Tyvärr, vi får vänta på guldet...

Sportbladets Hans Abrahamsson: De riktiga topparna saknas i JVM-truppen

En presskonferens utan nerv och en trupp utan överraskningar.

Vi glömmer och blickar framåt.

Den här upplagan av Juniorkronorna är i klass med den för ett år sedan med.

Tyvärr tror jag inte att det är tillräckligt för att gå hela vägen.

Att den kompletta JVM-truppen läckte ut via Twitter redan i går är givetvis både pinsamt och klantigt. Men eftersom den var så kliniskt fri från skrällar var det ändå inte speciellt uppseendeväckande information som sipprade ut.

Förbundskapten Roger Rönnbergs lag innehöll egentligen inte en enda överraskning.

Så i stället för att diskutera om rätt spelare är uttagna kan vi rikta fokus mot om truppen är tillräckligt bra för att vinna Sveriges första JVM-guld sedan 1981?

Juniorkonornas facit de fyra senaste åren är tvåa, tvåa trea och förra året fyra.

Sverige har stundtals spelat briljant under alla de här fyra turneringarna. Haft ett tillräckligt kompetent lag, men misslyckats med att vara bäst när det gäller som mest.

Nu gör vi ett nytt försök.

Se upp med Finland!

Sex av spelarna fanns med i turneringen för ett år sedan. Det blir åtta om man räknar in Jonas Brodin – som skickades hem som sista back – och tredjemålvakten Johan Gustafsson.

Just Gustafsson är i min förstemålvakt den här gången – och jag tror att Johan Mattsson blir back up. Gustafsson har goda förutsättningar att leverera en minst lika bra turnering som Robin Lehner gjorde för ett år sedan.

Backsidan är möjligtvis något jämnare, men topparna saknas.

Vi har ingen Tim Erixon eller Adam Larsson den här gången.

Offensivt är John Klingberg fantastisk i sina bästa stunder, men är också väldigt ojämn. Han har haft en småjobbig säsong i Jokerit.

Färjestads Jonas Brodin är en blivande stjärna, men har trots allt fortfarande sin främsta styrka i det defensiva spelet.

Stjärnorna framåt för ett år sedan var Anton Lander, Calle Järnkrok och Jesper Fasth. I den här upplagan är det Johan Larsson, Mika Zibanejad och Rickard Rakell som sticker ut.

De senaste åren har juniorhockeyn dominerats av de fyra stora: hemmanationen Kanada, de regerande mästarna Ryssland, USA som vann för två år sedan och Sverige.

Det kommer att handla om den här kvartetten även den här gången.

Men se upp med Finland.

Med spelare superstjärnan Mikael Granlund, hans bror Markus, snipern Teemu Pulkkinen och jättelöftet Joel Armia ser den finska offensiven ruskigt stark ut.

Efter den tunga semifinalförlusten mot Ryssland för ett år sedan skrev jag att ”det med största sannolikhet var sista chansen på många år att ta det där efterlängtade guldet”.

Jag står fast vid det.

Det här laget är bra, men jag tror inte att det räcker för att gå hela vägen.