Wennerholm: Ledin psykade ner FBK i årets bästa match

Mats Wennerholm

JÖNKÖPING. Det här var den bästa match jag sett hittills i år.

HV 71 mot Färjestad i en härlig kamp om varje centimeter på isen.

Och så Per Ledin.

Ständigt denne Per Ledin.

Han gjorde inga mål eller assist, men han var på något sätt nyckeln till den här segern.

Han fick Färjestadsspelarna att tänka på annat än att slå HV.

De ville hellre slå Ledin.

Inge ville erkänna det efteråt och vissa var väl mer uppretade än andra.

Men hade det gått att rita in tankebubblor över huvudena i Färjestads bås, hade jag gärna velat se vad som stod i dem.

Men jag kan garantera att många hade Ledin i skallen och att de hade varit fyllda av sådana där blixtrar och djävulsporträtt som brukar symbolisera en ilsken svordom.

Samma stil hela matchen

Till och med den normalt så sansade Jörgen Jönsson drog på sig en roughingutvisning då han tröttnade på Ledin i andra perioden.

Han smällde på redan i första bytet då han tryckte upp backen Dominik Granak i sargen och fortsatte i samma stil hela matchen.

Självklart ville han vinna den här matchen mer än någon annan i HV.

Det syntes lång väg.

Och som han såg ut igår har jag svårt att förstå varför Färjestad lät honom gå.

Lika svårt som jag har att förstå att inhyrda finländaren Juuso Riksman fick starta i mål, trots att han släppte in fem mål mot Frölunda senast och blev utbytt.

Varför inte satsa på unge Jonas Gustafsson som som storpelat och kom in och höll nollan mot Frölunda?

Roger Melins val blir ännu underligare då Riksman bara är på tillfälligt besök och försvinner redan i november.

Samtidigt måste jag berömma HV:s tränare Kenta Johansson som hittat så rätt med femmorna.

Per Ledin-Jan Hrdina-Andreas Jämtin är ett genidrag.

En av seriens bästa

Och förstakedjan med Johan Davidsson, Martin Thörnberg och Jukka Voutilainen är en av elitseriens absolut bästa.

Som HV ser ut just nu är de ett lag utan svagheter.

Dessutom klarar de av att både spela fysiskt och fantasifullt.

Få lag spelar en mer underhållande hockey, men det var Kenta känd för redan i Timrå.

HV-backen Lance Ward ville dra igång en fight i slutet av matchen, men ingen i Färjestad ställde upp.

Provokationsförsöken gav Ward tio minuter och när han vägrade lämna isen fick han game misconduct och tjugo minuter till.

Jönsson mil från formen

Då var det två sekunder kvar att spela och Wards HV ledde med 3–0.

Men Ward klättrade ett trettiotal placeringar i elitseriens busliga – ända upp till andra plats.

Det kanske var det han ville?

Jörgen Jönsson är mil från sin gamla form.

Han behöver några månader för att bli den ”gamle” Jörgen igen.

Bengt-Åke Gustafsson behöver knappast oroa sig.

Det har sällan funnits så många unga och hungriga spelare att testa i i landslagsturneringarna under hösten.

Det var rena fotbollssiffrorna i elitserien i går.

0–0, 1–0, 1–1, 2–0, 3–0 och så 1–5 som bröt mönstret.

Men att fyra lag inte gör ett enda mål och att fyra till bara gör ett enda – det är inte bra.

Jag har redan skrivit vad jag tycker om Boork och hans Brynäs och det finns inget att tillägga i det ämnet efter 1–5 mot Frölunda.

Däremot kan man ju fråga sig varför inte Harald Lückner får någon fart på Modo. Att vara på sista slutspelsplatsen och ha 30–38 i målskillnad efter elva spelade matcher - det är långt ifrån godkänt med det stjärnspäckade laget.

Det är onödigt defensivt och benen är sega som sirap.

Modo kan inte gå för hundra procent bara då det är slutspel.

Publiken i Ö-vik är värd mer än så.