Bragden bevisade att laget har guldkapacitet
Publicerad 2012-01-02
Abrahamsson: Sverige har rutinen som krävs
CALGARY. Den osannolika vändningen i The Scotiabank Saddledome är redan svensk ishockeyhistoria.
De närmaste dagarna kommer att visa vad den egentligen var värd.
För – och här väljer jag att citera backen John Klingberg – vi har inte vunnit ett skit än.
Jag misstänker att ni var många som missade den enorma dramatiken i gruppfinalen. Ryssland hade 3–0 efter två perioder och Juniorkronorna var mer eller mindre uträknat.
Efter knock out-starten med tre mål på tretton minuter kontrollerade ryssarna både spelet och matchbilden.
Visst, vi sköt 32 skott mot ryske målvakten Vasilevski under de två första perioderna. Men de svenska skotten kom oftast från för enkla lägen och utan någon större trafik framför målvakten.
Först efter Oscar Klefboms reducering i inledningen av den tredje perioden svängde matchbilden.
Den osannolika vändningen betydde inte bara gruppseger utan också en enorm energiboost inför fortsättningen.
Just de osannolika vändningarna hör på något sätt till ett junior-VM. Vi såg det i förra årets final och vi såg det två gånger på nyårsafton. Först var det Schweiz som på bara några minuter tappade 4–2 till 4–6 i en direkt avgörande match. Några timmar senare gjorde Juniorkronorna fyra raka mål på mindre än 20 minuter.
Att de svänger så här är ingen tillfällighet.
De unga spelarna har inte den rutin och erfarenhet som krävs för att spela med en stor ledning. Samtidigt har de jagande lagen en energi och en inställning att ingenting är omöjligt som inte finns på seniornivå.
Kan vinna guld
Jag har satt en del frågetecken kring kapaciteten på det här svenska laget. Efter matchen mot Ryssland kan vi slå fast att vi har ett lag som kan vinna guld.
Något vi har haft de senaste åren utan att för den skull lyckats nå hela vägen.
Och det är fortfarande en väldigt lång väg fram till det första guldet sedan 1981. Från och med i morgon startar turneringen om med spel på helt nya premisser.
Det svenska laget har i alla fall sett till att skaffa sig bästa tänkbara förutsättningar. För även om vi föll direkt i semi-final för ett år sedan är jag glad att det inte blev någon kvartsfinal och sedan ett möte med Kanada redan i semifinalen.
Avgörande räddningar
Att det blir Finland i semifinalen kan jag nästan garantera. Efter den hemska 1–8-smällen mot Kanada har fin-
ländarna imponerat, och är ett mycket bättre lag än Slovakien.
Finland, med superstjärnan Mikael Granlund, i en semifinal blir givetvis tufft men det här svenska laget har sakta men säkert växt in i turneringen.
Vi har tre kedjor som kan producera offensivt och avgöra matcher. Lagkapten Johan Larsson har blivit bättre för varje match. Målvakten Johan Gustafsson fick en mardrömsstart mot Ryssland, men spelade upp sig rejält och svarade för några direkt avgörande räddningar. Det krävs att Gustafsson fortsätter på den nivån.
På minussidan finns fortfarande backspelet, där bara Jonas Brodin och Patrik Nemeth har imponerat.
Vidare är vi svaga i special teams. Sverige är sämst i box play av samtliga lag i slut-spelet. I power play har vi trots mängder av möjligheter bara gjort två mål på de två senaste matcherna.
Kommer bli hysteri
Intresset för JVM här i Calgary är helt enormt. Sverige har snittat över 18 000 åskådare på sina fyra gruppspelsmatcher, det mot lag som Lettland, Schweiz och Slovakien. Det säger en hel del.
Ändå är det som har varit under den första veckan bara en stilla bris mot vad som väntar. Det kanadensiska laget har kommit till stan efter att ha spelat sina gruppspelsmatcher i Edmonton.
Ett enormt intresse kommer att övergå till något som närmast kan liknas vid hysteri. Jag ser verkligen fram mot det.