Curre, 82, på plats för att heja fram Lettland: ”Gläds åt framgången”
Publicerad 2023-05-27
TAMMERFORS. En av Sveriges och Finlands största tränarikoner har landat i Tammerfors.
Två nationer han lett till historiska VM-guld, men som nu är utslagna.
– Ja, det var väl inte världens bästa tajming. Men jag hoppas på Lettland där jag också varit förbundskapten, säger Curre Lindström, 82.
Curre är fortfarande den ende förbundskapten som tagit två olika nationer till VM-guld.
Sverige till första VM-guldet på 25 år i Wien 1987 och sedan Finland till nationens historiska första VM-guld 1995. I en direkt VM-final mot Sverige i Globen, dessutom.
Två svårslagna milstolpar.
Och även om framgångarna i Tre Kronor orättvist tillfallit andra, så är han en evig ikon i Finland.
En banbrytare.
Det är därför han haft två inbjudningar till årets VM, men valde den senare då mångårige finländska hockeyordföranden Kalervo Kummola ska hyllas för sitt inval i hockeyns Hall of Fame på söndag.
Nu har Curre kommit till ett Tammerfors där inget av hans gamla guldlag finns kvar i turneringen.
– Ja, jag hade väl väntat mig att åtminstone ett av lagen skulle vara kvar. Men det är som det är, även om jag kan hålla med Jonas Bergqvist i hans kritik mot Tre Kronor. Var fanns passionen?
– Den fanns hos Lettland.
”Bara kroppen som inte orkar längre”
Curres ben bär inte många meter längre och han måste ta en paus var tjugonde meter under vår korta promenad i VM-stadens centrum.
Syret vill inte räcka till.
Och varje gång upprepar han mellan flämtningarna:
– Skriv nu inte att jag tycker synd om mig själv. Jag har haft ett fantastiskt liv och är fortfarande klar i skallen. Jag har massor av fantastiska minnen. Det är bara kroppen som inte orkar längre.
Dessutom glömde han en av sina kryckor i bilen hemma i Sverige.
Det gör promenaden genom Tammerfors centrum extra mödosam.
– Det går lättare med två, men det funkar, säger han.
Sjukdomen polyneuropati slår långsamt ut musklerna i fotleder, fötter och händer och det finns inga motmedel.
– Nej, det är naturligtvis jobbigt ibland, men jämfört med andra sjukdomar i samma familj så går det långsamt och det finns bromsmediciner. Jag klarar mig, även om orken snabbt tar slut. Men jag saknar de dagliga joggingturerna och tiden på golfbanan. Det är historia nu, säger han.
Och medan han hämtar andan, kommer en av många finländare förbi och säger:
– Tack, Curre. Tack för guldet.
Här har ingen som var med glömt när han tog Finland till det historiska första VM-guldet 1995.
Det efter att ha tagit OS-brons i Lillehammer 1994 och VM-silver i Italien senare samma vår.
En lika historisk trestegsraket.
– Ja, i Lillehammer hade vi domarna emot oss i semifinalen mot Kanada och förlorade bara en enda period på hela OS. Hade inte det hänt hade det kanske aldrig blivit något frimärke, säger han med hänvisning till Foppas klassiska straff i finalen mot Kanada.
– Men idag märks det att det gått nästan trettio år sedan sedan den tiden. Den yngre generationen har inte samma minnen. För dom är jag bara en gammal gubbe bland alla andra.
Basade över Lettland 2001–2004
Men Curre har ett av sina gamla landslag kvar i turneringen.
Efter framgångarna i Sverige och Finland, blev han överraskande förbundskapten för Lettland 2001–2004.
En helt ny värld.
– Jag tror de hade 1 600 registrerade seniorspelare när jag kom dit, en lilleputt jämfört med Sverige och Finland.
– Det fanns inga pengar och när vi skulle åka på landskamper i Kiev mot Vitryssland var det 120 mils bussresa, där spelarna fick varsin platspåse var med en macka, ett äpple och en vattenflaska.
– Senare lyckades jag tigga till mig ett gäng landslagskostymer, vita skjortor och slips via ett företag i Borås. Det var första gången laget var enhetligt klädda.
– Det var inga bortskämda killar och jag gläds åt den här framgången. Jag hoppas de går långt, men har svårt att se att de ska slå Kanada.
”Kan fortfarande se pucken”
Curre kommer att följa helgens VM-avslutning från läktaren i Nokia Arena.
Om än med visst besvär.
Samtidigt med sin andra sjukdom har han drabbats av nedsatt syn med 25 procent på det vänstra ögat och 50 på det högra.
– Men jag kan fortfarande se pucken på isen, säger han.
Och plirar med båda sina evigt pigga ögon.
Fiasko för Tre Kronor – förlorar mot Lettland