Historien om HV71: Från trams till bäst i Sverige
Publicerad 2020-09-11
HV71 dominerade den gångna säsongen fullständigt och satte nytt poängrekord i SDHL – men för drygt tolv år sedan hade de inte ens ett damlag.
Hur har de på så kort tid lyckats bli en maktfaktor inom svensk hockey?
Sportbladet har försökt finna nycklarna till HV71:s framgångsrecept.
Förra säsongen var det inget snack om vilket lag som var bäst i Sverige på damsidan, även om corona-pandemin avbröt säsongen när HV71 hade 1–0 i matcher i finalserien mot Luleå.
Dessförinnan hade Jönköpingslaget dominerat säsongen totalt. De gjorde över 4,7 mål per match i snitt, förlorade bara två matcher under ordinarie tid (sex slutspelsmatcher inräknat) och tog hela 99 poäng – fler än något annat lag lyckats med i SDHL:s historia.
– Vi hade enormt skickliga spelare i laget. Vi alla ville samma sak, vi ville vinna. Vi hittade sätt att vinna, även om vi inte spelade på topp. Dessutom hade vi bra spelare på varje position, säger Anna Borgqvist.
Den 26-åriga forwarden, med fem VM och två OS på meritlistan, kom till HV71 2019 och hon har tidigare representerat Växjö, Brynäs samt Leksand i SDHL, men när Jönköpingsklubben hörde av sig var det inte mycket att tveka på.
– Redan första intrycket av HV71 var att de är väldigt seriösa och att de går för det. Att spela i en förening som vill något, där vi har ett bra lag och där vi har bra förutsättningar är väldigt roligt, säger Borgqvist.
Bildade Jönköping IF Queens
Så har det dock inte alltid varit.
– Att Sportbladet ringer och gör en sådan här grej är jättekul. Annat var det på min tid. Jag kommer ihåg då vi fick vår första damlandslags-spelare i HV71. Då fick vi inte ens in en notis om det på HV71:s hemsida. ”Det finns inte plats” var motiveringen.
Den som säger det är Behnaz Bahabozorgi, 37, som föddes i Iran, men på grund av kriget kom hon och hennes familj till Sverige när Behnaz var tre år.
När man berättar -historien om HV71:s damframgång går det inte att kringå henne. För det var nämligen hon och några av hennes väninnor som drog i gång det första damlaget i staden. När varken HC Dalen eller HV71 ville vara med i satsningen bestämde de sig för att bilda Jönköping IF Queens. I Behnaz Bahabozorgis tonårsrum ritade de loggan och 2002 hade klubben bildats. Tanken var att det bara var några vänner ”som skulle ha skoj”, men intresset var stort och plötsligt hade de tre lag i den lilla klubben.
– Det har inte varit helt lätt, mycket på grund av samhällets inställning. Man kan tro att som det är i dag har det varit länge, men så är det inte. Många av dagens självklarheter var inte på tal för 18 år sedan. Vi tränade på en uterink på lördagseftermiddagar, för vår verksamhet var lågt prioriterat, säger Behnaz Bahabozorgi.
– När vi spelade kunde både kvinnor och män komma fram och fråga rakt ut vad det var för trams vi höll på med. Damhockey ansågs inte vara riktig hockey, utan ploj vid sidan av svensk hockey. Med tiden blev Jönköping mer och mer mogen för damhockey och omfamnade oss på ett bättre sätt. Tjejerna som spelade hade verkligen en lidelse för sporten, vilket gjorde att de stod pall för de sämre förhållandena jämfört med killarna. Därför fick vi faktiskt fram rätt bra lag och bra sammanhållning.
”Långsiktig satsning”
Efter sex år blev Jönköping IF Queens en del av HV71 2008, men det dröjde innan klubben verkligen bestämde sig för att satsa rejält på sitt damlag. HV71:s General Manager Peter Ekelund minns ett tydligt vägskäl för ungefär fem år sedan då klubbens styrelse tog ett beslut där de bestämde sig för att ge sina damspelare bättre förutsättningar samt öka resurserna för dam- och flickverksamheterna.
– Vi gjorde en långsiktig plan att varje år öka resurserna. Sedan har vi år efter år satsat mer. Från att ha en tränare som fick betalt per timme till att i fjol ha två heltidsanställda tränare. Det är många saker som påverkar, men det har varit en långsiktig satsning. Vi har en bra anläggning här och det gör att tjejerna ser att de kan utvecklas, säger Ekelund.
Märker du av att ni numer är en mer attraktiv klubb när ni försöker rekrytera spelare?
– Ja, det känner jag. Tjejer som ska välja sin nästa klubb har mycket frågor. Hur ser organisationen ut? Hur är träningsmöjligheterna? Och så vidare. När vi som organisation kan bocka av flera av punkterna blir vi attraktiva, säger Ekelund.
Säsongen 2013/14 tog sig klubben upp i högstaligan för första gången under HV71:s regi, men sejouren blev bara ettårig. 2015 var de än en gång tillbaka i SDHL och lagom till återkomsten lyckades de knyta till sig Jenni Asserholt, storstjärnan som precis hade vunnit sitt andra raka guld med Linköping.
– Ulf Johansson var tränare då och han hade pratat med Jenni. Han var eld och lågor över att vi hade chansen att värva henne. Sedan var det bara att trycka på alla knappar vi kunde, säger Peter Ekelund och skrattar åt minnet.
Men faktum är att det var Jenni Asserholt själv som hörde av sig till HV71.
– Jag kände att jag ville ha en nystart och resan med HV lockade mycket, just för att de kom underifrån. Det fanns en ambition att ta sig mot toppen. Det var egentligen samma resa som jag hade varit med om i Linköping och det var något spännande över det,
säger Jenni Asserholt.
Utöver Asserholt lyckades HV71 även värva Fanny Rask och några meriterade finska spelare och 2017 tog de sig hela vägen till final, men där blev det förlust mot Djurgården. Att Asserholt bidrog mycket på isen är det inga tveksamheter om, men
Peter Ekelund vill betona att hennes betydelse för klubbens resa mot toppen har varit mycket större än så.
– Hon är en jättebra ambassadör och ansiktet utåt för damhockey i Jönköping. Hon är jätteviktig för föreningen. När vi fick hit henne fick vi även hit Fanny Rask. Det blev ringar på vattnet och Jenni är en stor nyckel till att det har gått så bra på senare år, säger Ekelund.
Asserholt la skridskorna på hyllan 2019, men HV71 var snabba med att även använda sig av Asserholt utanför isen och i dag är hon dels fysioterapeut i klubben, dels utvecklingsansvarig på damsidan.
Även Anna Borgqvist vill lyfta fram den förra storstjärnans betydelse för klubben.
– Att hon fortfarande är kvar i klubben och är involverad i flickhockeyn är jättebra. Det är bra att HV har tagit tillvara på hennes kunskap och behåller sådana profiler. Hon brinner för dam- och flickhockey. Om hon säger något är jag säker på att de andra lyssnar. Det visar att HV71 är seriösa och menar allvar i sin satsning, säger Borgqvist.
Asserholt hyllar grundarna
Asserholt själv vill dock framhäva personerna som sällan, eller ens aldrig, får de stora rubrikerna när HV71:s framgång de senaste åren ska analyseras.
– Det är viktigt att nämna åren i början. Det jobbet är oersättligt. Ofta blir det fokus på stjärnor och spelare som värvas in. Visst, det är en del. Men de som la grundfundament, som har slitit, kämpat och gjort resan för att få bättre förutsättningar är viktiga att nämna, säger Asserholt.
Och då är vi tillbaka vid Jönköping IF Queens som alltså startades för 18 år sedan och då självklart också Behnaz Bahabozorgi. Hon får något lyckligt i rösten när HV71:s
satsningar på damsidan kommer på tal.
– Jag är så glad av hela mitt hjärta att se att ledningen i HV71:s organisation förstår och sätter sig in i damernas situation och bemöter spelarna med den respekt de förtjänar, säger Behnaz.
Hur mycket stolthet känner du över HV71:s framgångar?
– Jag och mina vänner som startade det här är extremt stolta. Jag tror att startsträckan hade blivit längre för HV71 om de inte hade haft en enda spelare från början. Nu kom vi med 38 spelare rakt upp och ner, en stomme att bygga vidare på. Sedan är vi stolta för att möjligheten och förutsättningarna som finns nu fanns inte när vi höll på och det är ändå bara är ungefär 15 år sedan. Mycket av det som tas som en självklart i dag var en inte en självklarhet då. Det känns verkligen som en framgångssaga.