NHL-bloggen fyller 10 000 inlägg: ”Jag blev helt besatt”
Uppdaterad 2021-05-21 | Publicerad 2021-03-18
Hallå, hallå, hallå.
NHL-bloggen fyller respektingivande 10 000 inlägg.
Publiken börjar komma tillbaka till Madison Square Garden och det är vår i New York.
Mika Zibanejad gör sex poäng i en period när New York Rangers vinner med 9–0.
Henrik Lundqvist har setts börja träna på och runt Manhattan igen efter hjärtoperationen.
Då är NHL-bloggen, 14, och Per Bjurman, 53, lika levande som alltid.
Här är ”Bjurre” direkt från korresoffan i gryningen på den 48:e våningen.
Grattis till de historiska statsen 10 000 inlägg och typ 30-40-miljoner tecken, det blir några biblar det, kan man se bloggen som en digital modern NHL-bibel?
– Stort tack. Det är lite surrealistiskt att tänka på att det blivit sådana astronomiska mängder text. Om slagskott, pressläktarkaffe och Hästpolo-Gustavs fäbless för lyx. Ojvoj, som vi brukar säga. Bibel? Well, det vore kanske lite magstarkt att jämföra mig med Gud men de stammisar som kväll efter kväll samlas i kommentatorsspåret är i sanning profeter och vi predikar definitivt the gospel om NHL!
Bloggen startade 2007, vad minns du främst av den första tiden som rookiebloggare och hur har bloggen förändrats över säsongerna?
– Det var Tomas Ros som kom på idén och bjöd in mig. Jag var till en början mycket skeptisk. ”Blogg, vad är nu det för jobbigt”, tänkte jag. Men så fort jag började skriva stod det klart att formen, utan bestämd längd och ingresser och vinklar, gav en frihet jag aldrig tidigare upplevt och jag blev helt besatt. Jag hade aldrig gjort något roligare eller mer inspirerande som skribent. Och så mycket vet jag inte om den förändrats under de här fjorton åren. Jag öppnar kranarna, nu som då, och spiller ut mina tankar i inläggen. Det är precis lika roligt som för 10 000 inlägg sedan, jag älskar verkligen varje sekund.
När har bloggen stått på sin prime hittills och vilka har varit inläggen monumentale under de här säsongerna?
– Vi är såklart bara i början av bloggens prime, likt ”Bäckis” lever den på spelsinnet snarare än snabbheten och blir bara bättre med åren, ha ha. Vilka enskilda inlägg som utgjort absoluta höjdpunkter kan jag inte avgöra, men ju större matcherna är, desto mer exalterad blir jag – och ju mer exalterad jag är, desto mer svikt får inläggen i allmänhet i steget. Så de mest minnesvärda har jag nog fyrat av under två OS-turneringar, en World Cup och en uppsjö Stanley Cup-finaler. Med de 2008 och 2018 som särskilt oförglömliga larger-than-life-upplevelser.
Läs mer om vårens hockeyfester:
Allt om Hockey-VM 2021: Spelschema, tv-tider och datum
Stanley Cup 2021: Allt om slutspelet i NHL
Vilka inlägg har du varit mest missnöjd med så att du bara vill sätta upp dig själv på waivers?
– Haha, ja du. En och annan oinspirerad kväll under den eviga serielunken har kanske passerat. Men om det är något jag lärt mig av de spelare jag bevakar är det att glömma alla nederlag snabbt. En ny match väntar alltid runt hörnet. Däremot har jag dragit på mig några Unsportsmanlike Conduct när tekniken krånglat, därom kan en generation redaktörer hemma i Stockholm vittna …
Läsarna har en stor delaktighet i bloggens framgång, vilka skulle du främst vilja nominera till en Hart Trophy för bloggen?
– Det är definitivt bland det allra bästa med hela den här resan. Interaktionen med de vänliga, roliga, engagerade själar som samlas runt vår lägereld natt efter natt. De är nära vänner, fast jag nästan inte träffat någon av dem. Att ranka dem känns nästan som att ranka sina barn. Men signaturen ”Kung Kenta” är svår att komma runt. Han har varit med VARJE natt i flera år nu – och skriver så det ryker hela tiden. Och jag är väldigt glad över att det inte bara är en grabbklubb. Julia, Åsa och Vanessa är tre hängivna stammisar som även de år efter år förgyller spåret med insikt, humor och passion.
När du skriver blogginlägg nummer 20.000, hur önskar du att NHL, ishockeyn och ditt liv ser ut då?
– Då har det gått så att Sportbladet har en egen privat-jet jag susar runt i på kontinenten – och ser hockey så snabb och raffinerad att den inte ens går att föreställa sig i dag. Då, säsongen 2034-2035, får Joe Thornton, 55, äntligen lyfta bucklan för första gången också. Med nya laget New Orleans Hummingbirds. Och så har jag äntligen fått Jonathan Ekeliw att delta i spåret om nätterna. Han vägrar idag, trots att fansen skriker efter honom.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Som alla andra i världen hoppas jag förstås att den förbannade pandemin tar slut snart, och att vi framåt Stanley Cup-slutspelet i sommar får ligga på rull över kontinenten som vanligt. Det är då bloggen är som bäst. Jag önskar mig också en Piggelin. Det är snart två år sedan jag var i Sverige och kunde avnjuta en sådan. Snyft.