Vilken succéhöst – och det verkar fortsätta
Abrahamssons fem punkter efter Brynäs–Linköping
Publicerad 2024-11-14 22.35
GÄVLE. Nykomlingen Brynäs bara fortsätter att vinna och imponera.
I omstarten blev det 5–2 på hemmaplan mot Linköping.
Hans Abrahamsson var på plats i ERP Monitor Arena och här är hans spaningar från matchen.
Oro för Simon Bertilsson
Simon Bertilsson spelade bara 3.51 minuter i den första perioden innan han tvingades kliva av. Det var svårt att se exakt vad som hände Brynäsbacken, men något mer spel blev det inte den här kvällen.
Niklas Gällstedt var på presskonferensen inte alls pigg på att prata om Bertilsson.
– Han klev av och jag har inte lagt något fokus på vad det var. Jag har ingen aning, försökte Gällstedt.
När det försynt påpekades att så säger alla tränare bytte han spår:
– Ja, för att det är privat.
Annars var Gällstedt nöjd med tre poäng men inte alls lika nöjd med spelet:
– Sett över tre perioder ser det ut som vi har hållit på med skills-träning under uppehållet. Det går för sakta, det ska vara snyggt, det ska se läckert ut i stället för att göra det snabba, enkla och attackera med lite mer fart. Nu drar vi i stället ner på farten.
Men det blev som sagt seger och bara målskillnad skiljer Brynäs från serieledning. Vilken succéhöst det här har varit för Gävlelaget – och den verkar bara fortsätta.
Ovanligt glest för att vara i Gävle
Publikfesterna har avlöst varandra i Gävle. Men i omstarten var det en bra bit från lapp på luckan i ERP Monitor Arena, vilket är 7 909 åskådare.
6 648 är ingen dålig siffra mitt i november med en dryg vecka till lön, men faktum är att det är den näst sämsta siffran för Brynäs den här säsongen. Bara hemmamatchen mot Rögle (6 548) lockade färre åskådare.
Nu är det ingen fara med hockeyfebern i Gävle. Tvärtom. Redan på lördag är det lapp på luckan igen då Luleå kommer på besök, en match som varit utsåld sedan en tid tillbaka
Risk för kvalstress i Linköping
Linköping vann visserligen två av de tre avslutande matcherna före landslagsuppehållet. Men sett över de åtta senaste matcherna är den storsatsande klubben formsvagast i hela SHL med bara sex poäng och 16 gjorda mål, bara tio av dem har dessutom kommit i spel fem mot fem.
HV71 hade tre poäng med sig in i slutminuten mot Timrå, men fick nöja sig med en.
Annars hade det ”bara” varit fem poäng ner till en kvalplats för Linköping och LHC måste börja vinna fler matcher (helst redan på lördag mot Växjö) för att det inte ska bli riktig kval-stress för Klas Östmans gäng.
En förutsättning för att börja vinna matcher är att Linköping börjar städa undan alla enkla misstag.
Som när William Worge Kreü slog en slarvig passning så Brynäs kunde göra 1-1.
Eller när Henrik Törnqvist dribblade på offensiv blålinje i slutminuten av mittperioden vid ställningen 1–3 och bjöd Brynäs Jack Kopacka och Bobby Trivingo på ett friläge. Nu räddade Christian Heljanko det två mot noll-läget men annars hade det varit 1–4 och kvällen över för Linköping.
Linköpings fjärdekedja bäst – igen
Linköping har en av ligans dyraste forwardsuppställningar men också en av SHL:s billigaste fjärdekedjor med Adam Hofbauer, Johan Johnsson och Lance Bouma.
Men varje gång jag sett Linköping den här hösten är det just fjärdekedjan som är bäst.
Kvällens match mot Brynäs var inget undantag.
I exempelvis mittperioden flyttade de gång på gång ner spelet i anfallszon.
De ”belönades” med 13 minuters istid av tränare Östman, men jag hade gärna sett trion ännu mer på isen. När de är inne finns en energi, ett driv och ett hårt jobb som jag lite för ofta saknar bland de mer ”skickliga” kedjorna hos Linköping.
Jag vet att man inte kan få allt, men lite mer av den varan måste LHC addera till de tre första kedjorna.
Äntligen fick Ölund spräcka nollan
Linus Ölund är kanske inte mest känd för sitt målskytte, men brukar ligga runt tio mål per säsong.
Den här hösten har det dock gått lite troll i grejerna för den lojale centern.
Tillsammans med Greg Scott (och länge skadade Christian Djoos) var han den enda brynäsare som inte hade gjort mål före landslagsuppehållet.
Nu fick Ölund i den 17:e matchen äntligen spräcka sin målnolla och det skedde redan i första perioden.
I en spelvändning spelade Ölund fram till kedjekompisen Jack Kopacka. När alla trodde att skarpskytten skulle avsluta själv skickade han tillbaks pucken till Ölund som bara behövde stöta in den i nästan tom bur.
Riktigt snyggt var det.