Ros: Det här kan bli en rolig säsong, Dif

Tomas Ros

Ingen Thoresen.

Ingen Sörensen.

Men väl tre kedjor som kan producera.

Om jag vore Djurgården-supporter vore jag inte orolig för offensiven – men väl för backsidan.

Djurgården tappade inför den här säsongen åtta spelare till KHL, schweiziska ligan och NHL.

Nästan två femmor.

Och givetvis var det de bästa spelarna som lämnade utvecklingsligan SHL – ja, det är lite så i dag tyvärr – för större utmaningar och skönare löner.

För Djurgårdens del innebar det att fem av sju ordinarie backar och poängkungarna Sörensen och Thoresen samt hårt arbetande, nåja, Sallinen försvunnit.

Sex av de åtta främsta i interna poängligan sa hej svejs.

Inte unikt i SHL

Djurgårdens spelartapp är inte unikt.

Mer en vardag för SHL som inte kan konkurrera med Schweiz, Ryssland och NHL.

Men hur har då strategiska sportchefen Joakim Eriksson och tekniska sportchefen Thomas Johansson byggt nya Djurgården?

Jo, med en större bredd och kvalité på forwardssidan.

Med Calle Ridderwall, Patrik Lundh, Jeff Tambellini, Gustav Possler och Juuso Ikonen finns det tre kedjor som kan producera.

6–3 mot Almtuna, 4–0 mot Rouen Dragons och 6–0 mot Davos.

Utvisningsfesten, eller matchen, mot Davos var ännu ett bevis på att det ser bättre ut i Djurgården den här säsongen, i alla fall om vi ska jämföra forwards mellan 2016/17 och 2015/16.

3–0 efter halva matchen och samtliga kedjor såg starka ut och spelade en kanske mer organiserad hockey under ledning av nye huvudcoachen Robert Ohlsson där ord som puckkontroll, press och mer genomtänkt träning är nyckelord som ska ge samma framgång som Ohlsson hade i Frölunda.

Djurgården gjorde 144 mål i grundserien i fjol och det blir inte färre kommande säsongen.

Nyförvärven imponerar

Inför den tredje perioden på lördagseftermiddagen ledde Djurgården med 5–0 och samtliga mål hade tillverkats av nyförvärv – ännu ett bevis på att Djurgården har lyckats med nya spelare, speciellt på forwardssidan.

Finns även ung forwardskraft i tonåringen Jonathan Davidsson och samt Montreal-tingade Lukas Vejdemo.

Mot Davos på lördagen kom två av de tre första målen i spel fem mot tre, för övrigt. Där spelade Djurgården med fem forwards och kanske är det just det som är orosmomentet för Djurgården.

Man saknar en offensiv back.

Man saknar en Linus Hultström eller en Marcus Högström.

En back som behärskar mer än sarg ut.

Jag skriver det här trots att man än så länge knappt släppt in något mål på försäsongen och har 16–3 i målskillnad. Men då har Djurgården mött ett franskt lag och ett allsvenskt mittenlag i två av matcherna.

Jag vet att strategiska sportchefen Joakim Eriksson letar efter en till back och finner Eriksson rätt så blir det mer harmoni i försvaret också.

Då kan det bli en rolig säsong för Djurgården.

Mycket rolig.