Hedman: ”Utan tvekan det största jag varit med om i karriären”

Per Bjurman

CLEVELAND. Han hör från och med nu till den ytterligt exklusiva skara svenskar som vunnit Conn Smythe Trophy.

Men det är, förstås, framförallt åt Stanley Cup-titeln Victor Hedman jublar när Sportbladet når honom under segerfesten  i Edmonton.

– Det här så sjukt stort. Imorrn bitti åker vi hem till Tampa med bucklan och då jäklar ska vi fira ihop med hela stan, hojtar han medan resten av det nya mästarlaget tjoar och tjimmar i bakgrunden.

Ekeliw: ”En helgjuten insats av Tampa - de bästa timmarna i mitt liv”

Det har gått en dryg timme sedan lagkaptenen Steven Stamkos lyfte Stanley Cup-bucklan mot taket i Rogers Place när Victor Hedman svarar i telefon och det är uppenbart att det som lär bli tidernas fest i västra Florida redan börjat.

Högtryck råder i omklädningsrummet.

Och undra på det. Tampa Bay Lightning har väntat länge på det här ögonblicket – och upplevt många brutala bakslag och svår sorg på vägen hit.

Just ”Vigge” har dessutom den ärorika Conn Smythe-trofén att fira – den som föräras slutspelets mest värdefulle spelare.

– Fast den utmärkelsen tillhör hela laget, den är inte bara min, ropar han genom segerstimmet.

– Om femton år kanske det är något jag känner stolthet över för egen del, men nu är det annat jag är mer lycklig över.

helskärm

Det vill säga finalsegern. Lagtriumfen. Stanley Cup-titeln.

– Ja, detta är så sjukt stort, fortsätter ”Vigge”.

– Det är utan tvekan det största jag varit med om i hockeykarriären. Förstås. Det är svårt att hitta orden, jag är bara så oerhört glad.

Så lär det fortsätta, för festen vi råkar avbryta för några ögonblick har bara börjat.

– Ja, i morgon bitti (läs onsdagsmorgonen) flyger vi hem till Tampa, med bucklan, och sedan ska vi jäklar i mig fira med hela stan.

Enda lilla smolken i Stanley Cup-krukan är att spelarna inte fick fira med sina familjer, som brukligt är, men på det gjorde de ändå – via FaceTime på isen.

Och snart, när mästarna efter två månader äntligen får lämna bubblan,  väntar mer handgripligt rummel.

För som Conn Smythe-Victor konstaterar ännu en gång:

– Festen har bara börjat. Jag är så otroligt glad…