DEL 1: ”Mamman frågade om vi runkade på bussen”
Stjärntrions vittnesmål inifrån elitishockeyn: Väldigt tveksam om mina barn ska spela ishockey
Uppdaterad 2022-03-14 | Publicerad 2022-03-09
Hur är det att vara elitspelare i ishockey?
Vad gömmer sig bakom drömmen som får ambitiösa föräldrar att muta sina barn till träningar – och andra att kontakta elitspelare för att få tekniktips till tioåringar?
Och vad händer bakom de stänga omklädningsrumsdörrarna där vittnesmål som sipprat ut ibland talat om psykisk och fysisk misshandel?
Nu kommer svaren.
En efter en ramlar de in på Sportbladets redaktion. Jonathan Hedström, Oscar Alsenfelt och Nils Andersson är alla vana vid media – men aldrig tidigare på det här sättet.
Den här gången ska de få ta kontrollen över innehållet själva.
Vad de har gemensamt är att de har en enorm insikt i, och kunskap om, den svenska elitishockeyn. Vad de också har gemensamt är att ingen av dem är säker på att de vill att deras barn ska följa i deras fotspår.
De är här på redaktionen för att i ett säkert rum säga sanningen om svensk ishockey. De gör det för att de samtidigt vill komma fram till konstruktiva förändringar.
De gör det för att de älskar ishockey.
I första avsnittet av nya podcasten ”Det som aldrig blivit sagt” berättar trion om hetsen kring tv-pucken, om ”patetiska föräldrar” som pressar barn samt ber om tekniktips till tioåringar och hur de själva ser hur hockeyn utarmas.
Oscar Alsenfelt säger bland annat att han själv mådde så dåligt under tv-pucken och de tidiga elitlägren att han försökte spela dåligt för att få åka hem.
De förfäras över familjer som slösar bort pengar på dyra sommarläger och berättar om mamman som kom fram till Jonathan Hedström och undrade om hans lagkamrater också runkade på bussen när de var elva år.
Men framförallt ifrågasätter de varför det är så här – och om alla verkligen förstår hur det är att leva i toppen av svensk ishockey.
– Jag har träffat många som mår ganska dåligt på den nivån, eftersom de inte vet varför de gör det, säger Nils Andersson.
Trion förklarar också varför det kan skapas farliga miljöer där människor far illa och kanske rent av fysiskt misshandlas eller ofredas inom idrotten.
– I J18 hade tränarna en egen skrubb så de var inte i omklädningsrummet och där blev det istället snabbt en hierarki där den som var bäst på hockey bestämde hur kulturen skulle vara i omklädningsrummet. För det är den alla lyssnar på och den alla ser upp till. Så det är förstakedjan som bestämmer och för mig har det varit nästan likadant på elitnivå, säger Nils Andersson.
De riktar också kritik mot hur deras gamla elitklubbar bedrivit eller bedriver sin verksamhet.
– I Skellefteå var det i alla fall tidigare så att när du är i U15 så börjar de selektera spelare. De plockar bort spelare. De som inte tar plats får då gå ut på parkeringen där föräldrarna står och väntar. Det är ju sjukt, säger Jonathan Hedström.
Men de kommer också med konkreta förslag och funderingar på hur allt ska bli bättre.
Och så talar de om glädjen bakom allt det mörka som ändå gör att de vägrar ge upp sin älskade ishockey.
Hör allt i första avsnittet av ”Det som aldrig blivit sagt”, här i spelaren under eller tjänster som Apple podcasts, Acast eller Spotify.
