Fem punkter: Djurgården–Björklöven
Gustav Possler-show, Victor Eklund-explosion och knogdans på Hovet en sen fredagskväll.
Det blir inte bättre tänker nog de flesta, förutom Niklas Wikegård och flaggförbudsförespråkare.
1. Mer Gustav Possler åt folket!
Jag har funderat ett tag på vad det egentligen blivit av den där tidigare jättetalangen från det att han kommit fram i Modo. Det har gått ett par år sedan han stod för sin poängbästa säsong i hockeyallsvenskan. Då gjorde han 35 poäng. Det var säsongen 2021/2022. Nu ser han plötsligt ut att vara pånyttfödd. Känslan är att Björn Hellkvist jagat igång honom ordentligt, givit honom en stabil omgivning i en andrakedja och fått jätteträff.
15 poäng på 12 matcher och han håller ett poängsnitt som tyder på att han kan sluta på närmare 65 poäng när säsongen tagit slut. Nu visade han klassen, var effektiv och omöjlig att stoppa mot sitt gamla lag Djurgården. Det såg ut som att han hade ”Super Mario”-stjärnan med sig där ute, Det kan vi väl få se mer av i 40-talet matcher till, tack? För framför allt var det chocken att han får sådan här utdelning som slog mig.
2. Djurgårdens siffror är läskig läsning
Det är egentligen rätt enkelt: det går inte att släppa in närmare tre mål per match i snitt om man ska ha något att göra på en topp sex-plats i slutet av säsongen. Det är inte kompatibelt med ett topplag.
Tittar man samtidigt på de underliggande siffrorna blir i alla fall jag lite förbryllad.
I kategorierna och var laget inför mötet med Björklöven trea i hela hockeyallsvenskan i båda kategorierna, enligt Hockeysiffror.se.
Med andra ord: bortsett från 1–0-målet i kväll släpper inte Djurgården till de farligaste chanserna match efter match. Men trots det släpper de in en hel del mål. Det går samtidigt att se att lagets målvakter släppt in ungefär tre mål mer än förväntat, där främst dagens backup Hugo Hävelid inte varit lika stark (precis som i en rad andra kategorier) som sin kollega.
Samtidigt byttes samme kollega ut efter ett femte insläppt mål med mindre än halva matchen spelad. Nog för att jag är osäker på Joona Vuotilainen i ett slutspel, men det är hockey-Sveriges kanske sämst bevarade hemlighet att Niklas Wikegård kommer att tvingas agera för att hitta en målvakt som kan vinna matcher åt dem i längden.
3. Ditt pussel har defekta bitar, Wikegård
När jag sedan tänker efter förstår jag mig inte på Djurgården när jag ser dem spela ishockey. Det är något som inte sitter ihop, trots att Robert Kimby kokade soppa på Almtunaspikar i flera år.
Nu, trots en lång sommar av förberedelser, sitter Linus Klasen på läktaren, Dick Axelsson är skadad, samtidigt som Patrick Thoresen inte får ut särskilt mycket och sågade så när sig själv efter derbyt. Ser ni ett mönster utöver ett svagt powerplayspel?
Jag ska väl inte döma ut varken dem eller den slätstrukna backsidan redan men det går inte att frånkomma farhågan som fanns på förhand. Den om att det här Djurgårdslaget riskerar att se ut som ett hopplock av starka namn och intressanta löften – utan att sitta ihop. För inte ens truppens stora limpistol, Marcus Krüger, ser ut att räcka till i pusslet med veteraner, egna talanger, skadeproblem, en ihålig mittzon och ett tunt målvaktsspel.
Om man ska ta det rent bildligt: ditt pussel har bitar som inte ser ut att passa ihop, Niklas Wikegård. Jag tror inte heller att Robert Kimby hoppades på ett pussel med en blandning av runt, fyrkantigt, kantstött och allt däremellan.
4. Victor Eklund, jag finner inga ord
Gästerna gjorde mål direkt och satte tonen. Djurgårdens Ludvig Rensfeldt hade sedan rätt när han sade att hans eget lag blev frustrerat och tog dumma utvisningar. Ja, men det var lika dumt och onödigt att Fredric Weigel åkte och högg en motståndare i knävecket med klubban som att hemmalaget drog på sig ett lagstraff i slutet på första perioden. Det får inte hända i sådana här matcher.
Men det som slog mig var att allt och alla gick på alla cylindrar, vilket är älskvärt i sig. Men det påverkade båda lagen så pass att Fredrik Forsberg, av alla, gav Arvid Costmar en sväng om när denne var lite väl brysk in mot Joona Voutilainen. En avslagen klubba senare så blev det liv i luckan, precis som när Daniel Brodin stördes när han kom fri och lika så när han reducerade till 2–4. Eller när Björklöven lyckades skapa dubbla frilägen i boxplay efter Tim Teocharidis matchstraff.
Men vad spelade det för roll? För Victor Eklund gjorde precis vad han ville i tredje perioden och tog Djurgården in i matchen. Jag finner inga tillräckliga ord. Men känsloexplosionen han skapade på egen hand säger allt.
För vad är väl en sen fredagskväll utan om en sväng om och knogdans, eller raggarhockey med tiotalet mål om man så vill? Tack för underhållningen.
5. Tänk om och tänk rätt, förbundet
På tal om att röj.
Det är något Svenska ishockeyförbundet i veckan gjort sitt för att minska på i största möjliga mån när det kommer till svenska ishockeyläktare. Nu har fyra klubbar tilldelats flaggförbud till följd av pyrotekniska pjäser som antänts av enskilda individer på läktaren.
Visst, hemmasupportrarna fick ha sina flaggor med sig på Hovet den här kvällen. Men det kommer de inte att få ha mot Nybro i nästa vecka. Och hade det varit feststämning i Vimmerby för ett par veckor sedan om de inte fått visa upp hela sin repertoar? Tveksamt.
Jag har inte nog med plats här för att sammanfatta det här och ska inte bli långrandig. Men nej, det ska inte förekomma pyroteknik i inomhusarenor. Men precis som med de diffusa reglerna kring läktartömningar har nu tävlingsnämndens beslut om flaggförbud med kollektiva bestraffningar plötsligt nått nya nivåer. Bortasupportrarna passade på att protestera mot förbundets säkerhetschef, vilket var en markering trots att de själva inte drabbats av något straff. För trots att antalet enskilda arrangörsavstängingar ökar plockar man nu fram en väg med kollektiva straff och otydlighet.
Gör om, gör rätt, prata med supportrarna och fundera på vägen framåt tillsammans. För visst måste även Svenska ishockeyförbundet föredra en dialog över en fortsatt konflikt med klubbar och supporterrörelse (som rimligt nog gör allt de kan för att göra sin röst hörd). Det är de som bygger intresset och som tv-kanalerna mer än gärna visar upp i sin marknadsföring.