Abrahamsson: Luktar inte guld om Sverige

Vi slarvade bort en poäng – men segern mot Schweiz var ändå ett steg på vägen.

Så vart är det här laget på väg?

Ja, så här långt luktar det i alla fall inte guld om Sverige.

Juniorkronorna slarvade verkligen bort en poäng i natt.

Vi hade en 3–1-ledning med åtta minuter kvar, men två dåliga utvisningar efter varandra gjorde att schweizarna kunde reducera.

Sedan ett numerärt överläge med fem minuter kvar av ordinarie tid, i stället kunde Schweiz kvittera med två minuter kvar.

Jonas Brodin släppte alldeles för enkelt förbi Dean Kukan och målvakten Johan Gustafsson gjorde det han absolut inte får göra – släppa den första stolpen.

Gustafsson revanscherade sig genom att stänga igen i straffläggningen.

Den förlorade poängen mot Schweiz ska ändå inte ha någon större betydelse. Vägen ligger öppen för en gruppfinal mot Ryssland på nyårsafton. Slovakien i morgon ska normalt sett inte ha någonting att hämta mot det här svenska laget.

Schweiz – ingen slagpåse

Efter den vingliga premiären mot Lettland fick vi ett första svar på vad det här laget står någonstans.

Stundtals gillade jag det vi fick se.

Vi ska veta att det här schweiziska laget definitivt inte är något dåligt lag. De imponerade i premiärmatchen mot Ryssland och är med all säkerhet ett kvartsfinallag.

Det har inte sprudlat om det svenska spelet i de två första matcherna, men det har det å andra sidan gjort i några av de tidigare turneringarna, och sedan har vi inte orkat fullfölja.

Vi får hoppas att det här laget växer för varje match i turneringen.

För det kommer definitivt att behövas.

En hel del var trots allt bra mot Schweiz.

Andrakedjan anförd av Mika Zibanejad drog i gång den svenska offensiven i matchinledningen. De var snabba, rappa och skottvilliga, framför allt under de första tio minuterna.

Men precis som mot Lettland drog det svenska laget på sig några fullständigt onödiga utvisningar. Tre raka utvisningar i början av den andra perioden gjorde att schweizarna kunde ta över spelet och kvittera.

Ju längre matchen gick desto mer tog tredjekedjan och framför allt Ludvig Rensfeldt över den offensiva taktpinnen.

Powerplay-spelet glädjer

Men ännu en gång blev ett numerärt överläge Sveriges möjlighet att återta ledningen.

Jag vet att spelet i power play är något som den svenska ledningen har lagt mycket kraft och energi på.

Nu använder förbundskapten Roger Rönnberg två skräddarsydda enheter och resultatet så här långt går det verkligen inte att klaga på.

Hundraprocentigt i premiären och i går gjorde Sverige två mål på fem försök.

Special teams är så oerhört viktigt i den här typen av turneringar. Jag gillar verkligen att Rönnberg & Co inte bara rullar runt på femmorna utan med stor noggrannhet har gått igenom spelarmaterialet för att hitta rätt komponenter.

Men det finns definitivt saker som inte riktigt fungerar. Backspelet är i perioder alldeles för klent. Några av våra backar är alldeles för blöta och Schweiz båda kvitteringsmål var tydliga exempel på det.

Vid 1–1-målet sålde sig Petter Granberg alldeles för enkelt på sin motståndare, och Fredrik Claesson hamnade helt på mellanhand och markerade mest stolpen,

Vår förstakedja har varit godkänd så här långt, men känslan är ändå att där finns det mer att hämta.

Johan Larsson då?

Ja, visst är det något som stör lagkaptenen. Det tycker jag syns både på spelet och på kroppsspråket. Brynäscentern har enorma krav på sig och gjorde ingen dålig match, men känslan är att det är något som håller tillbaka de där sista procenten.