”Då hade man inte varit människa på länge”
Publicerad 2019-12-26
Annandag jul 2018 förändrades Leksandsspelaren Tobias Forsbergs liv på en sekund.
Sportbladet har, ett år senare, pratat med tre av personerna som var först framme hos Forsberg den där olyckliga onsdagen i Tegera Arena.
– Det man har tänkt är att man har vänt på det. Tänk om jag hade gjort någonting så att man hade satt honom i den situationen, då hade man inte varit människa på länge, säger Jacob Svensson.
Jacob Svensson, 21, minns matchen mot Leksand väl. AIK-spelaren, då i Almtuna, förde in pucken i anfallszon för att försöka bygga upp ett powerplay. Samtidigt åkte Tobias Forsberg efter honom i ett försök att återerövra pucken.
– Jag minns att det är någon bakom mig och att jag hade varit inne länge. Jag skulle bara ta mig ner innanför blålinjen och släppa pucken bakåt. Jag väntade lite grann på att han skulle komma upp i ryggen på mig. Han slår efter pucken och jag ramlar. Som jag upplever det hamnar jag på hans arm lite grann och han har inget att ta emot sig med, säger Svensson.
Precis som många andra förstod inte Svensson till en början vad som hade hänt.
– Jag fattar inte riktigt vad som händer, och att han gör sig så hemskt illa. Jag märker att han ligger kvar, men jag tänker väl inte att det är så här allvarligt. Jag tror domaren blåser av rätt snabbt och det blir inte något fortsatt spel. Jag tror att jag åker och byter och sen märker man att han ligger kvar längre och längre. Då blev man orolig över vad som hade hänt, säger han.
”Alla reser sig ju alltid”
Forsberg föll samtidigt som Svensson och träffade sargen med huvudet före. Han skadade sig så svårt i nacken att han blev förlamad från bröstet och nedåt, förlorade känseln i fingrarna och delvis även i armarna. I en intervju med Sportbladet i slutet av augusti berättade Forsberg att det mesta av hans kraft går åt till vara den bästa versionen av sig själv dag för dag, men att han har drömmar och mål och är samtidigt inte rädd att bli besviken.
Han berättade att han också minns händelsen i detalj.
– Jag förstod direkt att, fan, det här är inget bra. Då kände jag bara mitt ansikte, jag låg med ansiktet mot isen och märkte hur den smälte. Det kändes som jag låg där i flera timmar och ville bara bort därifrån.
En av Leksandsspelarna som först var framme vid Forsberg var Mattias Karlsson, 34.
– Vi såg väl allihopa att han kom med en extremt hög fart och körde in i sargen. Första tanken är: ’shit, jäklar, där small det ordentligt’. Men som hockeyspelare har man ju ofta en tanke att han reser sig nog. Alla gör ju alltid det, man reser alltid på sig, och sen gjorde han inte det, säger Karlsson och fortsätter:
– I 99 fall av 100 går det bra så man utgick nästan från att det skulle göra det. Sen blir det bara tyst. Vi hör ingenting och då blir man såklart orolig. Annars brukar man alltid få lugnande besked ganska snabbt, i normala fall direkt efter matchen. Och ibland vet man innan matchen är slut att det är okej. Nu hör vi ingenting och man upplevde väl det som ganska läskigt, säger han.
Huvuddomaren avbryter perioden
Huvuddomare i matchen var Peter Lyth, 46, och han inser snabbt att det kommer att ta tid.
– Han ligger med ena kinden mot isen och det han säger är att det är kallt. Vi säger åt honom att ligga still. Han vill liksom upp men vi säger tidigt att: ”Ligg still, de kommer, ta det lugnt”. Men han tycker att det är kallt med ansiktet på isen. Det är det jag kommer ihåg att han säger. Sen så fort det kommer in annat folk som har där att göra åker jag och tar de andra spelarna och ledarna och tar mitt ansvar i den situationen, säger Lyth.
Efter en stund tar Lyth och hans domarkollegor beslutet att avbryta den andra perioden och ge sjukvårdspersonalen den tid som behövs.
– Vi hade lite kontakt med Leksands läkare om hur mycket tid de behövde och när vi kunde starta sista perioden – eller starta om matchen. Men det blev ju konstigt, absolut. Det gick att ta på. Sen märker man på Leksandsspelarna att de är tagna men sen tror jag inte att någon kunde förstå vad konsekvenserna skulle bli. Det är en liten sådan reaktion som blir när en lagkamrat blir hämtad av ambulans. Jag vet att Jacob (Svensson) kom till mig när vi väljer att blåsa av och frågar: ’fan, gjorde jag något fel’. Jag sa: ’nej', säger Lyth.
”Tror många tänker på det”
Matchen spelades till slut klart. Men vare sig Lyth, Karlsson eller Svensson säger att de inte påverkades under själva spelet. De visste helt enkelt inte digniteten i det som hade hänt.
Tittar man på situationen ser man att det är en olyckshändelse – tänker du på situationen i dag?
– Nja, inte direkt. Det man har tänkt är att man har vänt på det. Tänk om jag hade gjort någonting så att man hade satt honom i den situationen, då hade man inte varit människa på länge. Men nu är jag som tur var oskyldig. Ibland när jag sitter och kollar på hockey och någon kommer i full fart mot sargen, då tänker jag på det där. Det tror jag många gör, säger Jacob Svensson.
Han fortsätter:
– Ibland slår det en att tänk om man själv kommer att ramla. Jag hade själv en situation den här säsongen när jag ramlade på förlängda. Jag jagade en back rakt mot sargen och skulle svänga, krokade i och åkte rätt in i sargen. Men jag gjorde inte illa mig utan hann ta emot mig med axeln. I sådana situationer tänker man på det där och att det kan gå väldigt illa.
Visste ingenting
För Leksandsspelarna var det en vecka som inte var som alla andra. Samtidigt som Forsberg vårdades på sjukhus visste lagkamraterna egentligen ingenting om hans tillstånd.
– Det tog nästan en vecka innan man förstod att det var allvarligt. Vi hörde ingenting och då fattade man att det inte var bra. Annars brukar det gå snabbt att bekräfta men här var det knäpptyst. Vi började ju ana det värsta, säger Mattias Karlsson.
Hur är det att spela hockey då?
– Det är inte alls roligt. Vi har ett jobb att utföra men samtidigt vet vi att en av våra kamrater ligger på sjukhus och vi har ingen aning om omfattningen. Det påverkar alla. Nu hade jag bara spelat med Tobias ett halvår men många hade gjort det i flera år och blivit extremt goda vänner och där förstår man att det inte är så himla lätt att tänka på hockey.
Peter Lyth gör i år sin 19:e säsong som domare i SHL eller hockeyallsvenskan och har den här säsongen stött på Tobias Forsbergs bror, Johan, som spelar i Modo.
– Jag pratade med Johan när säsongen drog igång och han dök upp i Modo. När jag dömde dem första gången var jag tvungen att prata med honom och berättade att det var jag som dömde matchen och att han kunde hälsa till Tobbe att jag hoppades att det är så bra som det kan vara. Det som jag och Johan pratade lite om är att det kan vara skönt att det inte var någon som satte en tackling i ryggen eller huvudet utan att det var en olyckshändelse. Sen är det ju skit att han inte kommer tillbaka, självklart. Men det hade varit värre för fler, säger Lyth.
Han menar att han som domare hade känt ett stort ansvar om skadan hade skett på grund av något vårdslöst och fult.
– Jag hade känt ett helt annat ansvar för att jag tillät att det ens kunde bli en sådan tackling. Jag har tänkt många gånger på det. Om det hade varit en tackling som gjorde det, då hade jag antagligen fått en skuldkänsla i att jag som domare tillåtit att spelet blivit så tufft att en sådan grej hände.
”Hockeyn är bra när saker går åt skogen”
Forsbergs skada påverkade hela hockeysverige. Han hyllades på flera arenor runtom i landet och personer – oavsett lagtillhörighet – slöt samman. Forsberg har tidigare berättat om att det tog tag innan han tog del av stödet. Först när hans sambo Filippa visade honom olika hyllningar tog han del av det, och då berörde det honom rejält.
– Efter det började jag ta del av allting och det har verkligen varit helt otroligt. Det är svårt att ta in att folk kan bry sig så mycket, sade Forsberg.
Att se hur hockeysverige har gått samman har inte heller gått Mattias Karlsson och Jacob Svensson obemärkt förbi.
– Jag tycker överlag att hockeyn är väldigt bra när saker och ting går åt skogen. Vi hjälper varandra oavsett vilket lag man hejar på och man är en större person och kan se förbi sitt klubbmärke och respektera och känna, vad ska man säga, känna empati för andra människor som har det svårt, säger Karlsson.
– Det visar att man inte bara är motståndare. När det händer en sådan här grej blir det lite mer, vad ska man säga, lite mer allvar. Det blir lite familjärt att hela hockeysverige går ihop och visar stöd för han och hans familj. Det är jättefint, säger Svensson.
TOBIAS FORSBERGS HÄLSNING:
”Det har varit en stor omställning såklart. Jag jobbar på med min vardag och alla rutiner och ser nu framåt. Är enormt glad, tacksam och berörd över allt stöd.”