Abrahamsson: Skadan ser ut att avgöra serien
Publicerad 2016-04-09
SKELLEFTEÅ. Vissa vändningar kan man se komma.
Men den här…?
Cristopher Nihlstorps skada ser ut att avgöra den här matchserien.
Matchen hade hamnat i paltkoma i tredje perioden. 3-1 till Växjö som mest såg ut att spela av den femte semifinalen och sedan flyga hem med en 3–2-ledning i matcher. Känslan var verkligen att de hade full kontroll på allt.
Skellefteå hade inte tänt till. Publiken hade inte tänt till.
På bortasektionen stod åtta tillresta och glada Växjösupportrar och en kille med Björklöven-halsduk.
Då, efter 7.25, tände Sebastian Aho en eld. Nio minuter senare stod det 4–3 till Skellefteå.
Reduceringen var ingen riktig målchans, mer en stark prestation av Aho och mindre lyckade aktioner av Joakim Hillding och inhoppande målvakten Stefan Steen.
Mer behövde inte Skellefteå för att vända det här.
Martin Lundberg kvitterade. Inte heller det efter någon riktig målchans. Lundberg kom ensam mot tre motståndare. Skottet från långt håll ändrade lite riktning och det klarade inte Steen.
Och via Niclas Lundgrens ben sköt sedan Janne Pesonen in det matchavgörande målet.
Nihlstorps skada avgörande
Jag ska inte ta något från Skellefteås vändning, men det var inte så att de med en vild forcering tvingade fram någon total kapitulation i gästernas försvar. Visst, Växjö kom inte upp lika högt i banan för att sätta press, men var desto tajtare i mittzonen. Med en hel Cristopher Nihlstorp i mål är jag övertygad om att Växjö hade spelat hem den här matchen.
Den skada han råkade ut för efter att ha fått Mattias Ritola över sig i torsdags ser ut att bli helt avgörande i den här matchserien.
För till stora delar var det här gästernas match.
I 47 minuter och inte minst i de två första perioderna.
Tränare Hans Wallson tyckte att han såg tendenser på en vändning redan i den andra perioden. Då såg vi helt olika matcher för jag håller inte alls med honom.
I stora delar av matchen lyckades inte Skellefteå få till något vettigt spel i fem mot fem. Offensivt var det egentligen bara i power play som det hände något.
Påminde om en gödselspridare
Redan efter 1.14 bjöd Markus Svensson Ilkka Heikkinen på finländarens första slutspelsmål. Mer behövdes inte för att Skellefteå skulle tappa konceptet.
Jag kan ha förträngt något, men jag kommer inte ihåg att jag sett så många dåliga passningar från Skellefteå under en period i ett slutspel.
Med Cristopher Nihlstorp skadad tvingades Växjö kasta in en matchotränad Stefan Steen. Efter tio minuter hade Skellefteå fått iväg ett enda skott.
Sedan brände Andrew Calof ett friläge.
Skellefteås passningsspel påminde om en sån där gödselspridare som bönderna använder. Det for puckar åt alla håll och väldigt sällan till rätt adress.
När de väl hade pucken under kontroll var det så långt mellan spelarna att de behövde både karta och kompass för att hitta varandra.
Växjö var distinkta, resoluta och krävande. De låg så nära, så nära. Spelade med hög press och var det man kallar stark på pucken.
Inte ens när Andrew Calof reducerade till 1–2 lyfte Skellefteå.
Strax efter höll Richard Gynge på att göra 1–3, efter en tveksam aktion av Markus Svensson.
Lite senare kom ändå Växjös tredje mål. Anton Lindholm stirrade puck och Alexander Johansson kunde helt fri raka in pucken två meter från Svensson.
Kan bli klart för sjätte raka SM-finalen
Men fyra raka mål i den tredje perioden sminkade över många skönhetsfläckar. Nu har Skellefteå två matchbollar att bli klart för sjätte raka SM-finalen. Återstår att se hur Växjö hanterar den här käftsmällen. Spelmässigt var de bättre än Skellefteå i den här matchen.
Största problemet inför fortsättningen är att de saknar sin förstemålvakt mer än någonsin.
Efter förra förlusten i Västerbotten gav jag Växjö stora möjligheter att kvittera matchserien. Den här gången är jag inte alls lika säker.
Cristopher Nihlstorps skada riskerar att slå precis så hårt som smålänningarna hade befarat.