”Finland har totalt tappat konceptet”
Publicerad 2016-01-04
Abrahamsson: Vi har väntat, längtat och drömt – gå ut och visa att ni är bäst, juniorkronor
helsingfors. Vi har väntat, längtat, drömt och hoppats på det här mötet.
Nu står vi där.
Juniorkronorna mot 14 000 nyfrälsta finländare.
Sverige är det bättre laget. Dags att gå ut och visa det.
Redan när JVM-truppen presenterades skrev jag om en drömfinal mellan Sverige och Finland. Nu fick vi hemmanationen redan i semifinal och det smäller snudd på lika högt.
Hartwall Arena dagen mellan kvart- och semifinal var en total kontrast till det vi upplevde då Finland och Kanada bjöd på sluggerfest.
Det var lugnt, tyst och allmänt avslaget. Känslan var att hela jättekomplexet led av baksmälla.
Ändå vare det bara vinnare på plats.
De fyra semifinallagen tränade efter varandra. Sverige först, Finland sist. Däremellan Ryssland och USA.
Den svenska träningen var kort och lätt med bara 16 utespelare på isen.
Beskedet att William Nylander och Adam Ollas Mattsson inte spelar mer på grund av skador kom bara minuter innan träningen startade. Axel Holmström och Dmytro Timashov avstod is för att köra rehab.
Hög tid att vinna något
I den mixade zonen berättade målvakten Linus Söderström för utländska journalister om sin uppväxt med Aspergers syndrom.
Om semifinalen och avslutningen sa Söderström:
– Vi har väntat på det här hela året. Vi har en enda chans kvar att vinna något med den här gruppen. Den ska vi ta.
Den svenska 96-kullen har rankats som en av våra mest talangfulla årgångar, men den har aldrig vunnit något tillsammans. Det är hög tid nu och det här är en utmärkt scen.
Några timmar senare stod Jukka Jalonen på Söderströms plats. 2011 ledde han Finland till VM-guld efter en finalkross mot Sverige. Nu leder den meriterade och populäre finländaren ett lag som fått den finska nationen att fullständigt tappa konceptet.
Efter några år av svalt finskt intresse för junior-VM har det verkligen exploderat. Först guldet i Malmö för två år sedan och nu det här.
Finsk landslagshockey har under många år varit synonymt med ord som kontrollerat, defensivt och avvaktande.
Laget Jalonen leder är så långt ifrån det man kan komma. Det är full fart framåt och stundtals hårresande misstag i egen zon.
En går-det-så-går-det-hockey som hemmapubliken har älskat. Den finländska nationen har verklingen tagit det här laget till sitt hjärta.
Jesse Puljujärvi och Patrik Laine är två revolvermän och blivande NHL-spelare.
JVM:s bästa defensiv
Vi har också en högerfattad 17-åring med galler. Alexander Nylander är vår poängkung så här långt. Jag vet att han börjat tröttna på allt fokus som varit på Puljujärvi och Laine. Lillebror Nylander bara väntar på att få gå ut och visa vem som är den bästa 17-åringen.
Semifinalmötet kan lätt målas upp som en match mellan Finlands offensiv och Sveriges defensiv. Något som blir direkt fel.
Sverige har en bra defensiv, turneringens bästa så här långt, men vi har också väldigt många offensivt skickliga spelare.
Vi har ett bättre lag och ett bättre kollektivt spel.
Nyckeln till att få stopp på Finlands superkedja blir inte att backa hem och försöka försvara sig.
Nej, plåga Finlands svaga backar djupt i egen zon så ofta det bara går, inte minst när förstakedjan är inne. Våga anfalla även när Puljujärvi & Co är på isen.
När pucken släpps i eftermiddag finns inget skyddsnät. Det handlar om tre perioder, möjligtvis förlängning och straffar.
Under såna här förutsättningar skapas vinnare. Såna här matcher måste man bara älska som hockeyspelare.
Det kan låta klyschigt, men det är vad det handlar om.
Vi har det bättre laget. Nu gäller det att hantera det på rätt sätt.
FLERA KLASSISKA MATCHER – HÄR ÄR DE SJU HÄFTIGASTE DE SENASTE 20 ÅREN
VM i Globen 1995
Sverige–Finland 1–4
Kommentar: Alla var inställda på en svensk seger i hemma-VM. Men oj, vilken utskåpning det blev. En taktisk triumf för Finlands svenske förbundskapten Curre Lindström. Finlands förstakedja med Saku Koivu, Ville Peltonen och Jere Lehtinen lekte långa stunder med svenskarna.
OS i Nagano 1998
Sverige–Finland 1–2
Kommentar: Jag har aldrig sett så tomma blickar som efter 1–2 mot Finland i kvartsfinalen i Nagano. En förlust som sved mer än den mot Vitryssland fyra år senare. Jag har nog aldrig sett Peter Forsberg så besviken efter en förlust. Och alla besegrade svenskar svor tyst i omklädningsrummet och lovade varandra att ta revansch i VM senare samma år.
VM i Zürich 1998
Sverige–Finland 1–0
Kommentar: Precis som de lovat i Nagano – alla utslagna NHL–svenskar kom till VM i Zürich. Mats Sundin och Peter Forsberg var bara två i en enda lång svensk stjärnparad. Men trots en VM-final i bäst av två matcher, gjordes bara ett enda mål. Och segerskytten var en av de mest anonyma i det svenska laget – backen Johan Tornberg.
VM i Helsingfors 2003
Sverige–Finland 6–5
Kommentar: Den sagolika vändningen, där Finland ledde med 5–1 sju minuter in i andra perioden och 13 441 på läktarna i Hartwall Arena var i extas. Men när matchen var över satt alla där som fågelholkar. Chockade av en av de häftigaste vändningarna i VM-historien då 1–5 blev 6–5. En av de bästa VM-matcher som spelats.
OS i Turin 2006
Sverige–Finland 3–2
Kommentar: Fyra år efter fiaskot i Salt Lake City var det sista chansen för den ”Gyllene Generationen” i svensk hockey att ta ett OS-guld tillsammans. Mats Sundin, Peter Forsberg och Nicklas Lidström. Och vilken match det blev. Och vilket segermål, då Lidström pangade in matchavgörande 3–2 direkt efter nedsläpp i tredje perioden. Framspelad av Sudden och Foppa. En klassiker.
VM i Slovakien 2011
Sverige–Finland 1–6
Kommentar: Jag har aldrig svårt att glädjas då Finland vinner, även om det svider i en blågul själ. Och Finland har aldrig vunnit en avgörande match mot Tre Kronor klarare än så här. Och i en VM-final dessutom. Allt rasade i tredje perioden, då finländarna gjorde 5–0 på en enda period. De svartaste 20 minuterna någonsin i svensk hockey. Men finländarna var värdiga världsmästare.
JVM i MALMÖ 2014
Sverige–Finland 2–3 (fl)
Kommentar: Finland skrällde hela turneringen och i semifinalen mot Kanada blev det osannolika 5–1. De svenska juniorerna gick in som storfavorit i finalen, men till slut var det Finlands sisu som avgjorde – matchvinnare blev målvakten Juuso Saros och backen Rasmus Ristolainen som satte avgörande 3–2 efter 9.42 i sudden death. Det var många svenska tårar efteråt.