Knekta: Vilken käftsmäll, Timrå
LULEÅ. In your face-hockey?
Kom då, svarade Brian O’Neill.
Och delade ut en käftsmäll direkt.
Det har varit en av försäsongens stora snackisar, inte bara i Timrå utan i hela SHL.
Olli Jokinen, med över 1 200 NHL-matcher som spelare under bältet, har ridit i med en mustasch värdig en hårdbarkad actionhjälte från 80-talet och en playbook som ska göra Timrå till en mardröm att möta.
”In your face-hockey” är etiketten han själv har satt på den hårt forecheckande och intensiva spelstilen han förespråkar.
Måhända att skillnaden mot hockeyn som de flesta övriga SHL-lagen redan lirar är överdriven – den var mer unik i den finska traphockeyn – men spelarna själva har hyllat den nya inriktningen.
Inte hänt sedan Rönnberg
Efter en lovande försäsong ställdes de nu på prov på riktigt.
Luleå har trots allt inte lämnat en premiär utan poäng sedan Roger Rönnberg stod i båset, närmare bestämt för 15 år sedan.
Traditionens makt är stor, för så blev det inte nu heller. Det klassiska björngapet, som firar aktningsvärda 30 år som intro i år, hann knappt hissas upp i taket innan det stod 1–0 på tavlan.
Amerikanske stjärnvärvningen Brian O’Neill behövde bara 22 sekunder på sig för att göra sitt första mål i Luleåtröjan.
36-åringen fick fri lejd på högerkanten efter att Brendan Shinnimin droppassat pucken på blålinjen, vilket fick Linus Nässén att stå på hälarna, och snärtade dit pucken i bortre hörnet.
En käftsmäll som heter duga för Timrå och det var som att hälla bensin på en eld när pucken gick i nät framför den knökfulla ståplatsläktaren.
”Åh, Luleå, vi ska vinna SM-guld i år”-ramsan började rulla som på beställning och nyförvärven i hemmalaget lär ha växt några centimeter av draget som framkallades.
Det råder – som vanligt numera – hockeyfeber i Luleå. Förra säsongen summerades med blott 398 osålda biljetter och redan i augusti hade 6150 personer löst medlemskap i föreningen, en siffra som innebär fullsatt i Delfinen och det har till och med debatterats om huruvida arenan bör byggas ut eller inte för att alla ska få plats.
Själv tycker jag att det är en del av charmen och suget att gå på hockey blir inte mindre när det är huggsexa om de åtråvärda platserna.
Inte speciellt fysiskt
Men tillbaka till matchen. Luleå dödade inte den redan i första bytet, långt ifrån.
Timrå reste sig på två och fortsatte trumma på. Anton Lander smällde på i offensivt kortplank och Anton Lundmark körde över Jesper Sellgren utan pardon.
Luleås nye finländare Markus Nurmi, som kan ses som en slags arvtagare till Juhani Tyrväinen i det fysiska spelet, smällde också på till en början, men när vi summerar matchen efter 60 minuter så var det inte en speciellt fysiskt match.
I alla fall inte med tanke på att det var premiär efter en försäsong som har känts som en av de längsta i mannaminne.
David Granberg, som har fått mycket beröm på försäsongen och delar släktträd med Mikael Renberg, utökade till 2–0. Det var 19-åringens första SHL-mål och fler mål blev det inte.
Två mål framåt räcker gott och väl när Joel Lassinantti spelar på sin högstanivå. Luleåmålvakten utökade sitt rekord till 53 hållna SHL-nollor, inklusive slutspel.
Hela Medelpad håller tummarna
Vad kan vi dra för slutsatser av det här då?
Timrå behöver inte tillsätta någon haveriutredning efter den här premiärförlusten, de spelade okej och fartfyllt trots att effektiviteten saknades, men släppte till en hel del spelvändningar. De får så klart hålla tummarna för att nyförvärvet Oliver Kapanen inte är nog bra för att ta en plats i Montreal Canadiens och vänder tillbaka till Timrå efter NHL-campen också.
Men hur allvarligt är det med Anton Lander?
Stjärncentern haltade ut med fem minuter kvar och hela Medelpad lär hålla tummarna att han inte är allvarligt skadad.
Luleå kan glädjas åt en drömdebut för O’Neill som utöver målet visade att han är en fullgod lekkamrat till Linus Omark. När han inte lirkade i offensiven gav han dessutom hundra procent i hemjobbet, vilket lär glädja ”Bulan”.
Mathias Bromé visade också att han blir en välkommen mönsterbrytare i det ”nya” Luleå. Någon brist på självförtroende efter det struliga fjolåret i Örebro syntes inte överhuvudtaget och han sökte ständigt kreativa lösningar med pucken vid sin klubba.