Knekta: Då har vi årets första krislag
Anton Blomqvist ville ha en ny utmaning.
Varsågod, här har du HV71 – på kryckor.
Tuffare start hade du inte kunnat få.
HV71 är inte det enda SHL-laget som har drabbats av långtidsskador på nyckelspelare redan i september.
Tvärtom.
Det har varit ovanligt många skadeskjutna trupper så här tidigt och både Skellefteå och Rögle har tvingats ut på värvningsjakt för att fylla hålrummen.
Men aldrig kan en SHL-debuterande huvudtränare ha ställts inför så många utmaningar på så kort tid.
Att Anton Blomqvist fick inleda med att hantera André Petersson-soppan och fick se William Ignberg Nilsson, som han handplockade med sig från AIK, bli långtidsskadad på försäsongen är en sak.
De inledande förlusterna en annan.
Osannolika avbräck
Jag tänker främst på att någon med onda avsikter verkar ha fått tag i en uppsättning voodoo-dockor.
Oliwer Kaski och Oscar Fisker Mølgaard avbröt premiären och beräknas bli borta i en respektive två månader.
I omgång två fick både Herman Hansson och Wilhelm Hallquisth uppsöka sjukhuset. Tre månader för Hansson och någon vecka för en tandlös Hallquisth är lagläkarens dom där.
Jag vet inte om Blomqvist är troende. Men om han bad en stilla bön för att det inte skulle bli värre inför avfärden från Jönköping till Göteborg så hade det motsatt effekt.
När även André Pettersson lämnade återbud på grund av skada mot Frölunda (och Jonna Luoto var sjuk) så kom HV71 till spel med åtta man på skadelistan.
Vad får Blomqvist se från båset då?
Vitklädda spelare som inte kan stava till disciplin.
John Nyberg (som har kravlat sig upp från frysboxen på grund av manfallet) blir utvisad efter fyra minuter.
Victor Sjöholm får ett hjärnsläpp och delar ut en fruktansvärd onödig slashing i knävecket på Erik Thorell.
Det blir visserligen bara spel tre mot fem i några få sekunder, men vad hjälper det när Tommi Tikka hamnar på efterkälken och drar på sig lagets tredje utvisning just efter att Nyberg har kommit in.
Nu går väl topplocket?
Det var som att be om ett baklängesmål och pucken gick som på ett snöre i Frölundas powerplay-uppställning. Från Henrik Tömmernes, via Mikael Ruohomaa till Max Friberg. Pucken hade knappt styrfart men letade sig in bakom Hugo Alnefelt i sitt mål.
Nu går väl ändå topplocket för känslomänniskan Blomqvist tänkte jag, men själv rörde han inte en min.
Med fjolårets bortafacit (historiskt usla 7 av 78 poäng) var jag nog inte ensam om att förutspå ett ras, men bortaspelarna visade karaktär och i spel fem mot fem stod de upp bra i resten av första perioden.
Ja, de lyckades till och med kvittera.
Nyblivne lagkaptenen Olle Alsing visade kyla på blålinjen och skickade in ett höstlöv mot mål precis när trafiken var som stökigast framför Lasse Johansson.
I andra perioden sköt HV71 knappt ett skott på mål innan Henrik Borgström plötsligt fick öppet mål för 2–1. Då stod Lasse Johansson för en tidig kandidat till årets räddning. Till synes helt bortspelad fick Frölundamålvakten upp klubban och rånade finländaren på ett ledningsmål.
Det hade ett vilt kämpande HV71 behövt, men nu blev det ännu en förlust.
Erik Thorell sköt matchavgörande 2–1 för Frölunda – även det i powerplay, när Oscar Engsund satt utvisad – och den bristande disciplinen måste smålänningarna slipa bort om det inte ska bli ännu en ångestfylld vinter där de slåss om förnyat SHL-kontrakt. Där har Blomqvist givetvis ett ansvar och det är han väl medveten om.
HV71:s spel i powerplay förtjänar också ris, medan lagkaptenen Olle Alsing och 18-årige Jamiro Reber förtjänar beröm.
Att en SHL-debutant som inte var tilltänkt i A-laget inför försäsongen är bland lagets bästa spelare är givetvis beundransvärt. Samtidigt sätter det fingret på att de offensiva stjärnorna (som fortfarande är friska) har underpresterat och måste kliva fram.
Med tre raka förluster väntar nu en tidig ”ödesmatch” på lördag för HV71 som är enda lag utan poäng i SHL hittills.
Där väntar rivalen Linköping, i Linköping.
Det är inget snack om vilken kvällsfajt som borde vara huvudmatch i ”Hockeylördag” på TV4.
Förlust för HV71 där och vi har seriens första krislag.
Det går snabbt i hockey och visst är det härligt att vi har en sådan oförutsägbar start på serien.
Malmö slog mästarna Skellefteå med 4–1 i premiären.
Modo fick stordäng med 0–5 mot Örebro.
När lagen möttes uppe i Örnsköldsvik basunerade hemmaklacken ut ”Sveriges Hawaii” i sitt premiärtifo. Men hawaiihockeyn lyste med sin frånvaro.
Det var enkelriktad trafik för hemmalaget.
Matchen var avgjord redan efter 14 minuter när nye dansken Alexander True gjorde 3–0 och det blev till slut 5–1. Lagkaptenen David Rundblad var petad på nytt och får han inte chansen efter en brakförlust så har jag svårt att se honom spela på lördag efter den här insatsen.
Rasmus Rissanen gjorde debut för Linköping och klubben marknadsförde hemmamatchen mot Luleå som en finsk afton. Pressavdelningen lyckades dessutom reta upp halva Norrbotten genom att hetsa mot Luleå på sociala medier.
Resultatet?
Linköping–Finland 2–3.
Finländarna Markus Nurmi, Eetu Koivistionen och Anton Levtchi nätade för Luleå innan Brian O’Neill fastställde segersiffrorna till 4–2 i tom bur.
Hörde jag perkele?
Därmed toppar Luleå tabellen på maximala nio poäng. Samma lag som radade upp fem raka försäsongsförluster inför premiären.
Hockey med poäng i potten är en helt annan sport.
