Sänk JVM:s stora giganter

Abrahamsson: Det omöjliga kan bli möjligt för Småkronorna

Vi kan luta oss mot traditionen, prata om det omöjliga, om dödens grupp och vara nöjda med ett silver eller ett brons.

Men varför ska vi göra det?

Strunta i traditionen, Sverige.

Överträffa, överraska och gör det omöjliga.

helskärm

Ni känner till juniorhistorien och den förbannelse som vilat över Småkronorna sedan 1981.

Bara en gång på de 34 år junior-VM har spelats har Sverige vunnit guld.

Antingen har vi haft ett för dåligt lag eller så har vi misslyckats med att verkligen vara som bäst när det gäller.

De senaste årens juniorkullar har hyllats unisont. Men de har misslyckats med en sak: att vara bäst mot de bästa när det gäller som mest.

Ingen vinnare

I stället har blågult varit något av den ständiga tvåan i JVM-historien. Inte mindre än åtta gånger har vi tagit silver.

Nu är tre år med Pär Mårts är över.

Roger Rönnberg har kommit in för att bygga vidare på det Mårts påbörjat.

Rönnberg har ett enormt engagemang och kommer från en gedigen tränarbakgrund, där han coachat och tränat allt från juniorer till VM-spelare.

Däremot finns det frågetecken runt hans taktiska kompetens och hans fingertoppskänsla i avgörande lägen.

För någon vinnare har han i ärlighetens namn inte varit.

Rönnberg har två missade slutspel och tre kvartsfinalförluster under sina år med Slavomir Lener och Roger

Kyrö i Luleå. Inte heller som assistent för Bengt-Åke Gustafsson fick han vara med och vinna något.

Nu är han huvudansvarig för ett landslag som inte vunnit på 30 år.

Men det finns definitivt saker som talar för att det omöjliga kan bli möjligt.

Förväntningarna var minimala för tre år sedan, de var försiktigt optimistiska för två år sedan och de var stora inför förra årets turnering.

Vi var närmast ett guld när förväntningarna var som lägst.

I Tjeckien 2008.

Den här gången ligger förväntningarna på 2008-nivå.

För inte många tror att Sverige ska kunna rubba giganten Kanada och uppstickaren USA.

USA har vunnit J18-VM de två senaste åren och vann dessutom JVM för ett år sedan. Jänkarna har i kullen 91-93 en gyllene generation.

Sveriges halva tuffare

Men nu ska USA som favorit – jo, jag tycker att de är det – försöka försvara ett guld på hemmaplan.

Samtidigt ser inte Kanada lika starkt ut som de senaste åren. Kanadensarna har ju en handfull stjärnor som spelar ordinarie i NHL och inte är tillgängliga.

Och snacket om Dödens grupp köper jag inte alls. Visst är Sveriges halva tuffare än den andra.

Men kampen om gruppsegern, som innebär en direktplats i semifinalen, är lika hård i båda grupperna.

Kanada på Sveriges sida och USA på den andra är hugget som stucket i min bok.

Eftersom lagen i kvartsfinalerna möts tvärs över grupperna lär Sverige få Schweiz eller Finland i en eventuell kvartsfinal.

Betydligt bättre än att riskera att stöta på Ryssland.

I den svenska spelartruppen ser jag tre måsten för succé.

Robin Lehner måste vara Jacob Markström i gruppspelet och sedan vara ännu bättre i slutspelet. Jag kan inte Lehner på mina fem fingrar, men de rapporter jag fått har varit positiva. Och får man, som 19-åring, prova på NHL-spel är man ingen bluff.

Förstafemma måste prestera

Adam Larsson måste kliva fram. Jag

gillar verkligen Larsson, han har en grym potential. Men ibland kan jag känna att han blir lite bekväm och inte spelar ut hela sitt register.

Med Oliver Ekman-Larsson kvar i Phoe-nix och Adam Almqvist utanför truppen måste Adam Larsson vara den offensiva härföraren i power play.

Förstafemman med Lander, Landeskog och Cehlin måste vara en leading line. Roger Rönnberg får gärna tala sig varm om fyra producerande enheter.

Utan en förstakedja som visar vägen i de stora matcherna kan vi garanterat glömma allt guldsnack.