Philadelphia för Minnesota.
En annan var att Flyers organisation var skeptisk till att välja en tjeckisk spelare i första rundan.
I draften året efter fick dock Inge Hammarström sin vilja igenom.
Hans odiskutabla förstaval var en viss Peter Forsberg.
– Jag sa till klubbledningen att väljer vi bort Forsberg också får ni se er om efter en annan scout, då är jag i fel bransch.
Lyckan blev dock kortvarig:
I en av de största och mest uppmärksammade NHL-trejderna någonsin bytte Philadelphia till sig en viss Eric Lindros.
Notan till Quebec Nordiques blev hissnade: både Peter Forsberg, Mike Ricci samt fem etablerade NHL-spelare och även 15 miljoner dollar.
Hur var din känsla då?
– Jag var ledsen jättelänge efteråt. Det var helt jävla sanslöst. Nu är jag i fel bransch, nu slutar jag med det här, kände jag. Jag visste ju att Peter skulle bli en kanonspelare och med facit på hand behöver jag inte säga så mycket mer. Det är nog min största besvikelse under hela min scoutkarriär.
Under de kommande åren vann Peter Forsberg och Jaromir Jagr två Stanley Cup-titlar var med Colorado respektive Pittsburgh. Medan Philadelphia Flyers som bäst nådde en final.
”Bästa matchen jag har sett”
Efter totalt 19 år i Flyers är Inge Hammarström nu inne på sin nionde säsong med Vancouver Canucks:
Totalt uppskattar han sig ha sett närmare 7 000 hockeymatcher under sin scoutkarriär:
På senare år har han gått ner på halvtid och ser den här säsongen som den sista:
– Meningen vara skulle sluta när jag var 60 då det tog slut med Philadelphia. Nu har det gått nio år med Vancouver så det måste vara något som gör att man fortsätter.
Vad har varit drivkraften under alla dessa år?
– Att man hela tiden har haft passionen för hockey och brunnit för uppgiften man har haft som scout för förstklassiga organisationer. Sedan måste jag lyfta fram gemenskapen som har funnits oss scouter emellan ute på fältet. Det har varit roligt att gå till jobbet, annars skulle jag ha slutat för länge sedan.
Till sist, vilken match minns du allra bäst?
– Då måste jag ta en då jag själv var aktiv. Jag och hela svenska landslaget stod i kostym och såg Ryssland mot Tjeckoslovakien i VM-finalen 1972. Den matchen tjeckerna, och inte minst (Vaclav) Nedomansky, gjorde då och det hat som utspelade sig hallen i Prag. Det glömmer jag aldrig. Tjeckerna vann och blev världsmästare. Jag ryser än i dag när jag pratar om det.
