Det här slår OS-guldet...

Magnus Svensson firades som Leksands hjälte i natt

LEKSAND

Det handlade om tårar som blev bilden av en stad i chock.

Tårar som symboliserade nattsvart sorg.

I natt var kinderna blöta igen - av rinnande lycka.

- Jag har drömt om det här i ett helt år. Är det verkligen sant, jublar Katarina Ahlgren.

Alla sömnlösa nätter, alla dagar av grubbel, all samlad ångest... klockan 21.17 var lidandet över.

Fredagen den 12 april 2002.

Ett historiskt datum.

Leksands IF är tillbaka.

Över en sekund förvandlades en lugn och charmig Dala-by till kaos, till något sydländskt, till flödande öl, skrikande Volvo-bilar, till vansinnigt vacker lycka.

När spelarna duschade tränarna Jarmo Tolvanen och Peter Ekroth, gick loss på skumpan, hivade in vi-är-bäst-backarna och pumpade målbilder på storbilds- teven - då hade Katarina Ahlgren svårt att förstå att hon inte alls drömde, utan upplevde Återtågets slutstation.

Leksandssupportern som för ett år sedan grät av sorg svävade.

- Alla vet hur viktigt det här var

- Alla som håller på det här laget, oavsett var du bor i Sverige - vet hur viktigt det här var. Leksand hör hemma bland de allra bästa, så är det bara. Äntligen kan man sova igen.

Mest hyllades Magnus Svensson.

Efter 15 A-lagssäsonger är epoken i Leksand över - och när "Sigge" i natt klev in på supporterpuben Leksandsbaren mitt i byn visste jublet inga gränser.

- Det här kommer nog att bli lite kaotisk, så var med nu, sa stjärnsbacken innan han klev ur bilen för att ta sig in bland alla fansen.

Ett steg utanför dörren blev han överfallen av segerrusiga fans.

- Vad är det dom säger. Det som folk spiller på kläderna under en hel utekväll i Stockholm dricker man på en kvart i Leksand. Vi är nog rätt bra på att festa här, skrattade Svensson.

I vimlet möttes de två till slut - störste supportern Katarina och hjältebacken Magnus.

Segerpussen var försiktig, men glädjen enorm.

- Jag har ju spelat hockey på en massa ställen, i Davos, i Lugano, i Rapperswill, i Florida..

- Men dom här fansen slår allt. I den här stan känner nästan alla varandra och det blir ett speciellt förhållande mellan spelare och supportrarna. Du ser ju själv - alla är underbara, säger Svensson.

Klart att alla ville gratta i går.

Sista natten med gänget blev mycket speciell för Svensson.

- När jag stod där på isen och alla jublade förstod jag vad hockeyn här har gett mig. Jag ville aldrig gå av isen... jag visste ju att det var sista gången man stod där.

Har varit orolig i ett helt år

Peter Tyskling, 30, hade rest från Gävle för att stödja sitt blå-vita lag.

- I ett helt år har jag gått och varit orolig. Det har inte gått en dag utan att jag har undrat hur det skulle sluta.

Lokalen - som nån sa tog in 180 personer, men som badade av folk - kokade.

- Vi är tillbaka, men är långt i från nöjda med det. Det finns så stor potential i det här laget. Dom kan gå riktigt långt nästa säsong.

Ni skriker redan om SM-guld.

- Ja, varför skulle vi inte det?

Magnus Svensson jämförde i går elitseriefesten med en annan succéfest.

- Lillehammer 1994 var ju inte heller så tokigt - men det här smäller nog högre.

Känner man leksingarna rätt... så fortsätter nog partyt än.

Anders Burström