Mentala träningen bakom målvaktens succé
Uppdaterad 2017-09-22 | Publicerad 2017-09-21
GÖTEBORG. Drömdebut för Frölunda-målvakten Johan Mattsson, 25
Som natt och dag jämfört med den tunga tiden tidigare i karriären.
– Det var inte ens kul att komma till rinken då, säger han.
Han slog igenom tidigt, var med och spelade hem JVM-guldet 2012 och satt på SHL-bänken för Södertälje som 17-åring. Men SHL-debuten lät vänta på sig tills han fyllt 25 - och då blev det en drömdebut.
– Det kan väl inte bli mycket bättre än så här? Det är klart att jag kunde fått fler skott på mig, men jag räddade de skotten som kom, så helt klart tio plus, säger han efter 3-0-segern mot Karlskrona.
Fansen sjöng ”Mattsson till landslaget” efter matchen och det var ingen tvekan om vem de tyckte var matchens lirare.
– Jag tyckte att jag hörde att de sjöng så, men jag visste inte hur seriöst det var…? Kul att de ropade så, även om jag bara fick 13 skott att rädda. Men de är kanske inte så kräsna här, säger han och skrattar.
”Hade mycket strul där...”
Han står omgiven av närmare tio reportrar i Frölundas omklädningsrum. Livet leker för målvakten, på ett helt annat sätt än det gjort förut. Under åren som ung och talangfull målvakt i Djurgården och delvis också i Björklöven hade han stora problem med det mentala spelet. Självförtroendet fick sig många rejäla törnar, även när det gick bra. En stormatch följdes alltid av tankar på att han kunde släppa in tio mål i nästa match i stället. Oavsett hur det gick så drog han ner sig själv i negativa tankar.
– Jag hade mycket strul där, med självförtroende och press på mig, från mig själv. Det var inte kul att komma till rinken och spela hockey, säger han.
Lösningen blev en mental tränare. Andy Swärd, som också hjälper bland andra Malmömålvakterna Oscar Alsenfelt och Cristopher Nihlstorp, jobbar sedan tre år tillbaka också med Mattsson.
– Det är jättekul, han har hjälpt mig otroligt mycket. I dag känner jag mig lugnare, jag tar det inte på så blodigt allvar utan vågar njuta lite. Andy, och målvaktstränaren i Timrå, Peter Hirsch, är stora anledningar till att jag är där jag är i dag.
”Jag vet bara att det funkar”
Han höll nollan i debuten, och hyllades av Frölundatränaren Roger Rönnberg, som menade att det såg ut som att Mattsson spelat i Scandinavium i fem-sex år redan.
– Nja, det har jag ju inte. Jag var här som backup i Södertälje en gång när jag var 17-18 år, men nu var det kul att få starta själv.
Är den mentala träningen en anledning till ditt lugn på isen?
– Kanske släpper jag på nerverna lite tack vare den, jag vet inte? Jag vet bara att det funkar. Jag sätter fortfarande fortfarande mycket press på mig själv, men jag har fått det att släppa lite. Jag tycker att jag är såpass bra att jag ska kunna sätta press på mig själv också, men det gäller att välja lägen när man ska göra det och när man kanske får göra det lite lättare mot sig själv.
Roligare i dag än när det var som tyngst i Djurgården?
– Ja, lite skillnad… Det här var nog bland det roligaste jag varit med om i livet.