SUDDEN-KUPPEN

Hardys fälla avgjorde – så lurades trötta LHC-spelare till maratonbyte

Djurgårdens superoffensiv i förlängningen chockade Linköping.

Sportbladet kan visa hur trötta LHC-spelare tvingades vara kvar för länge på isen.

– Vi visste att Linköping ­hade långt till båset, och försökte utnyttja det, säger ­tränaren Hardy Nilsson.

I tre perioder hade Linköping bra kontroll på Djurgården. Gästerna lyckades minimera stockholmarnas styrka: de långa och tunga anfallssekvenserna i offensiv zon.

Men i den korta förlängningen ändrade matchen karaktär.

Har långt till båset

Under de 4,42 minuter som den fjärde perioden pågick var det inte en enda avblåsning.

Något Djurgården utnyttjade.

Med långa sugande anfall pressade de tillbaka Linköping, som stundtals hade stora problem att komma ut ur egen zon.

Något som i sin tur gjorde det väldigt svårt för gästerna att byta spelare. Både i andra perioden och i en eventuell förlängning har försvarande lag avbytar­båset längst bort från egen zon.

Samtidigt har det anfallande laget nära till sitt avbytarbås.

– Vi försöker alltid skapa långa anfall. Sedan är det är extra viktigt i andra perioden och i en eventuell fjärde period när motståndarna har långt till avbytarbåset, säger Hardy Nilsson.

– Målet inför förlängningen var att få långa anfall och under tiden hinna byta in fräscha spelare. Då kan de nya killarna som kommer in sätta bra tryck när motståndarna inte hunnit byta.

Och Djurgårdens taktik lyckade perfekt.

När Timmy Pettersson sköt segermålet hade Linköping bara hunnit byta formationer tre gånger på närmare fem minuter.

”Vi hann inte byta”

Under samma tid hade Djurgården bytt fem gånger.

– Det är möjligt att Linköpings spelare blev lite trötta i och med att de inte hann byta, säger Hardy Nilsson.

– Djurgården fick ner puckarna djupt och vi hann inte byta. Just den detaljen gör de väldigt bra i förlängningen, säger LHC-forwarden Andreas Jämtin.

Matchhjälten Timmy Pettersson berättar om målet:

– Vi hade haft ett långt anfall, något vi lyckades bra med i förlängningen, och jag fick gott om tid att ladda. Det stod tre–fyra gubbar framför Norrena och jag visste att det skulle bli farligt bara jag fick pucken på mål.