”Jag fick kämpa för att ta en plats”
Uppdaterad 2016-06-07 | Publicerad 2016-06-06
Hörnqvist i stor intervju om utbrotten mot Crosby, att få slita i motgång och sin kärlek till hockeyn
SAN JOSE. Han är så uppe i varv att han, till omgivningens munterhet, gormar och skäller på berömda lagkamrater som Sidney Crosby och Kris Letang när det inte går som det ska i de pågående Stanley Cup-finalerna.
Men det är bara så Patric Hörnqvist är.
Drivet, passionen och engagemanget har alltid varit hans adelsmärken.
– Ingenting kom särskilt lätt för mig som ung, jag var ingen riktigt bra hockeyspelare. Jag fick alltid kämpa för att ta en plats och visa att jag kunde göra någon nytta på isen. Det är därifrån det kommer, förklarar ”Bengan” under ett exklusivt möte med Sportbladet i den tryckande hettan i San Jose.
Det har varit en återkommande scen tv-tittare häpnat åt under hela Stanley Cup-slutspelet.
När Pittsburgh Penguins förstakedja haft ett byte som inte varit till belåtenhet för alla inblandade börjar en hetsig Patric Hörnqvist hojta och gestikulera åt superstjärnan Sidney Crosby, eller backen Kris Letang, i båset.
– Jo, det där är väldigt vanligt. Vi andra brukar fnissa lite åt hur jäkla uppeldad han är, säger svenske kompisen och lagkamraten Carl Hagelin.
– Men vi gillar det. Han får fart på hela laget med de där små utbrotten. Och vi vet ju att det inte är allvar. Han lugnar ner sig väldigt snabbt och sen är han världens bästa kille igen...
Patric själv – eller ”Bengan” som han allmänt kallas för att han hette Bengtsson i efternamn när han var liten – ler och kliar sig i sitt alltmer Ernst Günther-
artade slutspelsskägg när ämnet kommer upp under en fika med Sportbladet i den nordkaliforniska hettan inför en av bortamatcherna i finalserien mot San Jose Sharks.
– Man blir ju väldigt uppe i varv, speciellt i den typ av matcher vi spelar nu. Man vill ju inte förlora, det kommer därifrån. Man gör det som krävs,
säger han.
”Var lite starstruck”
Men känns det inte läskigt att höja rösten mot en sån som Sidney Crosby?
– I början, när jag just hade kommit till Pittsburgh, var jag förstås lite starstruck. Men efter fem minuter insåg jag att han är en vanlig person och man kan ha en dialog med honom som med vem som helst. Vi blir dock båda ganska hetsiga där ute, så ögonblicket direkt efter ett byte är kanske inte bästa tidpunkten för diskussioner. Särskilt inte som vi numer har sju hundra kameror och mikrofoner överallt, he he. Men vi vill ju varandra väl och försöker bara se till att det blir bättre nästa byte.
Och krevaderna av känslor är svåra att undvika när man har Patric Hörnqvists personlighet.
Hans glöd och engagemang liknar ingen annans.
Som coachen Mike Sullivan konstaterade när den blonde vikingen från Sollentuna hade avgjort en av matcherna i Penguins slutspelsserie mot Washington:
– Han är en hockeyspelare som det är väldigt svårt att inte älska. Han har sån enorm passion för hockey och bär sina känslor utanpå tröjan.
Så har det tydligen alltid varit.
– Ända sedan jag som liten första gången knöt på mig skridskorna har de fått dra hem mig från ishallen. Jag har alltid älskat att spela och är alltid glad när jag får vara runt isen. Det
bara är så, jag är född så.
”Ingen riktigt bra hockeyspelare”
Men det här enorma drivet att vinna och hela tiden bli bättre, varifrån kommer det?
– Ingenting kom särskilt lätt för mig som ung, jag var ingen riktigt bra hockeyspelare. Jag fick alltid kämpa för att ta en plats och visa att jag kunde göra någon nytta på isen. Jag spelade alltid med äldre årskullar också och det var nyttigt. Är du en talang som spelar med killar i din egen ålder vet du att alltid får mycket istid och alltid gör dina mål. Så var det inte för mig. Jag har fått kämpa hela livet och vet hur det är att slita i motgång. Det betalar av sig nu.
Går den här inställningen, envisheten och vägran att ge upp igen också i andra delar av livet?
– Det ska du egentligen fråga frugan om. Men...ja, jag tror det. Om jag vill göra någonting ser jag till att vi gör det på det sättet (brett leende).
Likadant lär det vara när ni NHL-spelare från stockholmstrakten tränar tillsammans i Segeltorp under somrarna.
Det sägs att det är du som driver på...
– Ja, jo, det är många som säger det. När vi ändå är där och tillbringar tre timmar i hallen tycker jag vi kan köra.
Du får ryta i åt Rickard Rakell har jag hört...
– Ha ha, nej, det vet jag inte. Det behövs nog inte, han är en jäkla bra hockeyspelare. Jag önskar jag hade hans talang.
Ett av många talande exempel – det kan rentav beskrivas som symboliskt – på hur långt den bultande viljekraften i stället tagit ”Bengan” är det faktum att han valdes allra sist i NHL-draften samma år som Sidney Crosby valdes först.
Nu, elva år senare, bildar de kedja ihop i en Stanley Cup-final.
– Det är jäkla komiskt när man tänker på det. Han var etta och jag sist och nu står vi i line-up tillsammans och försöker vinna det vi alltid drömt om tillsammans. Men det var kanske menat att det skulle bli så, konstaterar han.
NHL var tidigt stora drömmen
Vad hade du för funderingar då, 2005, när du blev draftad av Nashville?
– Det var en väckarklocka för mig, jag insåg att jag hade fått en chans. Det fanns ett lag i NHL som trodde på mig. Jag förstod att det såklart ändå skulle bli väldigt svårt att slå sig in, men möjligheten dök ju ändå upp och jag bestämde mig för att göra allt för att den inte skulle gå till spillo. NHL var min stora dröm sedan länge.
Jaså?
– Ja, min dröm var aldrig att spela i landslaget eller ens i Djurgården. Jag har alltid, sedan jag var riktigt liten, sagt att jag vill spela i NHL. Det lät kanske kaxigt, men det var min dröm.
Hur föddes den, hur upptäckte du NHL?
– ”Foppa” var min stora idol, så när han stack över 1994 och sedan vann Stanley Cup 1996...då ville jag också spela i NHL, he he.
Nu kan du också vinna Stanley Cup. Går det att sätta ord på vad det skulle betyda?
– Nej. Jag tror inte ens man riktigt förstår vad det är för situation vi befinner oss i. Och jag vill inte se så långt fram.
Så du har inte tänkt på var du ska ta bucklan i sommar?
– Nej, det har jag inte gjort. Det vågar jag inte.
Ett faktum kommer i alla fall stå väldigt klart i så fall.
Passion, vilja, envishet och ett och annat hetsigt utbrott kan leda väldigt långt.
* Stanley Cupfinal 4:7 Viasat Hockey, 02.00 (Pittsburgh leder 2–1 i matcher)