Ikonens son tillbaka i Frölunda
Publicerad 2017-10-05
GÖTEBORG. Han siktade på NHL, men tar i stället ett år i pappas Frölunda.
Sportbladet tog ett snack med Lias Andersson, 18, om framtiden, hissade tröjnummer och delade puckar.
– Att få spela i Frölunda har jag drömt om sedan jag var liten, säger han.
Han var New York Rangers förstaval i sommarens draft. Åkte över i augusti med målsättningen att stanna kvar i NHL i 15 år. Men efter provspel i junior- och förstalag under några veckors tid bestämdes det att det fick bli ett år till i SHL.
– Det är klart att det hade varit kul att stanna, det ska jag inte ljuga om. Men hockeymässigt var det här det absolut bästa som kunde hända. I Frölunda får jag spela mer och utvecklas. Det är inte så mycket fys där borta, det är mest matcher. Här får jag fysa mer och förhoppningsvis få mer istid. Det är bättre för mig på sikt, säger Lias Andersson.
Lämnade mästarna
Han lämnade HV71 i början av sommaren som nybliven svensk mästare. Efter fyra år i Jönköping var han redo att återvända till Göteborg, där pappa Niklas Andersson är en legendar. Den 21 oktober ska hans tröja, nummer 24, hissas upp i taket i Scandinavium.
En känslosam kväll för Frölundalegendaren, men också för hans son.
– Ja, verkligen. Det kommer nog att fällas en och annan tår där. Jag får skaka av mig det sen till matchen, det är ju trots allt en hockeymatch mot Skellefteå också.
Oklart vilket nummer han ska ha
Han har spelat i pappas tröjnummer under försäsongen, men i och med den matchen tvingas han byta. Det har varit prat om att han skulle kunna få ta över numret, behålla det inom familjen. Och Lias själv har pratat om att ta nummer 71, ett annat ikon-nummer. Tomi Kallio spelade nio säsonger i klubben och är fortfarande oerhört populär hos fansen. Men det krävs tio säsonger för att det ska kunna bli aktuellt med tröjupphängning så numret är ledigt.
– Men jag låter 71:an vara, för mig är den lika helig som de andra som hänger där uppe. Och jag tror att Frölunda har bestämt att ingen får använda ett pensionerat nummer. Vi får se vilket nummer jag tar, får jag inte 24 så spelar det egentligen ingen roll vilket det blir.
Valde bort Frölunda
Han hade chansen att gå till Frölunda redan som ung grabb, men valde då att gå till HV71.
– Någonstans har det alltid varit planen att få spela i Frölunda, men jag tror att om jag gått dit som junior så hade jag inte stått här i dag. Inte på grund av klubben, utan på grund av mig själv. Jag hade nog inte klarat av den pressen att spela i pappas gamla klubb. Så jag tycker att jag gjorde rätt val, jag fick utvecklas i min egen takt i HV71. Nu kände jag att… ja, det var dags. Och det känns jäkligt skönt.
Vad är det som gör att du känner dig redo nu?
– Jag har blivit äldre framför allt. Jag var 14 år när jag valde mellan klubbarna, så det var rätt svårt att välja. Nu är jag äldre och mognare, jag känner mig redo att spela. Jag växte upp i det här omklädningsrummet, jag har sett hur proffsigt Frölundaspelarna beter sig. Nu försöker jag efterlikna de äldre spelarna så mycket jag kan.
Du hann inte vara i Nordamerika så länge, men känner du att du utvecklat något under de här veckorna?
– Jag tycker väl att jag blivit ännu starkare och så har jag blivit bättre på att teka. Lite smådetaljer. Men framför allt har jag fått erfarenhet.
Får fajtas om pucken
Han står inne i ett stimmigt omklädningsrum i Frölundaborg där hans nya lag precis kört över franska Gap Rapaces (5-1) i Champions Hockey League. Andersson har gjort sitt första mål för klubben, och materialförvaltarna har tagit hand om den historiska pucken. Det är bara ett problem…
– Ja, (Filip) Westerlund gjorde ju också sitt första mål, med samma puck. Så vi får väl dela på den. Såga isär den kanske? Det hade varit gott att göra det, jag har ett sånt där litet ”första målet”-skåp där hemma, så det hade varit gott att ha den pucken där också. Jag får se om jag kan övertala Filip, jag är ju ett år äldre, så jag får kanske dra det kortet. Eller så får jag göra ett i SHL på torsdag (borta mot Luleå). Gör jag inget då så tar jag den här pucken, haha.