Abrahamsson: Betydde mer än två poäng

Hans Abrahamsson

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2024-02-08 | Publicerad 2024-02-07

GÄVLE. Ett försök att sammanfatta det här prestigemötet i en ingress: 

Brynäs behöver träna på att spela bättre.

Djurgården behöver träna på att stänga matcher. 

Jesper Bratt visar upp nya lyxhuset

Det serverades en ny bra publiksiffra i hockeytemplet på Sätraåsen, 7 157 åskådare fick se ett spännande – och till slut rätt underhållande toppmöte. 

Det krävdes straffar för att skilja lagen åt och där missade Brynäs minst. Eller Damian Clara räddade mest. Precis som han gjorde under matchen.

Att vinna när inte spelet stämmer i stora delar av matchen är också en styrka. Det ska Brynäs ha en eloge för.

Två av de tre lag jag tror ha chans att gå upp i SHL möttes en sista gång innan det riktiga allvaret drar igång. 

På plats för att spana in matchen fanns både Niklas Wikegård och Bert Robertsson. 

Bert fick avbryta planen att åka hem till Skellefteå under sina lediga dagar från tränarjobbet i Schweiz. I stället boka in Gävle onsdag och Mora fredag sedan det stod klart att sonen Simon lånats ut till Brynäs. 

Wikegård hade en ledig vecka från expertrollen och specialstuderade i stället sin kommande arbetsgivare. 

Simon Robertsson stoppades direkt in med återförenade radarduon Anton Rödin och Greg Scott. Allt för att försöka hitta fler enheter som kan producera. 

För sedan Tyler x 2 (Vesel och Kelleher) gick sönder har det mesta av det offensiva ansvaret legat på Larsson, Rödin och Indrasis, plus att Jack Kopacka på egen hand stänkt in en hel del mål. 

Nämnde Indrasis, Larsson och Kopacka bildade den andra tilltänkta producerande enheten.

Nu såg det ut att ta slut det slut redan efter halva matchen för Simon Robertsson efter en tackling från Jacob Ragnarsson. 

Två powerplay – två mål

I Djurgården var Marcus Krüger tillbaka och värdet gav det går inte att överskatta. 

Men frånvarolistan är fortfarande lika lång som den varit stora delar av säsongen: Berglund, Norman, Dahlström, Grewe, Ytterell och Odelius saknades.

Daniel Glad haltade dessutom av i tredje perioden. 

Efter ordinarie tid stod det 3–3, sedan Djurgården haft ledningen tre gånger om. 

Första målet kom efter en dålig utvisning av Oskar Kvist och ett nytt Jordie Benn-misstag (de har varit några stycken på sistone).

Linus Klasen plockade upp Benns misslyckade rensning och serverade Axel Andersson som var distinkt.

Så en ny dålig utvisning av hemmalaget, nu Miks Indrasis, och nytt powerplay-mål av Djurgården, Kevin Karlsson. 

Två mål i powerplay utan att Djurgården behövde vara speciellt bra i spelformen. 

Brynäs första period gick från en lovande inledning till ett mindre haveri. 

Det kunde lika gärna ha stått 0–4 när Jack Kopacka med tio sekunder kvar helt på egen hand ordnade reduceringen genom säsongens 27:e mål.

Offensivt hände i princip ingenting från Brynäs i mittperioden och det berodde till viss del på för många boxplay. 

Hemmalaget drog på sig tre nya utvisningar och med agerande som det från Miks Indrasis före den tredje utvisningen var det ingen slump. 

Den till synes totala oviljan att göra rätt saker i varje byte på isen från några av de ledande spelarna var länge häpnadsväckande.

Nu lyckades Brynäs hålla tätt, till stor del på grund av att Olle Liss bössa var helt felinställd. 

Och precis som i första perioden kom det ett mål lite från ingenstans i slutsekunderna. 

Johan Larsson stötte in returen efter Jordie Benns skott då 46 sekunder återstod. 

2–2 efter 40 minuter kändes inte direkt logiskt. 

Liss är inte Liss om inte…

Tredje perioden var Brynäs klart bästa. 

Men Liss är inte Liss om han inte fortsätter att skjuta och på liggande puck gick det bättre. 

Och Simon Robertsson ville inte kliva av sin premiärmatch skadad. I tredje perioden var han tillbaka och i bytet efter 2–3-målet sköt han Brynäs tredje mål i matchen. 

Unge Robertsson kan definitivt bli en injektion i en Brynästrupp som behöver lite fart, fysik och skottstyrka. 

Ett slutspel handlar om att vinna mot de bästa lagen och det har Brynäs lyckats sådär med det under säsongen. 

Då syftar jag på mötena med Djurgården och Björklöven. 

Att någon annan än de här tre klubbarna ska vinna tolv matcher i slutspelet ser jag som snudd på otänkbart.

Brynäs hade förlorat tre raka mot Djurgården/Björklöven och fyra av de fem senaste mötena. Brynäs kom till kvällens match med tre förluster på de fem senaste. Gävlelagets sämsta period sedan de där tre hemma-nollorna i november. Vi får gå tillbaka dit för att hitta en lika frustrerad Niklas Gällstedt som efter 1–5-förlusten senast mot Björklöven. 

Klart att inte inbördes resultat i grundserien räknas i slutspelet, men Brynäs var på väg att gräva en rätt djup mental grop inför säsongens viktigaste skede. 

Därför betydde den här segern så mycket mer än två poäng.

Tre Kronors drömlag