Abrahamsson: Det här laget har allt som behövs för att gå hela vägen

helskärm

BUFFALO. Ledsen över en missad nyårsbal på slottet?

Knappast, va.

Vi som aldrig blev bjudna fick en förtrollad nyårsnatt med ett landslag som vi bara kan vara stolta över.

Förbannat stolta.

Jag vet inte hur många svenskar som firade in det nya året med att följa Småkronorna.

Jag hoppas det var många.

Ni som gjorde det fick vara med om någonting snudd på unikt.

Här är lite historia, för att få perspektiv på saker och ting.

Senast vi slog Kanada på liten rink i Nordamerika var i Anchorage 1988.

Det är 23 år sedan. Då var ingen i det här laget ens född.

Som om de här killarna skulle bry sig. Ingenting verkar bita på dem.

Ta Robin Lehner.

Mot Ryssland var han stor som ett hus.

I första perioden i går kväll var han nervös och osäker, samtidigt som allt studsade emot. I stället för att bryta ihop och lämna över platsen till någon annan spelade han upp sig allt mer ju längre matchen gick

I straffläggningen gick han ut och käkade upp de kanadensiska storstjärnorna Ellis och Schenn.

Men Lehner var långt i från ensam hjälte i natt.

18-årige Max Friberg – som till vardags möter lag som Mjölby, Grästorp och Munkfors i division 1 – gick ut och älskade varje sekund i en fullsatt HSBC Arena.

Tvåmålsskytten Carl Klingberg var het som ett strykjärn och kunde med lite flyt gjort både ett och två mål till.

Tim Erixon spelar som en ung Nicklas Lidström och verkar kunna axla hur mycket istid som helst utan att göra misstag.

Jag stannar där även om det finns fler som ska hyllas efter den här bragdinsatsen.

Ett rödvitt hav – och ett blågult go

Förutsättningarna var precis som förväntat.

Ett rödvitt hav på läktaren där de 19 000 buade åt både domarna och Sverige.

Det var plakat med texten ”The Swedish nightmare”.

Det var ”Lets go Canada” för hela slanten.

Men det var Sverige som gick, inte Kanada. Det var Sverige som vann skotten med 15–9 i den första perioden och stundtals spelade ut de rödvita.

Trots en chockstart med ett baklängesmål efter bara 58 sekunder. Då visade Max Friberg en talang för tennis som måste ha imponerat på Robin Söderling från grannorten Tibro.

Efter Fribergs kvittering var det här Sveriges period.

Kanada valde förvånande ofta att ställa upp i styrspel i stället för att jaga livet ur de svenska backarna. Kanadensiska coachen Dave Cameron är känd för att gilla disciplinerat försvarsspel.

Men det var en taktik som passade blågult perfekt.

De svenska backarna kunde i de flesta fall ostört starta anfallen och spela upp på forwards.

Men precis som i träningsmatchen i Toronto låg vi lik förbaskat under med ett mål efter den första perioden.

Jag kan omöjligt hitta något fel i Roger Rönnbergs game plan. Den här gången var det verkligen olyckliga omständigheter som knockade Sverige.

Ett misslyckat uppspel av Klas Dahlbeck, en målvaktstavla och så den där listen i plexiglaset som ställde Lehner och övriga svenska spelare när fem tiondelar återstod av perioden.

Bara en sak gällde

Tre sådana käftsmällar som Småkronorna åkte på i den första perioden kan sänka den störste.

Sverige gick ut och gjorde två mål på 2.44. Glödhete Carl Klingberg och Jesper Thörnberg.

Minuten senare sänkte Friberg från Skövde den kanadensiska storstjärnan Baryden Schenn med en öppen tackling i mittzonen.

Sedan var det kamp om varje millimeter i HSBC Arena. Och efter Patrick Cehlins kvitteringen till 5–5 var det bara en sak som gällde för Sverige.

Seger.

Verkar inte rädda för nånting

Roger Rönnberg fortsatte att matcha fyra forwards i power play, trots att det höll på att kosta oss två baklängesmål.

I förlängningen gick Sverige för seger medan Kanada såg rädda ut. Jag vet inte vad landslagledningen med Roger Rönnberg i spetsen har pumpat i de här spelarna. De verkar inte rädda för någonting.

Vi fick en förtrollad nyårsnatt, ändå är det här bara början.

Kanada var, som jag skrev i går, en nyckelmatch. Det här laget har allt som behövs för att gå hela vägen.