Son till potatisodlare – gör succé i NHL

Per Bjurman

helskärm

NASHVILLE. Viktor Arvidsson spelar alltid hockey som om varje byte med Nashville Predators var det viktigaste någonsin. 

Men så är den stora svenska sensationen den här NHL-säsongen son till en potatisodlare också.

Såna grabbar får tidigt lära sig att ta i. 

– Ja, jag har fått arbetsmoralen från farsan. Redan när jag var liten planterade han  inställningen att man alltid ska jobba hårt, säger ”Hackspetten från Kusmark” till Sportbladet inför nattens första konferensfinal mot Anaheim. 

När vi besöker ett redan sommarhett Nashville har Predators, efter en tuff dust med St. Louis, precis blivit klart för första konferens­finalen i klubbens historia och det visar sig att Viktor Arvidsson ligger vid poolen och tar igen sig.

Det känns nästan lite chockerande.

Man förväntar sig snarare att den 24-årige västerbottningen ägnar sina lediga dagar åt terränglöpning – eller åt att rusa runt bland honky tonk-barerna på ­nedre Broadway och forechecka  cowboys.

Det är liksom den utstrålningen han har på isen.

– He he, nja, vi råkar ha en pool här i lägenhetskomplexet där vi svenskar i laget bor och det kändes som att man ändå gjort sig förtjänt av att få koppla av lite grann nu.

Sannerligen.

Två i svenska målligan

Viktor har stått för det stora svenska genombrottet i NHL i år, slutade på delad andraplats i den blågula målligan med 31 rätt så sensationella grundseriemål och utgör tillsammans med landsmannen Filip Forsberg och stjärncentern ­Ryan Johansen kedjan som varit ett av huvudskälen till att Predators sluggat sig ­genom de två första playoff-rundorna och nu är en av de stora Stanley Cup-favoriterna.

Men framförallt:

Han sliter som ett djur, Arvidsson, och lösgör så mycket energi att han skulle kunna användas som ­reaktor om de bestämde sig för att ladda Barsebäck igen. 

Alltid.

Det är som om varenda byte gäller liv och död och bara kan vara till belåtenhet om han störtat runt i anfallszonen som en mer explosiv variant av den ettriga ­Aracuan som plågar Kalle Anka på julafton.

– Jag har alltid spelat så. Jag är ju ganska liten så det har liksom varit den chans jag haft att hävda mig, säger han.

– När jag är på isen känner jag också att jag vill att det ska vara action och hända lite saker. 

Instinkten att alltid ge allt har Viktor, uppväxt i Kusmark i Kågedalen ett par mil nordväst om Skellefteå, fått med sig från start. 

Pappa Niklas är potatisodlare, nämligen.

Då arbetar man stenhårt – eller så får man lägga ner verksamheten.

Den som tvivlar kan ju testa att tillbringa en eftermiddag på knä i en potatisåker. 

– Jo, jag har fått arbetsmoralen från farsan. Redan när jag var ­liten planterade han inställningen att man alltid ska jobba hårt, berättar den kompakte lille hårdingen  som redan under sina år med Skellefteå i SHL fick smeknamnet ”Hackspetten från Kusmark”.

– Det sitter liksom där. Hårt arbete. Det är det som gäller, 

Belöningen är inte bara en NHL-karriär.

Det har också bildats regelrätt kult kring Viktor i Bridgestone Arena – hemmahallen där varje match just nu är en sjövild folkfest.

”Arvy, Arvy, Arvy!”

När han under ett numerärt underläge i en av matcherna mot Blues nitade fast pucken vid ­sargen i offensiv zone reste sig hela arenan upp och började skandera ”Arvy, Arvy, Arvy!”

– Det var ett fantastisk ögonblick. Jag kommer aldrig att glömma det, säger han med den ordkarga blygsamhet han delar med alla före detta Skellefteå-stjärnor som dykt upp i världens bästa liga de senaste åren.

Han fortsätter:

– Särskilt coolt var det att det var en sådan situation. Det visar att våra fantastiska fans inte bara uppskattar mål utan just hårt arbete. Det gläder mig.

Nu ska Viktor och hans kompisar alltså upp i en direkt kamp med Anaheim om en plats i Stanley Cup-finalen.

Och de förefaller fast beslutna att följa upp Predators hittills största framgång med en ännu större. 

– Ja, det var ju kul att skriva historia och gå till första konferensfinalen någonsin. Absolut . Men det var samtidigt bara ett steg på vägen. Vi vill vinna  alltihop. Det har varit målet hela tiden, det är drömmen.

Well, med en potatisodlarson från Kusmark i truppen är ingenting omöjligt.