Här skriver de hockeyhistoria
Wennerholm: Bland det roligaste jag sett
Se allt från OS i Pyeongchang på Kanal 5 och Kanal 9 eller streama på Eurosportplayer.se
SEOUL. Så kom äntligen första OS-målet för Koreas damer.
Det som alla hade väntat på i drygt sju perioder.
Och hela arenan exploderade som om det mixade laget vunnit OS-guld.
Det var bland det roligaste jag sett i OS-hockeyn hittills.
Vilken entusiasm, vilka känslor och vilken dramatik när koreanskorna jagade en kvittering i den tredje.
Men Randi Heesoo Griffin blev den ende historiska målskytten med sin reducering till 1–2 efter 9.31 i andra perioden och lär väl bli staty någonstans nu.
Ett snedskott som ställde den japanska målvakten Akane Konishi.
Men vad gjorde det?
Det var hockeyhistoria.
Jag tyckte det var lite pinsamt när Koreas damer föll med 0–8 i första matchen mot Schweiz. Det var mer ett politiskt spektakel med alla potentater och IOK-höjdare på läktaren.
Sedan föll de med samma siffror mot Sverige och då växte de något i mina ögon, trots 0–16 i total målskillnad och inte ett mål på sex raka perioder.
Men det har inte vilat några ledsamheter över de koreanska tjejerna som tålmodigt jobbat vidare mot första målet, medan puckarna trillat in åt det andra.
Men det som växte allra mest var dessa nordkoreanska cheerleaders som höll igång hejandet med klinisk precision under matcherna. De har blivit OS största snackis hittills i den internationella pressen.
En noga utvald skara unga tjejer som levt på en färja utanför kusten och där de hållits borta från frestelserna i syd.
Det har funnits många åsikter om den här nordkoreanska armèn på läktarna, men precis som det koreanska laget har de växt under turneringens gång. Många har kallat det ren och skär nordkoreansk propaganda, vilket det naturligtvis är med krav på både utseende. ålder och härkomst.
Men samtidigt har de hållit igång under matcherna som inga andra som ser det egna laget få storstryk gång efter gång.
Utom den här dagen då.
Japanskorna var naturligtvis hyfsat överlägsna de också, tog ledningen med 2–0 och brände massor av öppna lägen. Men koreanskorna fortsatte att kontra och få sina få, men ofta öppna chanser.
Och så kom då målet som förvandlade hockeycentret i Kwandong till en flaggviftande fest och fick de koreanska kommentatorerna kasta sig i varandras armar.
Randi Griffin är född och uppväxt i USA, men har en koreansk mamma.
Nu kommer 29-åringens mål garanterat att spelas upp i varenda årskrönika från dessa spel framåt jul nästa år.
Så stort var det i världens ögon, även om Japan vann med 4–1 till slut.
Och det går inte att beskylla de koreanska tjejerna för att inte ha levt upp till baron de Coubertins klassiska ord.
Det har kämpat väl. Det måste jag ändå säga även om det blev noll poäng och 1–20 i målskillnad.
Men det är det där enda målet alla pratar om idag – inte de övriga tjugo.