Bjurman: Han är Ottawas nya Gud
OTTAWA. Samma religion, ny Gud...
Så skulle man kunna beskriva det andliga läget i Ottawa.
De dyrkar fortfarande en svensk hockeystjärna i Daniel Alfredssons gamla rike – men han heter Erik Karlsson nu.
Amen, säger jag.
Den 26-årige estradören som håller på att leda Senators till största framgången på ett decennium har ju överjordiska egenskaper och förtjänar att avgudas...
För bara något år sedan var jag övertygad om att ingen svensk någonsin igen skulle kunna bli lika stor i Nordamerika som Daniel Alfredsson i Ottawa.
Jag hade då följt honom nära i hemstaden under några dygn och sett hur invånarna i metropolen på gränsen mellan provinserna Quebec och Ontario behandlat sin ”Alfie” som en regelrätt Gud.
Men jo.
Ännu en svensk hockeyartist håller våren 2017 på att bli samma slags lokala
superhjälte.
I samma stad, dessutom.
Erik Karlsson har inte tillbringat tillnärmelsevis lika mycket tid i den kanadensiska huvudstaden som sin mentor och gode vän ”Affe”, och kanske inte hunnit göra
lika betydande avtryck utanför hockeyn, men likafullt börjar han få den sortens
sakrala status.
Hela arenan skanderade
Det framgick om inte annat när back-virtuosen från Landsbro på småländska höglandet i torsdags kväll avgjorde det första Stanley Cup-mötet mellan
Senators och New York Rangers med ett omöjligt skott på Henrik Lundqvist och hela Canadian Tire Centre började skandera:
– Erik, Erik, Erik!
Så personliga har Ottawa-fansen bara varit med en annan spelare de senaste decennierna.
Just det – ”Alfie”.
Men det finns i sanning goda skäl att dyrka den 26-årige lagkaptenen.
Han är faktiskt overkligt bra just nu.
Vi har Sidney Crosby och vi har Connor McDavid – och sedan är det faktiskt Erik Karlsson.
De tre befinner sig i ett eget universum och gör saker på rinken som ingen
annan kan.
Men ta inte mitt ord för det, om ni får för er att jag bara är patriotisk. New York Post, just nu egentligen på plats i Ottawa för att skriva upp en helt annan svensk, gjorde samma konstaterande häromdagen. Och i finska Ilta-Sanomat, där de sannerligen inte ödslar bokstäver på att berömma svenska hockeyspelare
i onödan, fyrade NHL-korrespondenten Sami Hoffrén i går av en lyrisk hyllningskrönika, beskrev Erik som outstanding i världen och den främsta för-
nyaren av backspelet sedan Bobby Orr, och slog fast att han borde föräras både Conn Smythe – i alla fall om Senators når finalen – och Norris Trophy.
Det är såna killar som trotsar de gamla sanningarna och faktiskt BLIR profeter
i egen hemstad.
En player och en glad lax
Till ”EK65”:s popularitet bidrar också det faktum att han är en festlig karaktär, en spjuver och player och glad lax som kan charma skjortan av vilken tv-publik som helst om han får lust.
Allra viktigast är dock att han med sina shownummer till insatser på Canadian Tire Centre-isen håller på att leda Sens mycket längre i Stanley Cup-slutspelet än väntat.
De leder alltså med 1–0 mot New York Rangers i andra omgången och skulle de vinna hela serien går de för första gången sedan 2007 till konferensfinal.
Den här stan skulle få fnatt i så fall.
I kväll, vid 21.00 svensk tid, får vi en föraning om det kan gå.
Då samlas Ottawa åter i sin kyrka, Canadian Tire Centre, för att vörda sin nya Gud.