Gruppspelet är styrdans – slutspelet rock’n'roll
Juniorkronorna har radat upp smått osannolika 48 raka segrar i gruppspelet
Jag tar gärna en eller två förluster den här gången mot att jag får se ett lag som är redo för kvartsfinal.
För oavsett vilket lag vi ställs mot där blir det stentufft.
Abrahamsson: De vinner JVMDet är dags igen och förväntningarna är som vanligt högt uppskruvade. Därför kan det vara bra med en liten påminnelse.
Sverige har vunnit JVM-guld en gång under de senaste 38 åren. De fem senaste åren har Juniorkronorna tagit medalj vid endast ett tillfälle, silvret i Buffalo.
Det visar dels hur svårt det är att nå hela vägen eller ens till medalj, dels att vi inte riktigt är den återkommande toppnationen många gärna vill tro.
När det gäller gruppsegrar är svenska lag däremot helt i en klass för sig. Senast förlusten kom på nyårsafton 2006 i Leksand. Då var Nicklas Bäckström, Patric Hörnqvist och Niklas Hjalmarsson fjuniga juniorer. Sedan dess har Juniorkronorna gått rent i 48 raka gruppspelsmatcher. Nu har svenska lag lite för många gånger smärtsamt fått erfara att långa segerrader och gruppsegrar betyder väldigt lite när slutspelet inleds.
Gruppspelet är styrdans – slutspelet är rock’n'roll
Premiären mot Finland är givetvis en 50/50-match, men det är inte alls orealistiskt att Juniorkronorna kan addera fyra nya segrar till rekordsviten.
För det var länge sedan det var en sådan snedbalans mellan de två JVM-grupperna. I Ostrava avgörs dödens grupp medan Sverige har hamnat i den enklare gruppen i stålstaden Trinec.
Trots att Juniorkronorna åkte ut redan i kvartsfinal för ett år sedan blev det rena drömlottningen. Det förstärks av att de två huvudmotståndarna, förra årets mästare Finland och fyran Schweiz, känns svagare den här gången.
Se upp för Tyskland
Fördelen för svensk del med snedbalansen är att vägen till kvartsfinal och en topplacering i gruppen ligger öppen.
Nackdelen är att oavsett placering i gruppen väntar stentufft motstånd i kvartsfinalen. Där finns inga lätta lag.
Gruppen i Ostrava är rena getingboet.
Bakom de tre stora (Kanada, Ryssland och USA) finns två riktiga outsiders: Tjeckien och Tyskland.
Tyskland? säger ni.
Tyskland! säger jag.
Tyskland tycker jag har sin mest intressanta trupp sedan 2014 då laget med Leon Draisaitl och Dominik Kahun var nära att ta sig vidare till kvartsfinal. Med ett bättre målvaktsspel den här gången kan det bli en historisk kvartsfinal. Supertalangen, 17-årige Tim Stützle, pekas ut som Tysklands nästa NHL-stjärna. Detroitbacken Moritz Seider spås också en lysande framtid i världens bästa liga.
Hemmanationen Tjeckien har på pappret inte alls något märkvärdigt lag, men bristen på talang kommer att kompenseras av ett massivt publikstöd.
Aldrig upplevt något liknande
Tomas Montén åker till Tjeckien med ett baktungt lag. Hans största utmaning blir att hitta balansen.
Backsidan ska vara uppsidan. Jag har aldrig upplevt en talangmässigt vassare backsida, det säger jag trots att Rasmus Dahlin och Adam Boqvist har fullt upp med NHL-spel. Även utan dessa två är fem av sju svenska backar i truppen förstarundor i draften.
Det är resultatet av det svenska backundret som jag vågar påstå kulminerar i den här turneringen.
Vilken roll får den från början ratade Victor Söderström? Slår han ut Nils Lundkvist, Philip Broberg och kanske Ramsus Sandin i en offensiv roll?
Mes nyfiken är jag annars på Modos Matias Norlinder. En doldis här, åtminstone jämfört med de andra.
Han är vår viktigaste spelare
Kan vi frossa i talang på backsidan finns det inte alls samma spets framåt. Inte för att göra ner Södertälje på något sätt, men att ett lag på nedre halvan i allsvenskan har två centrar med i truppen säger en del om nivån. Jag tackar hockeyguden för att Winnipeg Jets släppte David Gustafsson till turneringen. För mig är han den enskilt viktigaste utespelaren. Just för att centersidan är så pass tunn och för att Gustafsson står för en hårdhet och ett driv som det här laget så väl behöver när det börjar blåsa snålt i slutspelet.
Tingsrydskillen är en karaktär de övriga kan ta rygg på.
Bland forwards finns ingen förstarunda i NHL-draften. Högsta valet är Skellefteås Jonatan Berggren som 2018 gick som nummer 33 totalt.
Här finns givetvis två riktiga jokrar i 17-åringarna Alexander Holtz och Lucas Raymond, som i sommar väljs i första rundan. Som forwardsidan ser ut kommer bör de båda supertalangerna få nyckelroller direkt.
Nu är det extremt tufft att vara dubbelt underårig i en JVM-turnering och producera. Superhajpade kanadensaren Alexis Lafreniere var det för ett år sedan och gjorde då en enda poäng på fem matcher.
Det säger en del om nivån.