Det här kan vara slut redan på fredag

Linköping reste sig – men 0–6 eller 2–3 spelar mindre roll

Hans Abrahamsson

helskärm

GÄVLE. Chocken och Knocken i Saab Arena följdes upp med…

Tja, en ny seger för Brynäs.

Resultatet är nog det hemmalaget är mest nöjt med den här kvällen.

Å andra sidan är det också det enda som räknas.

Brynäs 6–0-kross var den stora snackisen efter första kvartsfinalrundan. Hur bra var egentligen Thomas Berglunds lag?

Hur svagt var Linköping?

Den andra matchen gav en del svar.

Givetvis är inte skillnaden mellan lagen så stor som krossen i Saab Arena. Men lik förbaskat: den här segern är värd lika mycket för Brynäs. 3–2 eller 6–0 spelar ingen som helst roll.

Linköping ryckte upp sig – Brynäs gick ner sig.

Likväl står det 2–0 i matcher.

Efter en flygande start på kvartsfinalerna var det här lite (eller ganska mycket) ner på jorden igen. I de två första perioderna kändes det mer som en match i omgång 27 än någon het slutspelsdrabbning.

Mer grundseriegegga än slutspelsfest. 

Själv kvävde jag en gäspning.

Matchen tände till i tredje perioden

Sedan hände det mesta i inledningen av den tredje perioden. Plötsligt var det lite slutspelskänslor (nåja) i Gavlerinken. Först brände Ken-André Olimb ett friläge att göra 1–3 för Linköping.

I stället vände Brynäs 1–2 till 3–2 på 2.05. Två backmål efter två backmisstag.
Först Jonathan Pudas (när Anssi Salmela hamnade alldeles för högt upp i banan). Sedan Simon Bertilsson. Nu var det en anan rutinerad back, Kristian Näkyvä, som strulade till det med pucken.

Publiken vaknade.

Brynäs vaknade.

Matchen tände till.

Men fram till dess var det som sagt inte mycket att göra vågen för.

De som trodde att Brynäs skulle gå ut och försöka ta initiativet direkt, försöka såra Linköping ytterligare, blev rejält blåsta. 

Jag är övertygad om att det passade ett tilltufsat Linköping alldeles utmärkt.

Linköping vände och tog över

Linköping var noggrannare (fattas bara annat) än i fiaskomatchen i lördags. Men man hade också hjälp av ett försiktigt Brynäs.

Ändå bjöd Linköping på en hel del både när de var under press och när de inte var det. Brynäs farligaste chanser i den första perioden kom efter rent slarv från Linköping snarare än eget konstruktivt spel från Brynäs. 

Första målet var ytterligare ett bevis på Linköpings naivitet med puck. Henrik Thörnqvist drällde och Linus Ölund kunde via Niklas Fogströms knä valla i 1–0.

Men bara 52 sekunder senare bjöd Jesper Jensen tillbaka och Marcell Müller kvitterade.

Sedan var det till stora delar Linköpings period.

Brynäs drev inte upp något tempo.

Passningsspelet var alldeles för svagt och gång på gång spelade man fast sig i egen zon.

Brynäs fick inte ner några puckar djupt bakom Linköpings backar.

Fick få långa anfall. 

Nu räckte det ändå till en ny seger och Brynäs har kopplat ett järngrepp på den här matchserien.

Nyckelspelarna måste kliva fram

Men 6–0-krossen i den första matchen imponerade inte fullt ut på Gävlepubliken. 

Det var en hel del tomma stolar i Gavlerinken. 

Jag hörde att det tydligen ska komma fler på nästa hemmamatch. Då är det visst lönefredag.

På tal om fredag.

Om inte Linköping studsar tillbaka på onsdag kan Brynäs avgöra den här kvartsfinalen redan då.

– Utgångsläget är detsamma som tidigare. Vi behöver fyra segrar för att gå vidare, sa lagkaptenen Niklas Persson.

Ja, man kan se det så. Och en seger kan vända en hel matchserie, men det är så här långt för mycket som inte fungerar för Linköping.

Det är stundtals alldeles för naivt och omständligt i spelet med puck.

Och det händer alldeles för lite runt de som ska vara Linköpings ledande spelarna offensivt. 

Broc Little var osynlig fram till han styrde in 2–1-målet till Linköping. 

Det händer för lite runt bröderna Olimb.

För lite runt Garrett Roe och Andrew Gordon, även om de försöker. De här fyra spelarna är poänglösa efter två matcher. 

Det håller givetvis inte om Linköping ska överleva den här matchserien.